Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slippa i alla fall på detta sätt undan den
dagliga terror, for vilken de äro utsatta.
Ur ett brev från fängelset i Tobolsk,
undertecknat av medlemmar från olika
socialistiska organisationer och publicerat i
”Bulletin” framgår följande:
Då de .skandalösa förhållandena vid
So-lovctskyfängelset vid Norra Ishavet jämte
den massaker på fångarna, som där kom till
stånd, sipprade ut till arbetarna i den
övriga världen och reste protester från alla
håll, tvingades bolsjevikerna att ”likvidera”
denna tortyrinrättning 90m ”politiskt”
fängelse.. Men hur denna ”likvidation” tillgick
är typisk för Bolsjevikryssland.
Socialister oeh anarkister ha visserligen
blivit förflyttade från denna ”djävulsö”,
men andra politiska fångar äro
fortfarande kvar. Där finns arbetare, som blivit
fängslade för strejker, bönder som ditsänts
för deltagande i bonderörelser och ett antal
anarkister och socialister, som tjeckan av
olika anledningar vägrar att betrakta som
politiska fångar. Dc äro alla fortfarande
underkastade den brottsliga regim, som
förskaffat platsen dess ryktbarhet.
När de ”politiska” socialisterna oeh
anarkisterna skulle, förflyttas, tillgick detta på
följande sätt:
Vid daggryningen den 17 juni 1925
uppenbarade sig oväntat en avdelning av den
röda armén och t jeckister och omringade den
ena flygeln av fängelset. Infanteri,
kavalleri och maskinkanoncr uppställdes
hotande mot fångarna. Skulle det bli en ny
tragedi? Skulle det bli en ny massaker?
Så frågade sig fångarna nervöst och oroliga.
Slutligen fingo de emellertid meddelande
om, att de skulle transporteras över till
fastlandet. Varthän? Därom lämnades
inga upplysningar. Fångarna fingo två
timmar till att förbereda avresan och blevo
under denna tid utsatta för förolämpningar
och hotelser om fysiskt våld. Så
marscherade man den omkring en mil långa vägen
till dockorna, och den sista tredjedelen av
vägen måste tillryggaläggaa i språngmarsch,
därför att det roade de beridna tjeckisterna
att sporra hästarna till galopp, så att de
ständigt voro med hovarna i hälarna på fån-
garna. Detta skedde under befäl av högt
uppsatta tjeckister. Även kvinnorna och
de sjuka tvingades till denna språngmarsch.
Denna uppenbara provokation slutade ieke
med en massaker, som troligen syftet var,
därför att det lyckades fångarna att
behålla sin självbehärskning oeh de yngre av
dem placerade sig bakerst och tog emot
an-loppen från de beridna.
Ankomna till dockorna instuvades
fångarna i lastrummet på en båt, som förde
dem över till fastlandet. De blevo så tätt
sammanpackade, att de knappast hade plats
att stå och knappast luft att andas.
Kvinnor med sina barn packades på samma sätt.
På fastlandet stuvades de i låsta vagnar.
Man skildes från sina hustrur. I ett
tillfälle blev en havande hustru och hennes
1 1/2 år gamla barn ryckt ifrån mannen.
Den senare skulle sändas hundratals mil
åstad, men han fick icke veta vilken plats
han skulle till, ej heller fick han lov att säga
adjö till sin hustru och sitt barn, vilka
sändes åt ett annat håll, ingen visste vart, ”1
vår vagn”, heter det i brevet, ”som hade
plats för 42 personer, blevo vi inpackade 87
stycken och fingo resa på detta sätt i nio
dygn, lidande av sommarens hetta, utan
tillräcklig mat eller ens vatten”.
Omkring hundra av fångarna
transporterades till Tobolsk medan flertalet forslades
till Övre Ural. Alla hade de blivit dömda
till ”koncentrationsläger”, icke till fängelse.
JVHen i Tobolsk blevo de behandlade som
cell fångar, 300 vers t från närmaste
järnvägsstation äro de här fullkomligt
isolerade. Vid en sammanräkning av 115 av dem
vi3ade det sig att de tillsammans hade
tillbringat 360 å.r i bolsjevikernas fängelser
och 16 år i landsförvisning, trots att ingen
av dem blivit dömda under inbördeskriget,
själva revolutionstiden. De hade blivit
dömda mellan 1922 oeh 1925, de flesta efter att
alla militära strider blivit avslutade.. Samma
115 personer hade tidigare tillbringat 220
år i tsarismens fängelsehålor på grund av
sin revolutionära verksamhet. Flera av dem
hade tillbringat tio år i den gamla regimens
fängelser. Det är sådana
”kontrarevolutionärer” som bolsjevikerna hålla fängslade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
