Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framkallade de av regeringen ditsända
trupperna en sammanstötning. Blodet
strömmade i gatorna. Tre arbetare dödades, och
femton vältrade sig i sitt blod på gatorna.
Tvenne dagar senare utfärdade C. G. T.,
som det utgjutna arbetareblodet föreföll
sätta lite liv i, en appell till sina
medlemmar om ekonomiskt stod till de stridande i
Havre. Men C. G. T. U. ville gå längre.
Samma dag proklamerade den generalstrejk
över hela landet att träda i kraft följande
dag (den 29). 0. G. T. drog’ sig undan
bakom ett beslut, som gjorde den föga
heder: ”C. G. T. är av den uppfattningen, att
en ansträngning av ekonomisk solidaritet
skulle vara mera effektiv och på ett bättre
sätt tjäna metallarbetarnas i Havre sak,
varför alla C. G. T. tillhörande arbetarna
fortsätta att arbeta som vanligt.” Men de till
C. G. T. anslutna arbe.tarna arbetade
därför att C. G. T. vägrade att utfärda paroll
om solidaritetsstrejk! Den av C. G. T. IJ.
igångsatta generalstrejken fick en stor
omfattning.
På röda fackföreningsinternationalens
andra kongress (Moskva i november 1922)
tillfredsställdes anspråken från C. G. T. U:s
delegation beträffande paragraf 11. Den
organiska förbindelsen mellan den
kommunistiska Internationalen och röda
facktor-eningsinternationaicn blev ersatt med
tillfällig förbindelse. Så snart delegationen
kommit hem till Paris organiserades, i
överensstämmelse med de i Moskva fattade
besluten, en aktionskommitté bestående av
representanter för C. G. T. TT. oeh det
franska kommunistiska partiet... De
revolutionära syndikalisterna, som redan blivit
misstrogna emot allt som bar Moskvas stämpel,
fick ögonen öppna for det lurendrejeri för
vilke.t den franska arbetarerörelsen blev
offer med avseende på paragraf 11.
Ak-tionskommittén var ett bevis. Kommittén
till syndikalismens försvar (denna gång
inom C. G. T. TJ. — icke den som
organiserats inom C. G. T. före brytningen)
fördubblade sin verksamhet, anslöt sig .till
Internationella Arbetare-Associationen, som
bildats i Berlin i december 1922,5 och
hoppades att kunna på nytt resa den i syndika-
listiska rörelsen i Frankrike. Men det är
föl* sent. C. G. T. U :s extraordmarie
kongress i Bourges (november 1922)
bekräftade anslutningen till Moskva och C. G. T. U.
satte för fulla segel ut på
statskommunis-mens grumliga vatten-
En sista droppe kom bägaren att rinna
över på nytt. Den 11 januari 1924 blevo
tvenne syndikalister dödade med
revolverskott på ett möte, som organiserats av det
kommunistiska partiet i Fackföreningshuset
i Paris. En efterföljande undersökning, som
senare företogs av C. G. T. U., visade klart,
att en kommunist hade avlossat de, dödande
skotten, och att det kommunistiska partiet
var den moraliske anstiftaren oeh den
skyldige. Denna tragedi gjorde ett definitivt
slut på samarbet-t mellan de revolutionära
syndikalisterna oeh anarkosyndikalisterna a
ena sidan och kommunisterna å andra sidan.
En andra klyvning blev oundgänglig.
Samma dag man jordade offren för den
röda fascismen, som redan visade sina
tänder, samlades de revolutionära
syndikalister-na till cn konferens. Den förhärskande
stämningen var för en brytning med C. G.
T. U. och autonomi gent emot de tvenne
landsorganisationerna. Intet beslut
fattades dock. Anhängarna av autonomi
fruktade att deras utträde ur C. G. T. U.
definitivt skulle ställa denna under det
kommunistiska partiets förmynderskap. Men den
rämna, som framkallats inom C. G. T. U.,
blev allt bredare för var dag som gick.
Under denna tid fortsatte C. G. T. sin
reformistiska marsch i samma fåra som
den utstakat efter kriget. Dess första
kongress efter klyvningen avhölls i Paris från
den 31 januari till 4 februari 1923. I en
lugn och sövande atmosfär blev varje
förslag och varje projekt från C. G. T :s
ledare godkända utan allt för mycken
debatt. Efter de inre striderna 1919—1922
kunde C. G. T:s ledare äntligen känna sig
lugna. Ordningen hade blivit återställd.
Man kunde äntligen få sova i fred och söva
medlemmarna med åtskilliga lagprojekt
beträffande den invandrande utländska
arbetskraften, beträffande socialförsäkring för
arbetarna, vilka förslag för övrigt hittills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
