Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kamraterna hyrde huset och betalade 50,000
pesetas per år för detsamma. Råmaterielet
betalade de också kontant. Majoriteten av arbetarna
inom detta kollektiv äro kvinnor och yngre
flickor. På grund av brist på elektrisk energi mitt
på dagarna, arbetar man här från kl. 10 på
kvällen till kl. 6 på rnornarna.
Det är kanske överflödigt att säga, att alla
män och kvinnor anställda inom detta kollektiv
äro medlemmar av CNT, var och en socialt
medveten om nödvändigheten av att man triumferar
över fascismen. För tillfället går kollektivets
hela produktion till fronten. Lönen varierar
mellan 75 och 200 pesetas per vecka. Varje
överskott produktionen lämnar användes för att
förbättra byggnader och maskineri, för vården
av de sjuka arbetarna och därtill en ganska
betydande del för bildnings- och kulturella
ändamål. När vi skildes åt bad mig föreståndaren
för detta kollektiv, en kamrat som i förbigående
nämnt har vistats i Förenta staterna, att
klargöra för kamraterna i Europa och Amerika att
de också, dessa arbetare vid kollektiven, göra
allt för att vinna kriget och förverkliga
revolutionens löften. Jag sade honom att jag skulle
vilja skriva hans budskap i ord av eld i
medvetandet hos massorna världen över.
Min gamla trogna vän, Augustin Souchy,
som följt mig på många turer genom
Spanien, tog mig på en inspektionstur till den
so-cialiserade mjölkindustrin. Den socialiserade
mjölkindustrin reorganiserades av CNT efter
den 19 juli 1936 och placerades på en modern
och hygienisk basis. Detta var så mycket mera
nödvändigt som tillförseln av mjölk till
Barcelona dessförinnan legat i händerna på små
företagare, som voro mera intresserade av profit
än av mjölkens kvalité. Det är ett faktum att
mjölken under denna tid var uppblandad även
med kemiska tillsatser. Korna voro placerade i
smutsiga och dåligt ventilerade skjul, utan
tillgång till solsken och betesmarker. Som en följd
av detta var en stor procent av
kreatursbestån-det angripet av tuberkulos. Därtill kom en
hänsynslös exploatering av de arbetare som voro
sysselsatta inom detta verksamhetsområde.
Reorganisationen igångsattes under ledning av
CNT. Därav följde att Indmtria Lactes
So-cialimdo (Den socialiserade mjölkindustrin)
blev en särskild bransch av livsmedelsindustrin.
Bland de omedelbara åtgärder som vidtogos var
att skapa helt nya och moderna metoder för att
öka mjölkens kvalité och kvantitet.
Kylarstationer anlades. Enbart i Katalonien
upprättades sju sådana, till vilka bönderna från de
omkringliggande byarna frakta sin mjölk. Här
bringas mjölkens temperatur ned till 5—7
grader över noll, och tappad på termosflaskor når
mjölken Barcelona vid en jämn temperatur.
Yi besökte kylarstationerna vid Las
Fran-quesa, Clot, nära Gerona, Satoville och La
Perpetua de la Moguda, sedermera omdöpt till
Granja Germinal. Den första av dessa stationer
hade inrymts i en f. d. vindepot. Den var helt
renoverad och utrustad med maskineri som
hämtats från Barcelona. I stället för 30,000
liter mjölk, som med lätthet kunde kylas i
denna anläggning, var det endast 1,000 liter som
verkligen passerade genom denna process.
Anledningen till detta var bristen på
kreaturs-föda, vilket olyckligtvis tvingat en del bönder
att slakta ned en hel del av sin boskap.
IClot funno vi en stor mejerianläggning för
framställning av kondenserad mjölk och
smör. Hela produktionen levereras till de
militära auktoriteterna för konsumtion vid fronten.
I Clot kommo vi på ett intressant fall, vilket,
liksom så många andra fenomen man möter,
endast kan förekomma i Spanien. Fastän
kylarstationen är kollektiviserad erhåller den förre
ägarens änka månatligt underhåll av
kollektivet, därtill har hon fått behålla sin lägenhet
— vilken jag fann vara mycket komfortabel.
Samt har hon att hämta sin dagliga ranson av
mjölk. Icke underligt att hon försäkrade mig,
att hon var mycket belåten samt att
Companie-ras voro mycket snälla mot henne.
Egendomen Satoville, omkring 50 km. från
Barcelona, hade övergivits av ägaren under
julidagarna. Han drog sig oantastad tillbaka till
Barcelona, där han dog år 1937. Även fast det
var känt att han hyste fascistiska sympatier,
var det ingen som gjorde honom något för när.
Man behöver kanske icke betvivla att han
slutade sina dagar med att in i det sista hoppas
att Franeo skulle komma och befria honom från
de ”röda”, som förvandlat hans vanvårdade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
