Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av dem att träda tillbaka; ej heller borde
en splittring- äga rum, ”emedan man måste
rädda Internationalens enhet, den främsta
betingelsen for proletariatets seger i
kampen mot bourgeoisien..’ — ”Vad skall man
då företaga sig? — Man måste solca
enheten där, var den består, och icke där, var
den icke han bestå. Man får icke söka den
i politiska eller filosofiska teorier, utan■ i
den solidariska strävan hos proletariatet
* alla länder efter materiell eller ekonomisk
befrielse — pä området för det utsugna
arbetets praktiska dagliga ekonomiska kamp
mot kapitalet–––––-
Den stora frågan om hur oeh när
tvedräkten mellan den auktoritära oeh den
frihetliga riktningen inom socialismen skall
lösas besvaras av Bakunin ungefär på detta
satt: öppen andlig kamp mellan idéerna
med iakttagande av obrottslig solidaritet
under de ekonomiska striderna emot den
ge-mensamme fienden. I händelse av att en
verklig revolution skulle utbryta skulle den
sanna folkinstinkten, osynligt rådgiven av
de frihetliga krafterna, i dess mitt, vara i
stånd till att värna den för socialistiska
och andra auktoritärer.
Är en framgång efter denna linje ännu
möjlig i våra dagarf Utan tvivel bar
förhållandena blivit oändligt mera
komplicerade genom den oerhörda massan av
för-handenvarande organisationer. Jordens
arbetareorganisationer likna en oerhörd armé,
som står framför en förtvivlad strid,
medan otaliga smärre avdelningar dels gräla
inbördes, dels föra tämligen planlösa
strider på egen band och dels, kunna vi säga,
ligga i vinterkvarter. Om det verkligen
någonsin skall bli möjligt att sätta denna
massa i rörelse behövde den först genomsyras
av en anda, som man dock ännu icke kan
spåra i livsduglig form.
Enligt min mening ha vi dessvärre allt
för litet av Bakunins anda och vilja i oss.
Hur oerhört än de enskilda krafterna,
organisationerna, den socialistsika förståelsen
tillväxt under dessa femtio år, så har också
kapitalets och regeringarnas makt, mil
ita-risraen, de förståndsfördunklande
faktorerna som kyrkan, politiken och den
borgerliga pressen tillväxt.. Och dock har
proletariatet, nu som då, situationens nyckel i
sin hand. Det kan när som helst frigöra
sig, när det vill, och kommer näppeligen
att bli mera organiserat, förberett, utsuget
än vad det redan är nu.
Bakunin skulle således ännu kunna lära
oss en hel del. Åv alla de frihetliga
revolutionärerna var han den som ägnade den
största uppmärksamheten åt de omedelbara
praktiska betingelserna för proletariatets
stora kampuppgift. Icke tillbaka till
Bakunin, men framåt i hans anda, med hans
energi, med hans vilja — detta måste på
Bakunins minnesdag även vara en önskan
för syndikalisterna, vilkas idéer han gav
klart uttryck åt oeh vilkas väg han
vandrade. Naturligtvis såg han icke i
syndikalismen ett slutmål, men ett medel till
allmän mänsklig befrielse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
