Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Candsorganisationen ocQ
syndikalismen.
ANDSORGANISATIONENS
KON-gress, som avhölls augusti—september i
Stockholm, bjöd ieke j>å några
överraskningar för oss syndikalister. De vid
kongressen föreliggande motionerna för en
eventuell sammanslagning mellan
Landsorganisationen oeh S. A. C. avfärdades just på
ett så ”pigförnämt” satt som man kunnat
vänta. Kongressen inbjöd den
syndikalistiska organisationen att begå självmord och
ställde i utsikt begravningskostnadernas
bestridande av de reformistiska
organisationerna. Det är visserligen generöst, men
ännu finns det inga symptom till livsleda
inom S. A. C.
Naturligtvis maste denna punkt på
dagordningen tilldraga sig alla arbetares
intresse, icke minst de syndikalistiska. Det har
ju också så många gånger blivit upprepat,
att S. A. O. och Landsorganisationen
alltmera närmat sig varandra. Det har blivil:
sagt både av syndikalister oeh reformister.
Landsorganisationen skulle principiellt ha
närmat sig syndikalismen. Som belägg
an-föres bland annat det principuttalande, som
antogs på den fackliga
Ainsterdaminterna-tionalens Londonkongrcss 1920, ett
principuttalande, som var nästan klart
syndikalis-tiskt. Då detta principuttalande gällde för
hela fackföreningsinternationalen, av vilken
den svenska Landsorganisationen är medlem,
så måste det också gälla för denna senare,
menade man. Å andra sidan skulle S. A. C.
i sin praktiska verksamhet ha närmat sia
den reformistiska Landsorganisationen.
Emellan dessa båda organisationer fanns
det därför icke längre något oöverstigligt
svalg. Det behövdes blott en smula god
vilja från ömse håll för att en
sammanslagning av de båda organisationerna skulle
komma till stånd.
För vår del ha vi icke gripits av samma
optimism, och Landsorganisationens nyss
hållna kongress har endast befäst vår
skepticism. Varken de debatter, som fördes på
kongressen, eller de beslut, som fattades,
synas styrka den uppfattningen, att
Landsorganisationen principiellt skulle ha närmat
sig syndikalismen. Att motioner kunnat
framkomma för en sammansmältning med
syndikalisterna synes dock vittna om att
någonting håller på att ske inom de breda
or-ganisationslagren, även om detta skeende
ännu icke är så klart framträdande, att det
hunnit att avspegla sig i de beslut, som
fattats av Landsorganisationens
parlamentariska församling. Oeh om vi icke taga allt för
mycket miste, så är det som håller på att
ske, just en börjande orientering bland
medlemmarna hän emot syndikalism. Men det
vill en ganska lång process till, innan en
sådan tendens konkretiseras i kongressbeslut.
En sinnesförändring inom en organisation,
eller en förändring av den ideologi, som är
en organisations filosofiska grundval, måste
bli ett resultat av massornas själ v
verksamhet. Förändringen måste växa fram
nedifrån.
Det synes måhända, som om det
förhållandet, att den reformistiska
Londonkongres-sen kunde avfatta en revolutionär
principförklaring utan att den fackliga
Internationalen i grund oeh botten omfattade en
åskådning’, som svarade till
principförklaringen, skulle motsäga påståendet, att
förändringen måste först tränga sig fram
nedifrån. Ty hä.r var det ju kongressen, som
gick i förväg, när den fordrade:
”socialisering av naturtillgångarna oeh
produktionsmedlen5’1, icke på så sätt, ”att den
kapitalistiska staten övertager kontrollen över
industrierna”, utan på så sätt att
socialiseringen sker under aktiv medverkan av sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
