Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
struktionen, som mänskligheten komoner att
konfronteras med,
*
Kort efter mitt utträde ur fängelset blev
jag nödsakad att lämna Frankrike, Jag slog
mig ned i England, där jag hade tillfälle
att studera det ekonomiska livet i ett stort
industriland, att studera det i praktiken oeh
icke blott genom de höeker i vilka
ekonomerna sedan mer än hundra år tillbaka
upprepar samms, misstag som sina
föregångare. Varje gång jag höll föredrag i de
olika städerna i England oeh Skottland, tog
jag tillfallet i akt att ingående samtala
med arbetarna och att besöka alla slags
fabriker och verkstäder — stora och små —
kolgruvor och skeppsvarv, utan att glömma
bort de små verkstäderna i så betydande
centra för den mindre produktionen som
Sheffield och Birmingham. Jag besökte
också konsumtionskooperationens stora
centra, som ”Wholesale Cooperative” i
Manchester såväl som försöken till kooperativ
produktion, som redan började att utbreda
sig. Sålunda förskaffande mig upplysningar
om det verkliga livet hade jag ständigt för
ögonen denna fråga: ”Vilken form skulle en
social revolution kunna taga för att utan
allt för stora skakningar genomföra
avskaffandet av en produktion, bedriven av
privata och aktieägare for profitens skull och
införandet av en produktion och ett utbyte
av produkterna, som organiseras av
producenterna och konsumenterna själva, för att
på bästa sätt tillfredsställa befolkningens
behov ?”
Granskningen av dessa frågor ledde till
tvenne konklusioner:
Ben första av dem var, att
framställandet av födoämnen och alla produkter, samt
utbytet av dessa produkter, var ett sådant
komplicerat företag, att statssocialisternas
planer, som oundvikligen förde till
partidiktatur, skulle visa sig vara absolut
odugliga så snart de började tillämpas på livet.
Ingen som helst regering skall någonsin
kunna vara i stånd till, påstå vi, att
organisera produktionen om icke arbetarna själva
gå i lag med det inom varje industri, inom
varje yrke genom förmedling av sina
fackliga organisationer. Ty inom varje
produktiv verksamhet uppstår det och kommer det
att dagligen uppstå tusentals svårigheter
som ingen regering varken kan lösa eller
förutse.
Det är alldeles omöjligt att förutse allt
på förhand. Det är nödvändigt att livet
självt och ansträngningarna från tusentals
intelligenser på ort och ställe skola kunna
samverka vid utvecklandet av det nya
samhällssystemet och finna de hästa
betingelserna för att tillfredsställa det lokala behovets
tusende manifestationer.
De teoretiska återuppbyggnadsplanerna
skola naturligtvis icke vara onyttiga under
den förberedande perioden. De väcka
tankar till liv oeh tvingar till allvarliga
reflexioner Över den invecklade organism,
som de civiliserade samhällena äro. Men å
andra sidan förenklar dessa planer allt för
mycket de problem, som mänskligheten är
kallat att lösa. Och om man skuEe börja
att förverkliga dessa program, så skulle
man aldrig lyckas att ordna livet. Ett
sådant kaos skulle bli resultatet, att det kunde
leda till den ohyggligaste reaktion..
Många av de engelska arbetarna —
måhända därför att de sedan lång tid tillbaka
(d. v. s. sedan tiden för den chartistiska
rörelsen 1836—1848) sysselsätta sig med den
soeiala reorganisationen — betraktar
problemet på följande sätt: först och främst,
säga de, måste man organisera starka och
mäktiga fackföreningar på alla arbetslivets
områden, även hamnarbetama och
jordbruksarbetarna.* Därefter måste man
sammansluta dera till nationella och
internationella förbund. Och då man på detta sätt
blivit en verklig kraft måste man ställa
hela produktionen under organisationernas
absoluta kontroll, avlägsna det
kapitalistiska väldet och upprätthålla ordningen inom
* Tidigare ocli ända till 80-talet existerade det
fackföreningar endast inom vissa branscher,
Kvinnorna exempelvis hade inga fackföreningar fastän
det enbart inom textilindustrien sysselsattes 700,000
Snickeriarbetarna tillät medlemskap i sina
fackföreningar endast for dem som förtjänade minst tio
pence per timma, och så vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
