Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dc tolereras, som partiet, då som nu, levde ,
parasitens liv på fackföreningsrörelsen.
Genom den kollektiva anslutningen till partiet
av fackföreningarna förskaffade sig partiet
medel ur föreningskassorna till sin
partipropaganda. Blev fackföreningsrörelsen själv
socialistisk, skulle den måhända bli en
konkurrent till partiet, vilket man ville akta
sig för.
Efterhand som det framväxte en
opposition till socialdemokratien, en riktning inom
arbetarerörelsen, som riktade sig emot själva
den socialdemokratiska grundåskådningen,
började denna riktning att aggressivt vända
sig emot det moraliskt orenliga
förhållandet, att även de oppositionella genom
fackföreningarnas kollektivanslutning blevo
tvångsmässigt inskrivna i ett parti, vars
åsikter de ieke gillade. Denna opposition
ledde till införandet av den så kallade
reservationsrätten, en åtgärd som blott
skenbart upphävde missförhållandet, men tillät
partiet att fortsätta sitt paratitära liv på
fackföreningsrörelsen, varmed det ännu i
dag forLsätler.
Den oppositionella riktning, som
utkristalliserade sig ur den socialistiska
ungdom srör ols™ och sedermera döptes till
ungsocialism, har faktiskt varit syndikal ismens
förberedare i det här landet, och det var
också från detta håll initiativet kom till
skapandet av en syndikalistisk organisation.
Denna riktning vände sin kritik icke blott
mot socialdemokratien som
partiorganisation, den vände sig även mot den under
socialdemokratien andligt subordinerade
fackföreningsrörelsen. Den vände sig emot
dennas skråmässiga organisationsformer, emot
den härur framväxande taktiken, som ofta
ledde till organiserat strejkbryteri. Den
vände sig emot den centralism, som tillämpades,
och emot ledarnas förmynderskap över
medlemmarna. Den fordrade
självbestämmanderätt för medlemmarna beträffande rätten att
besluta stridsåtgärder och att föra
underhandlingar. Den ville engagera
fackföreningsrörelsen i den antim.il itaristiska
propagandan oeh i kampen mot kriget. Den
ville förflera kampmedlen. Den propagerade
för sabotage, obstruktion oeh generalstrejk.
Den ville giva organisationerna andra
former, ville en federalistisk
sammanslutnings-form i stället för den mitralistiska, och ”till
syven.de og sist” ville den giva
fackföreningsrörelsen ett socialistiskt innehåll
genom att utöver kampen för dagen även giva
den till uppgift att bli den framtida
förvaltaren av den socialistiska produktionen.
Allt detta fixerades naturligtvis icke på
en dag. Det växte fram sä småningom och
utvecklades till större och större klarhet.
När man 1910 skred till bildandet av
S. A. C. funnos väl i en del avseenden
oklara uppfattningar oeh dunkla begrepp om
diverse ting, som det för övrigt ännu kan
finnas, vilket är naturligt för en nyskapad
socialistisk arbctarcrörolse. Men man
torde kunna påstå, att den syndikalistiska
ideologien redan den gången i sina stora
drag var utformad. Säkert är emellertid, att
den ungsocialistiska rörelsen skapade de
ideologiska förutsättningarna för en
syndikalistisk rörelse i detta land, och utan detta
förarbete skulle måhända S. A. C. icke ha
existerat i dag.
Ifrån ungsocialisternas sida lades det icke
ringa vikt vid betoningen av nödvändigheten
att befria fackföreningsrörelsen från
socialdemokratiens andliga förmynderskap, då
man menade, att detta med nödvändighet
korrumperade organisationernas
kampduglighet. På Landsorganisationens
konstituerande kongress 1898 insköts i stadgarna
följande bestämmelse:
”Ansluten förening hor att senast inom tre
är efter sitt inträde i landsorganisationen även
ansluta sig till det socialdemokratiska
arbetarepartiet; i annat fall anses föreningen från
landsorganisationen skild.”
På kongressen 1900 förändrades
emellertid denna bestämmelse och ersattes med
följande:
”Landsorganisationens åliggande är tillika:
att verka för varje fackförenings anslutning
till sin orts arbetarekommun och genom denna
till Sverges socialdemokratiska arbetreparti.”
Slutligen ströks även denna bestämmelse
år 1909, men antog kongressen samtidigt en
förklaring, att även om man beslutat sig för
att ”formellt” stryka denna bestämmelse så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
