Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lire hade 1933 sjunkit till 7,397 miljoner och
gick 1936 ned till 4,002 miljoner — trots att
under tiden hade företagits en hela folket
omfattande konfiskering av guldvaror och
utländska värden.
Statens inrikesskuld uppgick år 1929 till
87,134 mil joner lire. 1937 hade den stigit till
121,306 miljoner. Den fascistiska diktaturen
förtär långsamt nationalförmögenheten.
Följande tabell sammanställd av Thaon de
Revel ger en belysande bild av de senaste årens
defieit i miljoner:
Finansår Ord. budget Extra Total
ink. utg. anslag deficit
1935—36 ... .. 20,371 21,221 11,136 11,986
1936—37 .. .. 24,702 23,413 17,519 16,230
1937—38 .. .. 20,596 23,769 ? 12,000
Beräkningarna äro endast ungefärliga och
göra icke anspråk på att vara exakta. Deficitet
torde i själva verket vara mycket högre. De
extra anslagen användas till krigsändamål och
en del av de ordinarie utgifterna ha gått
samma väg. I budgeten 1934—35 voro redan medel
disponerade för krigsförberedelserna. Den
utländska skuldsättningen har ökat enormt och
endast London Citys välvilja har förhindrat
en katastrof.
Trots den omfattande krigsproduktionen som
följt upprustningsprogrammen och krigen
har Italien icke kunnat ge arbete åt massorna
av arbetslösa. Följande tablå ger ett begrepp
om den industriella produktionens utveckling
i Italien:
Samtl. Textil- Maskin- Bil- Byggnads
indu- indu- indu- indu- verksam-
strier strin strin strin heten
1929 ... 100 100 100 100 100
1930 ... 92 90 91 80 87
1931 ... 78 81 80 43 53
1932 ... 67 66 68 49 45
1933 ... 74 75 69 70 53
1934 ... 80 72 73 75 89
1935 ... 94 76 98 82 119
1936 ... 88 69 115 85 60
1937 ... 100 82 127 125 66
1938 ... 96 79 128 118 61
Siffrorna illustrera på sitt sätt ett yttrande
som fälldes av Mussolini 23 mars 1936 inför
”asamblea de eorporaciones”: ”... den stora
italienska industrin har varken tid eller
möjlighet att arbeta för civilförbrukningen då den
uteslutande eller nästan uteslutande måste arbeta
för de väpnade krafterna”. Man ser isynnerhet
hur eftersatt byggnadsindustrin är.
Bostadsförhållandena ha till följd härav försämrats på
ett avskräckande sätt, nästan ändå värre än i
Tyskland. Även av de sänkta siffrorna från
textilindustrin — som dock till en väsentlig del
arbetar för kriget — framgår i hur ringa
omfattning man sörjer för det civila behovet. En
rad av de europeiska staterna ha en
produk-tionssiffra, som betydligt överstiger 1929 med
ända till 30 proc., men Italien har trots den
forcerade, krigsindustrin åter dalat under 1929
års standard, vilken den uppnådde 1937.
Ärbetsstatistiken visar visserligen en
syssel-sättningssiffra på 111, år 1938 (100 1929),
men antalet timmar uppgå bara till
indexsiffran 95 (mot 100 1929), vilket pekar på
korttidsarbete. Lägger man härtill en folkökning
på minst 300,000 per år med massor av
nytill-trädande arbetskrafter, så visar dessa siffror
att det måste finnas stor arbetslöshet, även om
Italien håller en armé i Abessinien och en
annan i Spanien.
Till följd av de dåliga statsfinanserna har
Italien stora svårigheter att anskaffa
råmaterial, vilket också stagnerar industrin.
De stora trusternas ökade profiter under
denna härliga tid för rustningar och krig
utvisa bara för sex av dem följande nettovinster
i miljoner lire:
1934 1935 1936 1937
Edison (elektricitet) .... 138 142 142 159
Monteeatini (kemi) 67 67 84 108
Ilva (tunga industrin) .. 29 36 35 41
Fiat (bilar, tanks etc.) 24 39 41 56
Snia Viscosa (konstsilke) 26 34 36 50
Pirelli (kautschuk) 26 29 33 35
Breda (varv,krigsindustri) 9 10 12 19
Som en talande kontrast härtill står följande
tabell som utvisar lönernas utveckling:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
