Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om någon förebråelse kunde göras
mot CNT skulle det vara att den
inte omedelbart insett att den måste
arbeta politiskt, att den måste ta del
i regeringen. Man lät två månader gå,
från juli till september 1936, utan att
komma till insikt att det inte fanns
något annat val. Vi förblevo under derxna
tid trogna taktiken från tiden före
revolutionen, och tanken att vi skulle ha
större möligheter att få inflytande
över Spaniens öde genom att stanna
på gatorna och arbetsplatserna. Under
tiden grepo republikaner och
marxister makten, förorsakande för en tid ett
undanträngande av krafter som bättre
tjänat såväl GNT som proletariatets
historiska uppgift i sin helhet.
Besluten på plenum i september 1936
som beredde vägen för GNT :s inträde i
regeringen i november, skulle i juli ha
fått väldiga resultat. Vi äro
berättigade att tro, att Spanien skulle ha varit
mera utpräglat revolutionärt om vi
redan den 19 juli kunnat förutse vad som
var bestämt att komma, och då varit
beredda att i politiskt, ekonomiskt och
socialt avseende praktiskt lösa alla de
föreliggande problemen och göra oss
gällande genom
organisationsduglig-het och initiativ. Men troheten mot
anarkismens taktiska metoder från
tiden före revolutionen avhöll oss från
att handla med nödvändig skyndsamhet
under de första ögonblicken. I förening
med vår överväldigande dynamik, med
våra väldiga massor och den mentala
smidighet som i dag tillåter oss liandia
i överensstämmelse med verkligheten
och ge en organisk och konstruktiv
form åt två års erfarenheter, skulle vi
den 19 juli varit i stånd att föra Spanien
mycket längre framåt.
Man skulle kunna säga, att CNT
blev tvingad att deltaga i regerin-,
gen rentav för att hindra att
revolutionen slog in på en väg som förde
tillbaka till den borgerliga republiken, för
att avvärja attacker mot arbetarnas och
böndernas erövringar, för att undgå att
kriget fördes efter trånga
partiintressen och att armén förändrades till ett
verktyg åt en enda riktning, för att
utesluta faran av en diktatur och stoppa
ansatser till totalitära tendenser i det
ekonomiska och sociala livets alla
former, för att kort och gott underlätta
segern och utveckla de uppbyggande
och frihetliga möjligheterna.
Om det funnits en annan utväg att
uppnå samma resultat? Det är något
vi skola undersöka inom ramen av det
lilla utrymme denna artikel medgiver.
Men först bör inte bortses från hur den
19 juli kom över oss, och vilka krafter
det var som upptog kampen mot
fascismen.
Först är att märka, att 19 juli
påtvingades oss av våra traditionella
reaktionära fiender. Det var inte fråga om
en revolution, förberedd av
anarkisterna. Det var, väl att märka, inte vi
som grepo initiativet och det var inte vi
som hadc planlagt det hela.
Det var fascismen som tvingade oss ut
på gatorna för att försvara oss
själva. Detta var icke en revolution där
proletariatet väljer tillfället och de mest
fördelaktiga omständigheterna efter
detaljerade förberedelser och sedan slår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
