Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taren räknas som en hel och odelbar individ.
Men när riksdagsmannen väl blivit vald oeh
skall besluta om offentliga arbeten, då ha
hans arhetarvälmän inte längre rättigheter,
som vanliga människor, utan skola, om de
sakna försörjningsmöjligheter i detta
utmärkta, demokratiska samhälle, tvingas att
draga sig fram såsom 4/5 människor, trots
att de arbeta oeh göra rätt för sig. Men
inte nog härmed. Den 80-procent iga lön, som
hrr folkrepresentanter vill giva arbetaren
för en 100-proeentig arbetsprestation är
ieke ett garanterat minimum, sådant som
fackföreningarna brukat kräva, utan
tvärtom ett maximum, över vilket en
nödhjälps-arbetarcs lön inte får gå, även om han
presterar ett dagsverke;, som är 100 proe. över
det normala. Var finnes väl den
Mackmyra-patron, som vågat bjuda svenska arbetare
sådana arbetsvillkor som de, vilka våra
”folkvalda” representanter på
Helgeandsholmen dikterat for nödhjälpsarbetarna?
Hur verkar rra det nya system, som de
’‘folkvalda’’ lagstiftarna introducerat vid
nödhjälpsarbetena? Vad då först beträffar
A. K.-herrarnas enfaldiga tro att ett större
antal arbetare beredas sysselsättning och
inkomst därigenom, att. anslagen icke
förslösas på modema arbetsredskap, så är detta
naturligtvis den mest renodlade idioti, som
någonsin förestavat en kunglig kommissions
göranden oeh låtanden. För det första så
framställes inte, som vi förut påpekat,
arbetsmaskiner utan hjälp av mänsklig
arbetskraft, varför de pengar, som utbetalas för
sådana inte kunna anses förlorade av en
kommission, som fått till uppgift att
bekämpa, arbetslösheten. För det andra så
är det klart, att arbetstillgången gynnsamt
påverkas därav, att nödhjälpsarbetena
utföras i ett snabbare tempo med hjälp av
moderna maskiner och med tillämpande av
de bästa arbetsmetoder, nota bene om
arbetarna betalas med den högre, lön, som
motsvaras av den härigenom Ökade
arbetstakten. De för nödhjälpsanläggningarna
anslagna summorna komma nämligen på
detta sätt ut i cirkulation på betydligt
kortare tid än nu och stimulerar alltså, via
arbetarnas ökade köpkraft,
varuomsättningen. Nödhjälpsarbetarna få råd att skaffa
sig ordentliga kläder, bättre mat, ete. De
kunna också utbyta sina primitiva
sovbrit-sar mot ordentliga möbler och skaffa sig en
smula husgeråd. Allt detta bidrager
naturligtvis till att giva motsvarande delar av
jordbruk oeh industri större
avsättningsmöjligheter. Den vinst som samhället i sin
helhet har av en förnuftig ordning vid sina
arbeten, är så odisputabel, att det är
förvånande att arbetarna någonsin tillåtit
skandalen med nödhjälpsarbetena, vilken är
det grövsta tänkbara brott mot de
principer för vilka fackföreningarna hittills
kämpat. Inte ens ur småsnål
skattedragarsyn-pnnkt kan dr t borgerliga kravet på lägre
löner vid nödhjälpsanläggningarna
försvaras, alldenstund man låtit de eventuella
besparingarna på arbetslönerna ätas upp av
dyr administration, urusel ledning och
föråldrade arbetsmetoder. Så sant som höga
löner ål arbetarna, effektiva arbetsmetoder
och maximum av produktion ligger i hela
samhällets intresse, så bör nödhjälpsarbetet.,
såsom institution för underbetalning av
arbetskraften, avskaffas.
Men borgarna ha stirrat sig blinda på
arbetslönerna oeh lia fått för sig att en
sänkning av arbr tarnas levnadsstandard skaffar
kapital till ökad företagsamhet. De inbilla
sig att det är brist på ”kapital”, d. v. s.
pengar, som är orsak till den nuvarande
stagnationen inom näringslivet, den ringa
företagsamheten och den stora
arbetslösheten. De tro alltså alt minskade löner skall
sätta liv i företagsamheten oeh bringa det
ekonomiska livet i normala gängor. De
förbise, att det ”kapital”, som blåser liv i nya
företag, inte utgöres av enbart kalla pengar.
Kapitalet är i sig självt intet sådant konkret
påtagligt ting, som de borgerliga
nationalekonomerna tyckas tro. Det är i stor
utsträckning av tämligen abstrakt art. Vi
läsa t. ex. dagligen om större och mindre
kurssvängningar på börsen, som betänkligt
rubba de olika företagens värden d. v. s.
värdena av de däri insatta kapitalen. En
aktieägare vet aldrig på morgonen exakt vad
hans förmögenhet kommer att taxeras till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
