Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fängelseregimen för de ”politiska” blir
ständigt brutalare och till följd därav växer
hungerstrejkerna i antal och omfång, liksom
självmorden bli allt vanligare. ”Ni måste,
förstå, vänner, att om en revolutionär en
gång kommit i klorna på tjecbisterna, så
har han ingen utsikt att någonsin åter bli
fri, så framt han icke samtycker till att
överge sina idéer” ... ”Hans martyrium
leder honom från fängelse; till
koncentrationsläger och från koncentrationsläger till
fängelse. Icke på grund av någon ny
”förseelse”, men endast därför att han förblir
sina ideal trogen. ”Detta är nakna fakta,
kamrater. Låt bolsjeyikernas försvarare
vederlägga dem om de kunna.”
En socialrevolutionär Timofecv hade
blivit dömd till 5 års fängelse. Hans tid var
utlupen 1925 i maj. Men han blev
naturligtvis icke fri eftersom han icke övergivit
sina åsikter. Han blev kvarhållen i
fängelset och fick efter en tid meddelande, att
han på nytt hlivit dömd administrativt
(utan rättegång) till två års fängelse. Ett
exempel bland de tusende.
Socialrevolutionären Gotz, dömd samman med Timofeev,
befann sig i samma belägenhet. De gjorde
båda hangerstrejk samtidigt, fast de
befun-no sig i olika fängelser. När deras
kamrater i Butirkyfängelset i Moskwa erforo
detta, förklarade de sympatihungerstrejk.
Deras strejk började den 9 oktober 1925.
På kvällen trängde beväpnade fångvaktare
in i derae celler och drogo dem ut med våld,
varefter de blevo transporterade till olika
andra fängelser. Icke desto mindre
fortsatte de sin aktion. På femtonde dagen
försökte man att tvångsfodra dem. Då de
gjorde motstånd påsattes de tvångströjor
och bundos med rep. Först när fångarna
hotade att kollektivt begå självmord,
slutade man upp med tvångsfodringstortyren.
På tjugonde dagen samtyckte
myndigheterna till att sända dem till baka till Butirky,
men under transporten måste man lägga in
flera av fångarna på sjukhus, då de voro
alltför medtagna. ”Kommunisterna
kritisera starkt den brutala behandling, som kom-
mer politiska fångar till del i kapitalistiska
fängelser, men de själva slå alla rekord
beträffande grymhet och brutalitet.”
Låt oss slutligen anföra några rader ur
ett annat brev:
”Bäste kamrat. Ni vet att jag blev
anklagad i Moskwa och dömd till 5 års
fängelse. Min tid utlöper i mars 1926. Den
officiella anklagelsen emot mig löd: ”FÖr
att ha begärt val av en verklig
sovjetregering” ... Min tid utlöper i mars detta år,
men skall jag återta min frihet?
Deporte-ring följer nu nästan alltid på fängelse, och
fängelse efter deportering — det har
blivit en allmän regel. Min vän N., som tjänat
ut sin tid, blev nyligen kallad till tjeckan.
”Inom tre dagar måste ni inställa er med
cn skrivelse, som visar att ni ångrar, eller
också måste ni bringa era saker med er”.
Han bringade sina saker med sig och blev
deporterad för tre år ... Jag är mycket
angelägen om att komma ut, ty min far dog
for kort tid sedan, och min gamla mor oeh
tvenne flickor äro utan medel oeh behöva
min hjälp. Jag själv känner mig också
starkt i behov av lite vila, jag är fysiskt
svag, utpumpad. Åren 1916 och 1917 fram
till revolutionen tillbringade jag i fängelse;
hösten 1918 och våren 1919 åter i fängelse;
i begynnelsen av 1920 åter arresterad och
sedan 1921 ständigt i fängelse. Man blir
hungrig efter lite liv, hungrig efter en
smula frihet...”
Låt oss sluta här. Material finne det till
att fylla många nummer av tidskriften. Det
anförda må emellertid vara tillräekligt. Det
visar, att den röda terrorn ännu lever i det
av bolsjevikema tyranniserade Ryssland,
att friheten att tänka oeh tala i Ryssland
ar mindre än i de flesta kapitalistiska
länderna och att brutaliteten i dess fängelser
tävlar med och kanske överträffar de bästa
mönstren inom den kapitalistiska världen.
De, förföljda stackars revolutionärer, som
dömas att leva på 10 till 12 kronor i
månaden kunna endast upprätthålla livet
genom att erhålla hjälp ifrån sina kamrater.
Insamlingar har igångsatts även i utlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
