Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig fram med sina egna krafter för att
undgå att dela segern med andra.
Proletariatet besvarade den fascistiska
attacken och därmed uppstod den
revolutionära situation som alla känna.
Men å andra sidan stod GNT, trots den
enorma omfattningen av dess massor
och den makalösa dynamiken hos sina
kämpar, icke ensam i kampen mot det
militära upproret. Där fanns också
UGT och hela skalan av antifascism
från marxistpartierna ända ut till den
borgerliga vänsterns republikaner, de
sistnämnda representerande
småborgarna med liberala tendenser. Naturligtvis
var det proletariatet som hade att avgöra
vilken form striden skulle få. Det var
dess styrkor som bildade det
fruktansvärda block vilket krossade
militarister-na över halva Spanien. Alla dessa
sektioner voro förpliktade att kämpa
gemensamt och till slutet. Men låt se!
Hade GNT en tanke att kunna göra
denna revolution till en anarkistisk
revolution? Naturligtvis inte, såvida ej
kampen också skulle tagits upp emot
de nämnda sektionerna. Skulle GNT ha
inlåtit sig i en sådan strid eller var det
inte tvärtom dess högsta plikt i detta
ögonblick att organisera milisen med
föresats att besegra fascismen och jaga
den ur Spanien? Det var detta GNT
valde. Att göra något annat skulle ha
varit självmord och ett bedrägeri mot
dem som kämpade för samma sak.
Kamp inbördes medan alla förenade
krafter inte ens voro tillräckliga för att
organisera andra etappen i kriget mot
fascismen, som i samma ögonblick fått
understöd av både Italien och Tyskland?
Och dessutom, skulle vi ha varit i stånd
att besegra dessa vi hade emot oss?
Måste inte fysisk utmattning i detta
sammanhang ha blivit det mest
sannolika och kunde väl en sådan utgång inte
ha fört med sig förslösandet av alla
frihetliga möjligheter både för nuet och
framtiden?
Utsikterna för en revolution, väl ej
frihetlig till sin anda men i
huvudsak proletärisk, hade mycket stora
förutsättningar fast de för dess
genomförande nödvändiga förberedelserna
saknades. Det förenade proletariatet — d.
v. s. GNT och UGT — skulle ha varit i
den ställningen att det kunnat kräva att
syndikaten togo ledningen i striden.
Ingen skulle ha kunnat hindra denna
samordning av arbetarna. Men
arbetarorganisationerna gingo var för sig sin
egen väg och därmed förstördes även
möjligheterna att ge djupare mål och
starkare underlag för revolutionen och
möjligheten för syndikaten att taga
ledningen.
Det och inget annat hade varit
lösningen. De två fackliga rörelserna med
deras numerärt jämlika styrkor, deras
respektive områden för inflytande och
i behov av varandra, kunde inte finna
varandra och inte ge avkall på
strävandena att dominera över varandra.
Olyckligtvis voro förhållandena den 19 juli
ännu icke sådana som önskligt varit.
Emellertid hade statens
återuppbyggnad- inletts. Och i de åtgärder som
denna uppbyggnad betingade medverkade
alla, och efter den delvisa oklarheten i
juli övertog staten ledningen i kriget.
Marxismen kom att bli dominerande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
