Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetskraft, som inan nu får bevittna på
nö&hjälpsarbetsplatserna. Det har gått så
långt, att man inte brytt sig det ringaste
om, vad slags kvalifikationer de
arbetsledare ha, som fått i uppdrag att leda
arbetena. Till chef för Stockholms samtliga
nödh jälpsanliiggningar har man t. ex.
sätten ung man, som v eter ligt inte haft en dags
praktik från en riktig anläggning, utan som
lär ha börjat sin bana som något slags
underordnad hjälpreda vid
Arbetslöshet,skommitténs kontor och där han snabbt och
bekvämt avancerat till nuvarande ansvarsfulla
och naturligtvis bra betalda befattning.
Frågar man vad det kan vara för slags meriter,
som hjälpt denne unge man fram i livet vid
en institution, där kampen för livet är
hårdare an vanligt för enkla arbetare, så kan
man med hästa vilja i världen inte finna
någon annan förklaring än den, att
ynglingen ifråga är systerson till föreståndaren.
Den nya regim, som välsignat oss med
nöd-hjälpsarbetena, har alltså tydligen även sörjt
för, att de gamla bördsprivilegierna
återinförts vid de nya institutioner, som den
lyckats upprätta.
I stället för större jämlikhet mellan
människorna har det ”demokratiska
genombrottets” män alltså skapat ännu värre
ekonomiska motsättningar i samhället än de som
funnos före nämnda ”genombrott”. Nya
gränser ha dragits mellan människorna, där
förut inga funnos. Den ”folkvalda”
riks-dagsmajoriteten har visat sig oförmögen att
införa bättre samhällsförhållanden, men
under sina tafatta och valhänta försök att
komma tillrätta med det växande eländets
problem, har den, visserligen i oförstånd och
oftast i bästa mening, skapat
förutsättningarna för uppkomsten av en ny pariaskast
i samhället, nÖdhjälpsarbetarnas, cn kast,
som man omgärdat med
undantagsbestämmelser, vilka på det mest effektiva sätt
håller den nere i dyn. Det är i sanning en
högst besynnerlig praktisk tillämpning av
de demokratiska principerna, som den
”folkvalda” beslutat vid sin enda egentliga
nyskapelse på det ekonomiska området,
nödhjälp sarbetena.
Få kapitalister i detta land torde ha
utlämnat sina offer till svält och
umbäranden så cyniskt, som de ”folkvalda” ha gjort.
De arbetslösa, som tvingats taga
nödhjälps-arbete för att undgå svältdöden, ha inte
bara metodiskt underbetalts, utan dt1 ha
oekså inför all världen stämplats som
min-drevärdiga av den ”soeiala” institution A.
K., som lagstiftarna tillsatt som
arbetsköparerepresentant. Därmed ha dessa
arbetares möjligheter att komma över i annan
sysselsättning ytterligare försvårats. Om
nödhjälp sarbetaren utför ett aldrig så
värdefullt arbete, om lian lägger ned cn aldrig
så stor energi under sin arbetsdag, så är
det ändock, enligt de ”folkvaldas”
barbariska direktiv, förbjudet att taga hänsyn till
sådant vid löneberäkningen. Om levnads-
kostnaderna på en viss plats ställa sig så
pass höga, att det är omöjligt för en
familjeförsörjare att existera på mindre än
10 kr. om dagen, så skall han likväl inte,
i enlighet med den rättsprincip för vilken
den svenska fackföreningsrörelsen kämpat
under de sista 40 åren, ha 10 kr. i
minimilön, utan skall betalningen bestämmas av
konkurrensen mellan arbetarna. Men medan
våra mest rabiata arbetsköpare, då de
kämpa mot fackföreningarna för denna samma
princip, akta sig för att sträcka kraven
längre än att arbetaren skall nöja sig med
den lön, som någon annan av hans
kolleger är villig att acceptera, så äro de
”folkvaldas” villkor betydligt brutalare. Yid
nöd-hjälpsarbetena, vilka ju som bekant endast
sättas igång, när svår arbetslöshet råder och
konkurrensen om arbetstillfällena
följaktligen är hårdare än vanligt med resultat att
lönen pressas ned till det lägsta tänkbara
existensminimum, så får
nödhjälpsarbetar-lönen icke överstiga 80 proc. av den
betalning vilken under dessa förhållanden
framgår som medellön, för grovarbetare på orten
ifråga. Den arbetslöse, familjeförsörjaren
skall alltså draga sig fram på 80 proc. av
existensminimum. Den fulla medborgarrätt,
som det påstås, att arbetarna fått i och
med den allmänna rösträttens införande,
gäller alltså icke på det ekonomiska området.
Det är endast vid valtillfällena som arbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
