Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetstidens förkortning resultat av
lagstiftning eller direkt aktionf
Av Jo§n Andersson.
EN AV. SYNDIKAL1 SMENS
GKUND-1 ägg ande principer är att de
förändringar, som göras i det ekonomiska livet, med
dess mängd av skiftande detaljer, är ett
verk av livet självt, ett resultat av dc
tu-senden oeh åter tusenden direkta
ansträngningar som göras runt omkring oss. Som en
konsekvens härav underkänner
syndikalismen lagarnas oeh de politiska direktivens
förmåga att tjänstgöra som
samhällsomda-nande faktorer. I stället förmenar syndi-
Efter konflikten med regeringen i juli
1925 stod det klart for alla, att en
generalstrejk icke skulle kunna undvikas i maj
1926. När någon av de mera framsynta ville
att man skulle börja förbereda denna strid,
studera den och göra upp en plan,
beslutade generalrådet, att man fick behandla
den saken när tiden var inne. Det vill säga
att allt lämnades åt slumpen, och först, tre
dagar före stridens utbrott behandlade man
frågan, Alla dessa ledare hoppades
nämligen i det längsta, att det ieke skulle
komma till strid.
Uppenbart är det, att regeringens
kännedom om ledarnas fientliga sinnelag till
generalstrejken oeh varje form av direkt
aktion, ledarnas mening att saken måste
avgöras av politikerna, deras, rädsla för alla
revolutionära åtgärder, deras benägenhet att
sälja gruvarbetarna för nästan vilken
uppgörelse som helst, endast kunde stärka
regeringen i dess vilja att ta upp striden med
arbetarna. Det var en ganska enkel sak
för regeringen att räkna ut (med
kännedom om arbetarnas lojalitet gent emot
ledarna), att en generalstrejk under en sådan
ledning måste bli ett fiasko oeh att det blott
behövdes att regeringen visade en smula
fasthet för att generalstrejken skulle bli
till-bakakallad.
Generalstrejksledarna hade ingen som helst
plan. Allt gick på guds försyn frän dag
till dag. De hade icke ens förstånd av, att
även om man ville genomföra en fullt
fredlig generalstrejk, sa fordrades det dock
bakom denna en revolutionär vilja att ta
konsekvenserna av en revolutionär aktionsmetod
kalisinc.n att lagarna oeh
lagstiftningsappa-raten endast är en reflex av de rådande
förhållandena, att först sedan framsteget gjorts
i det verkliga livel, eller detsamma
uppbä-res av en bestämd \ il ja bland människorna,
kommer parlamentet oeh sätter sin
lagstämpel pä det hela. Staterna äro således
endast inregistreringsapparat?r av de
framsteg som göras utanför de lagstiftande
församlingarna.
Vad det exempelvis gäller arbetstidens
oeh med kraft oeh manlighet möta alla de
oförutsedda eventualiteter, som kunde dyka
fram. ”Ledarens nerver fattades’ dem’5,
skriver Brailsford, ’’och i sin iver för att
få ett hastigt slut på striden, som var för
stor för dem, grepo de efter sir Samuels
halmstrå — och sjönko . . . Tragedien
ligger i dessa ledares moraliska fiasko.”
Den engelska generalstrejken är en hård
lärdom till alla de andra. Den ger oss
anledning till en hel del allmänna reflexioner
beträffande generalstrejksvapnet, som vi
emellertid skola lämna till ett annat tillfälle.
Den visar oss likväl hur
generalstrejks-vapnet tvingar sig fram även inom så
reformistiska organisationer som de engelska.
Detta vapen ligger i den allmän an
utvecklingens linje, och man kan icke undgå det.
Men när detta vapen skall hanteras av
reformistiska fackföreningsledare och
reformistiska arbetarepolitiker, så måste det leda till
nederlag. Det k.räves ledare av andra mått,
av en annan revolutionär karaktär än de
engelska dussinborgare, kapitalister oeh
politiker, som skulle leda de engelska
arbetare-massornas stora offensiv. Man med märg i
benen oeh stål i viljan. Den engelska
generalstrejkens tragik låg i motsättningen
mellan massornas revolutionära offervillighet
och ledarnas erbarmliga feghet oeh öppna
vilja till att sälja arbetarna för ingenting,
blott för att bli av med striden, som de
fruktade.
De engelska arbetarna ha fått en hård
lärdom. Den kommer att sätta märke i den
engelska arbetarerörelsens utveckling och
revolutionera densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
