Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
freden och därefter följande allianspolitik
skaffat sig övermakt på kontinenten. Den
franska imperialismen kunde åter bli farlig
för England. Englands politik inriktades
därför på att trycka ned Frankrike. London
förhöll sig välvilligt passiv när Hitler realiserade
en del av sitt program: upprustning,
remilita-risering av Rhenlandet, tillbakavinnandet av
Saar, nazifieringen av Danzig och
annekteringen av Österrike. När Barthou sökte
förbund med Ryssland och en överenskommelse
med Italien blev han obekväm både för
London och Berlin. Han föll offer för ett politiskt
attentat i Marseilles. Förövarna hade rest
över Miinclien, vilket naturligtvis var en
”tillfällighet”. Men London fick större inflytande
på Frankrikes utrikespolitik. Den nye franske
utrikesministern reste till Berlin och knöt
förbindelser. Socialdemokraten Blum lät sig
brukas som allierad till Mussolini och Hitler i
den spanska ”noninterventionspolitiken”. När
franske utrikesministern Paul Boneour sökte
reparera det franska allianssystemet och hjälpa
den spanska republiken, ingrep London City
(den engelska finansmakten) och skapade
fransk regeringskris. Så kom Bonnet som
utrikesminister och gick Citys ärenden. London
hade åter få.tt grepp över Paris och tiden var
mogen för att slå sönder det franska
allianssystemet genom att stycka och utlämna
Tjeckoslovakien. Därmed degraderades Frankrike till
en andrarangsmakt, fullständigt beroende av
London.
Kampen om marknaderna.
Tysklands expansionsdrift går österut över
Donau och Balkanländerna till Främre Asien.
Här står England som konkurrent. Under
sommaren 1938 beviljade England Turkiet ett
upprustningslån som tillförsäkrade den engelska
krigsindustrin leveranserna och lade beslag på
landets export på koppar och wolfram och
avklippte Tyskland från dessa råvaror.
Rumäniens Tatareseu kallades till London för
inledandet av förhandlingar om rumänskt lån
och engelskt monopol på den rumänska oljan.
Liknande förhandlingar planerades med
Grekland varefter vissa förhållanden skulle regleras
med Tjeckoslovakien. Samtidigt bearbetades
Jugoslavien av Frankrike och franskt kapital.
Det tyskorienterade Bulgarien var också utsatt
för påverkningar. Överallt gällde lånen delvis
upprustningar. Mot vem drivas dessa
upprustningar? frågade Völkischer Beobachter i
Berlin. Tydligen voro de avsedda att stärka
England mot Tyskland. Det gällde för
Tyskland att icke låta sig avskäras från Rumäniens
olja. Årsproduktionen 1936 var 8,7 miljoner
ton. Tysklands förbruk i krig taxerades
mellan 15 och 20 miljoner. Rumäniens
produktion skulle kunna drivas upp till 12
miljoner. Det skulle göra kriget möjligt för
Tyskland.
Den franska tidningen L’Oeuvre skrev, att
England håller på ”att stänga dörren för
pangermanismen på Balkan och detta meddelst
ett vapen, där England icke kan besegras.
Fuhrern med hela sin armé måste stryka flagg
för den engelska finansen.” Och L’Epoque
anmärkte: ”England har påbörjat ett stort verk
i Donau- och Balkanstaterna för att hejda
Tysklands Drang nach Osten.”
Englands politik var ett uttryck för den
na-tionalkapitalistiska intressepolitik, som
framkallar krigen. England ville för egen del
exploatera Sydösteuropas stater och stänga
dörrarna för Tysklands handel. Men Tyskland
reagerade snabbt. Tjeckoslovakien var
nyckeln till Tysklands framträngande i
Sydöst-europa. Den var en mäktig fransk befästning,
farlig för Tyskland och dess kapitalistiska
expansion. Det blev icke Tysklands armé som
strök flagg för den engelska finansen; det
Värt barn är amputerat, men det lever!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
