- Project Runeberg -  Syndikalismen / 1925: (dec) ; Årg. 1(1926) /
180

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

soaré, de döda äro ieke proletärer! Denna
socialisternas opassande känslighet är en
produkt av de rester av kristendom, som
ännu finnas kvar i vår själ. Det är
kristendomen, som givit oss i arv denna sjukliga
känsla för den lilla hysteriska kvinnan.
Socialismen är krig, oeh i krig — ”må de
känslosamma akta sig, de skola bli
besegrade !”

Så talade Mussolini 1910.*

Vid samma tid utspelades i London ett
drama, som tilldrog sig’ stor uppmärksamhet.
Några ryska anarkistiska ”expropriatörer”
jagades av polisen. Man inringade det hus,
i vilket de tagit sin tillflygt. Man brände
ned huset oeh fångarna. Mussolini
kommenterade händelsen på följande sätt i
tidskriften ”Pagine Libere” i Lugano (nr 1,
5:e årg.) :

”Nej. Tragedien kan icke mätas med
den gängse moralens dccimalmått. Voro
de kriminella förbrytare dessa män, som
man bränt levande i Sidney Street? Man
kan icke jämföra dessa män med det djur,
som i ett ögonblick av alkoholvrede sticker
sin kniv i magen på sin supbroder.

Voro de tjuvar? Nej. Vill ni jämställa
dem med vanliga vulgära förbrytare? De
stulo icke för nöjes skull, icke för att leva
glada dagar. De voro dåligt klädda. De
so vo i källarna till den stora me tro pol ens
fattigaste kvarter.

Anarkister således? Ja, anarkister, men
i ordets klassiska betydelse. De hatade
arbetet, därför att det fysiska arbetet — man
måste ha mod att säga det en gång för
alla — förfäar och icke förädlar
människorna..

De haLade den privata egendomen,
grundvalen för olikheten mellan människorna.

Man kan naturligtvis icke begära, att Mussolini
skulle vidhålla dessa synpunkter, när lian nyligen
(i september) själv blev föremål för ett, attentat.
Ty det är uppenbart skillnad, om det gäller andras
eller hans eget liv. Men en jämförelse mellan vad
han yttrade i septombcr 1926 och vad han skrev
om attentatet 1910, är av ett visat intresse. Så
här talade han i september enligt pressen:

”Såsom vi avskaffat systemet med allmänna och
oupphörliga strejker, så skola vi också tygla serierna
av attentat, även om vi skola Införa dödsstraff. På
så satt blir det allt mindre bek.’?^*; alt stura der.
rådande ordningen och italienska folkets lugn . ..”

Red.

De hatade livet, och framför allt voro de
destruktörer.

Dessa anarkister förklara 3jälens tragedi,
och endast ryssar skulle kunna vara
upphovsmän till handlingen, ty i Ryssland finns
det ännu kristna och anarkister.
(Observera motsägelsen mellan denna och den
förut citerade artikeln: här beundrar han
kristendomen, i den förra avskyr han den.)

Hos oss ha. dc försvunnit de ena såväl som
de andra. Anarkismen har i hela sin
heroiska storhet anpassat sig efter massan, och
massorna äro fega.

Endast dessa stora våldsmän, som leva och
dö på andra sidan gott och ont, ha rätt att
kalla sig anarkister.

Denna kamp i London, detta drama,
värdigt Shakspeare, är fullt av vältaliga
varningar. Det är gott att samhällets övre
lager, sammansatt av män och kvinnor, som
uppnått den materiella lyckans ”quide
medium’’’, tid efter annan bli underrättade om,
att man i den undre världen förbereder
vulkaniska explosioner.

Äro dessa destruktion ens frivilliga — så
avlägsna från oss i liv och död — de sista
våldsmännen i den gamla världen eller de
första i en ny?”

Ja, således talade Zarathustra-Mussolini.

När man nu framställer Mussolini som
en socialist, som reagerade mot socialismen
för våldets skull, så vet man att det icke
är sant.

Mot slutet av 1910 var Italien engagerat i
Tripoliskriget. Mussolini utsatte de
socialister, som voro anhängare av kriget, för
det blodigaste hån. Mussolini var ännu den
namnkunnige i Romagna. I Forli, där han
fortfarande vistades, reste massan sig mot
kriget. Den stormade järnvägsstationen, rev
upp skenorna, förhindrade soldaternas
avresa. Den använde sig av samma metoder
som man redan tillämpat under det
abessinska kriget 1896. Mussolini blev
arresterad och dömdes 1911 Lill 5 månaders
fängelse. Och nu blev han namnkunnig över
hela landet.

T juli 2910 avhöll det socialistiska partiet
sin kongress i Regio Emilia. Kampen mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:45:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndikal/1/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free