Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. »Syndaflodens» beskaffenhet och utsträckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väg, kastades jorden i höjden med gälla explosioner.
Vattnet frambröt allestädes och medförde en oerhörd mängd
förkolnat träd — — samtidigt sjönk markens yta och en
mörk flytande massa steg upp ända till buken på hästarna.“
Många flere exempel skulle kunna anföras af liknande
art, men redan denna jämförelse torde vara ett bevis för
att de strömmar, som Annunakerna framdrifva, djupets
brustna källor, om hvilka 1:sta Mose bok förtäljer, visa
hän på att här varit fråga om en jordbäfning i en bred
floddal.
Läsa vi vidare står det skrifvet att: “Rammâns
vågsvall stiger upp till himmelen“. Redan i de första ord
hvarmed öfversvämningen omnämnes, säges den stiga upp
mot himmelen, och därvid nämnes ej Êa, hafsguden,
hvilken ju tvärtom varnat, utan Rammân, ovädersguden.
Här menas helt säkert ej blott en af jordbäfning
förorsakad öfversvämnings vågor. För sådana vågor skulle
gudarna ej hafva flytt till Anus himmel, eller, såsom några
kilskriftforskare velat tyda stället, från planeternas sfär
till fixstjärnornas. Vi ha däremot i det föregående lärt
känna en naturtilldragelse, som stammar från
ovädersguden, antager de väldigaste dimensioner och för med
sig “vågssvall“, som stiger mot himmelen: cyklonerna.
Vi känna dem redan i deras storslagna förödande kraft,
och här är endast den anmärkningen att göra, att man
känner tillfällen, då äfven jordbäfningar inträffat samtidigt
med dem. För att illustrera den erfarenhet Hasîs-Adra
gjorde, att “allt ljus hemfaller åt mörkret“ under
hvirfvelstormen, se vi hvad den preussiska krigskorvetten
“Arkona“ under en sådan erfor vid Japans ostkust den 2
september 1860: “kl. 8 på morgonen blef det så mörkt,
att man ej längre kunde se fartygets stäf; haf och moln
tycktes sammanflyta. Vågorna tornade sig upp som murar
och stormen piskade skummet som ett tätt nålregn genom
luften. Hafs- och regnvattnet sköljde öfver däcket i
strömmar och trängde genom alla öppningar ned i batteriet;
vind och böljor brusade ej mera, allt skakades och
dundrade“ — — — Detta är Rammân, som lyfter vågorna
mot himmelen, tills de darrande gudarna själfva fly
undan till högre sfärer, och som låter allt ljus hemfalla åt
mörkret. Och de ord, i hvilka hans ingripande skildras
omedelbart efter Annunakernas värksamhet, lägga den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
