Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag pläderar här icke for denna metod,
men jag vill förklara den. Han syftade till
vad han kallade de medvetet revolutionära
krafternas ”osynliga diktatur", vilka
okända, utan äregirighet självuppoffrande
verkade för sina. idéer oeh genom initiativ oeh
exempel, genom samlandet av spridda
krafter o. s. v. väckte den revolutionära andan
oeh i händelse av handling med exempel
gingo i spetsen för de vankelmodiga, men
uppträdde bestämt emot diktatorerna.
Sådana revolutionärt fullkomligt utbildade
element betraktade han som varande sakligt
eller tekniskt nödvändiga mitt ibland de
re-volutionsovana massorna, över vilka
äregiriga ehalataner och diktatorer skulle söka
bemaktiga. sig herraväldet.
Att de ingalunda ehimäriska men av de
bästa av den tidens män delade
förhoppningarna på en revolution, som skulle
format sig som en social revolution, icke blevo
förverkligade var sannerligen icke
Baku-nins skuld. Han presterade en verksamhet,
som nästan var mer än mänsklig.
Som bekant var det kriget 1870—1871,
som omintetgjorde revolutionen, och
Bakunin försökte, då han i september 1870 ilade
till Lyon, att förvandla kriget till en
revolution. Snarare lade den till makten komna
republikanska bourgeoisien an på att genom
tillintetgörande av de i Paris sedan många år
tillbaka framskapade revolutionära
krafterna, som togo sig uttryck i
Pariserkommunen 3871, varaktigt tillförsäkra sig den
politiska och sociala makten, och den
härigenom framkallade förvirringen räcker för
Västeuropas vidkommande ännu. Folkets
revolutionära instinkt, med vilken Bakunin
räknade i Lyon 1870, i Spanien 1873 och i
Bologna 1874, var svårare att väcka till
liv än han hade tänkt och är ju ännu i dag
icke väckt, utan att man därför kan
betvivla dess existens.
Måhända frågar man varför icke
Bakunin allenast verkade genom Internationalen.
Denna hade under åren 1868—1873 ingen
mera glödande agitator än honom, ingen
som ivrigare utbredde den och försvarade
den. Socialismens historia i Geneve oeh
schweiziska Jura, i Spanien, Sydfrankrike,
Italien oeh Ryssland innehåller belägg
härför vid sidan av alla de skrifter,
manuskript och brev av Bakunin, som äro kända.
Men han hade mycket bestämda åsikter om
Internationalens sanna väsen, vilket för
honom framfor allt bestod däri, att den
sam-manslöt alla arbetare, som erkände
solidariteten i den ekonomiska kampen emot sina
utsugare — ett med syndikalismen i
allmänhet sammanfallande begrepp.
Han skrev exempelvis i maj eller juni
187*2:–––-”De, som skulle vilja invända,
att jag förringar Internationalens
karaktär, när jag begränsar dess obligatoriska
program och dess mål till organiserandet av
denna uteslutande ekonomiska kamp, svarar
jag, att man förstör den, dödar den genom
försöket att i densamma införa en for alla
obligatorisk politisk, socialistiska) eller
filosofisk doktrin. Ty jag trotsar eder att
kunna formulera någon som helst bestämd
doktrin, som skulle kunna förena miljoner,
vad säger jag, som skulle kunna förena
blott tiotusen arbetare under sin fana. Och
om man icke vill påtvinga alla andra en
sekterisk tro, så skulle man blott skapa en
mängd sekter, det vill säga, man skulle
åstadkomma ett verkligt kaos i
proletariatets sköte till största nytta för den
utsugande klassen.’’––––”Men tror ni, att det
är en ringa sak att solidarisera massorna,
i en ekonomisk kamp?” frågar Bakunin och
skildrar det oerhörda värdet av denna
sociala verksamhet, som ”förbereder
marken-för den sociala revolutionen”.
”På detta så omfattande område måste
alla idéer och doktriner ha full frihet att
uppträda — Marx’ auktoritära teorier såväl
som våra anarkistiska teorier, när blott
ingen av dem uppträder med dåraktigt och
förhatligt anspråk på att upphöjas till den
officiella sanningen, och när blott ingen
lägger hinder i vägen för proletariatets
praktiska solidaritet — under den
ekonomiska kampen i de olika länderna.”–––––––
Bakunin påvisar omöjligheten av att
försona det frihetliga och det auktoritära
programmet; ej heller kan eller kommer något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
