Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Saltsjöbadsmondism
eller socialism?
Av Folke Fridell
Äntligen ha herrskapen från Saltsjöbaden
behagat lätta en smula på den täckeisens
mystik, som de senaste åren omgivit de
mon-di.stiska förhandlingarna. I efterföljande
artikel komma inte de beslut som fattats eller
den ”lillkatekes”, som blev budorden från
förhandlingarna, att behandlas, vi åsyfta i
stället att något syssla med de mentala
förutsättningar, vilka legat till grund för hela denna
underhandling.
Folkhemmet Svergo har de senare åren
lovsjungits i alla upptänkliga tonarter, både i
in- och utlandet. Om man gör undantag för
de fåtaliga organisationer här i landet, som
ännu har socialismen till något, mera än en
frasgrann skylt, så har det knappast funnits
några gränser för allt berömmet. Inte förrän
Ludvig Nordström kom med sitt ”Lort-Sverige”
som en bomb från ovan.
Vi, som haft större möjligheter till objektivt
bedömande, och som kunnat betrakta
folkhemmets interiör; som inte endast sett
krusningar-na på den solglimmandc ytan, utan också fått
skåda det mera djupgående bottenskrapet, vi
ha naturligtvis endast haft ett leende till övers
åt de naiva skönmålningarna.
Dock torde det förhålla sig på det viset, att
ett ofantligt antal människor i det här landet
verkligen och på fullt allvar inbilla sig, att det
relativa välstånd, som det svenska samhället
bjuder den ytlige iakttagaren, är att
tillskriva den mondistiska mentalitet, som i stor ut-
sträckning svävat över uppgörelserna mellan
klasserna de senare åren.
Ingenting torde dock vara mera felaktigt.
Sverge har visserligen under en följd av år haft
förmånen att leva på solsidan av världen, men
den sol som gett ljus och värme och välstånd
åt svensk befolkning, har varit
krigsstrålkasta-rens bländande ljusreflexer. Utan att göra sig
skyldig till några överdrifter eller någon
agitatorisk tillspetsning kan man konstatera, att
välståndet — ett subjektivt uttryck, som endast
kan användas med en ironisk anstrykning •—
har sin innersta rot i en vanvettig världs
omätt-liga rustningshunger. Gentemot hungern efter
kanoner som huvudorsak till det svenska
välståndet, väger den till leda uppreklamerade
svenska samförståndstaktiken fjäderlätt.
Är då mondismen någoting speciellt svenskt
och nytt? Är det en av svenskmannavälde
presenterad social patentlära, som i och av sig
själv kan lösa samhällsproblemen och
överflö-diggöra alla större sociala brytningar?
Nej! Mondism är ingenting nytt. Den har
funnits överallt där kamplusten och viljan till
frihet har ersatts med feghet och resignation
inför slaveriet. Mondism — är det egentligen
någonting annat än slavens eget erkännande
av sin slavställning, som en logisk och socialt
och moraliskt rättvis företeelse? Har inte hela
den stolta arbetarrörelsens kamp under sekler
varit en kamp mot mondismen? Därför att
mondismen ur arbetarsynpunkt måste innebära
ett erkännande av den tärande klassens —
arbetsgivareklassens — existensberättigande.
Kanske detta är en hård dom, kanske
innebär inte Saltsjöbadsförhandlingarna ett
arbetarklassens erkännande åt kapitalismen, men
allt tyder dock därpå. Nu är det sant, att
underhandling mellan kapitalister och arbetare
inte behöver betyda ett erkännande från
slavarnas håll om det berättigade i själva slaveriet.
I stället måste det ju underhandlingar till för
att tvinga kapitalisterna till den ena
eftergiften efter den andra, tills slutligen hela
kapitalistsamhället har berövats sitt kapitalistiska
innehåll. Dylika underhandlingar äro
emellertid en sak, Saltsjöbadsmondismen en annan.
Här gäller det ingenting annat än ett
principiellt erkännande av den kapitalistiska utsugnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
