- Project Runeberg -  Sylvia. Sagor, Sånger och Skildringar för Barn och Ungdom / Andra Årgången 1880 /
190

(1879-1880)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

?

o-O



190

ILLUSTRERAD BARNTIDNING

M ’24



nunraet, och då fortsatte de åter ifrigt och
omsorgsfullt sitt arbete ined rummens
städning.

Menniskorna skyndade fram och åter; de
stora porträtterna på väggen sutto allena
stilla, och’Smålogo i lugn åt all oro omkring
dem. I nedra våningen brummade
hushållerskan på kokerskan och kokerskan på köksan,
och köksan pä pigorna, och lif och
rörelse var det öfver allt i hela huset,
förutom i det rum, der den unga modern
livilade ; der var tyst stilla och lugnt, blött,
en sakta bön sväfvade der upp till den
allvetande Guden, men det visste ej någon.
Trotjenarinnan, som satt derinne orörlig
och stilla som en marmorbild, tänkte att
det blott var någon ljuf dröm som
besjälade den unga modrens älskliga anlete.
Den lille fursten var försänkt i tung sömn,
på sin rikt broderade bädd. omedveten om
sin storhet. Nu nalkades qvällen,
skymningen hade redan inträd t, ljusen tändes,
dörrarue slogos upp. Spegelraderna vid
våningens båda yttersta ändar förlängde
ännu utseendet af de praktfulla, och som
det tycktes ändlösa gemaken. Nu började
gästerna samlas och snart uppfylldes
rummen af en talrik meuniskomassa, i
praktfulla, glänsande dragter. Till sist lcommo
faddrarne; de utgjordes af fyra furstepar.
De fyra furstinnorna voro alla klädda i
olika färger, den första bar hoppets, den
andra glädjens, den tredje kärlekens, den
fjerde oskuldeus färger. Då den lille
fursten emottagit dopet, infördes han äter till
sin lugna bädd, och gjorde öfver allt detta
inga vidare betraktelser, utan insomnade åter
lugnt. Den unga modern satt lutad i en
hvilstol; skönheten i hennes drag förhöjdes
af det blekröda lainpslcen, hvaraf rummet
var upplyst. Hon satt tyst och åhörde
faddrarnes lyckönskningar vid den lilles
bädd. Till först närmade sig hans läger
en äldre furstinna hvilken bar glädjens

färg. ,,Jag helsar dig unge furste’1, sade
hon, med en kall Entonig röst, „måtte
glädje och lycka följa dig, måtte äran
om-stråla dig, måtte du bibehålla och föröka
din faders omätliga skatter, det är min
önskan". —

Derefter kom den andra furstinnan,
hvilken har hoppets färg. — „Måtte hoppet
förgylla din väg", sade hon, „hoppet om cn
lysande framtid furljufva din barndom,
skatter äger du, ära och makt skall du
förvärfva dig, det är min önskan". —
Sedan framträdde den tredje, hvilken bar
kärlekens färg; hon var ung, mörk, med
drömmande blick och kolsvarta lockar. —
„Måtte den kärlek som omger ditt läger
blifva af dig rätt besvarad, — må du blifva
en glädje för det modershjerta, som nu
klappar så varmt af kärlek till dig!" sade
hon, i det hennes ansigte uttryckte långt
mer, än hennes läppar uttalade.

Derefter framträdde den fjerde
furstinnan, hvilken bar oskuldens färg; hon var
en yngre syster till fursteliaruets moder.
Hennes tjocka glänsande hvita
sideukläd-ning omslöt behagligt hennes smärta
gestalt, och de ljusa lockarne böljade ned
kring det lilla, tinttecknade milda anletet.
Ilon bar inga andra prydnader än halsband
och armband af strålande briljanter, livilka
gnistrade liksom om hon varit omgifven
af otaliga stjernor. Hon stod så mild och
ljuf, lutande sin smidiga gestalt ned öfver
barnets bädd, och berörde med sin lilla
hvita band välsignande barnets liufvud.
„Måtte du ej låta verldsligt guld och
smicker förvilla oskulden i din barnasjäl. —
måtte du blifva en välsignelse för
mänskligheten — må dina ägodelar ej blifva till
hinder för din andliga utveckling — måtte
du kunna stå som en man emot de
mångahanda frestelser, verhlslifvet erbjuder —
måtte du kunna blifva dina pligter trogen 1"
sade hon slutligen, i det hon knäföll vid

r

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:44:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sylviabarn/1880/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free