Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teriel. C NT T—FAI framstod för Moskva som
en farlig fiende. Under ledning av
CNT—-FAI hade arbetarna i det republikanska
Spanien gått in för en social revolution, som inte
gav någon plats för partipolitiskt herravälde
och således uteslöt den partipolitiska diktatur,
som kommunisterna och Moskva eftersträvade.
CNT—FAI:s inflytande befann sig i
oroväckande tillväxt. Att tillintetgöra den
anarko-syndikalistiska rörelsen i Spanien framstod för
Moskva som en politisk nödvändighet. På
samma sätt framstod det som en nödvändighet
att kunna krossa det till sin ideologi
kommunistiska men självständiga och
revolutionära partiet POUM. Regeringen Caballero
åda-galade visserligen ingen större entusiasm för
den under ledning av CNT—FAI stående
sociala revolutionen. Snarare tvärtom. Men då
denna regering ieke ville uppträda tillräckligt
aggressivt mot anarkosyndikalisterna, och då
den vägrade att på Moskvas uppmaning
likvidera POUM, så var det nödvändigt att denna
regering störtades och en annan regering kom
till makten, som var villigare att tjäna
Moskvas intressen. Och på detta inriktades nu det
kommunistiska partiets verksamhet i Spanien.
Någon gång i mars 1937 hade
kommunisterna i Barcelona med hjälp av en förfalskad
rekvisition från vapenarsenalen i denna stad
lyckats utbekomma tio tanks. Dessa tanks
fördes icke till fronten, där de så väl behövts till
stärkandet av försvaret mot fascisterna. De
fördes till en kommunistisk kasern i staden. Då
arsenalförvaltningen började misstänka, att
det icke stod rätt till och snart kunde
konstatera att det här förelåg ett bedrägeri,
återkrävdes tanksen. Kasernkommendanten förnekade
att ha mottagit några tanks, men blev
ertap-pad på bar gärning som lögnare. Denna
händelse ådagalade med full klarhet att
kommunisterna planerade någon politisk kupp.
Från denna tanksstöld går den kommunistiska
intrigen många krokiga vägar fram till
kuppförsöket i Madrid och Cartagena i mars 1939.
Kuppförsöket lät icke vänta på sig länge.
Det kom den 3 maj 1937 i Barcelona, då den
kommunistiske poliskommissarien Salas i
spetsen för några polistrupper sökte sätta sig i
besittning av telefonhuset i Barcelona, söm stod
under beskydd av milismän tillhörande UGT
och CNT, milismän från de reformistiska och
de anarkosyndikalistiska ”fackföreningarna”.
Denna kommunistiska provokation kallade
Barcelonas revolutionära arbetare ut på gatorna,
där de liksom den 19 juli 1936 byggde
barrikader och beredde sig på strid mot dem som ville
usurpera makten. Striden bilades genom
ingripande från CNT:s ledning och CNT:s
ministrar i regeringen Caballero. Det kloka eller icke
kloka i detta åtgörande föreligger icke här till
bedömande, men det var ett utslag av CNT :s
—FAI :s vilja att offra allt för att vinna
kriget mot fascisterna.
Om kuppförsöket momentant misslyckades,
så gav det ändå småningom resultat. De
fram-provocerade oroligheterna voro ett faktum, och
man utnyttjade dem för att undergräva
regeringen Caballeros ställning. Snart föll
Caballero och regeringen Negrin kom. Och Negrin
blev allt mer och mer Moskvas fånge. Partiet
POUM upplöstes, dess ledare anklagades och
häktades. I regeringen Negrin hade
kommunisterna fått en inkörsport till makten, som sakta
och varsamt erövrades steg för steg.
Barcelona-händelserna i maj hade lärt kommunisterna,
att de måste vara försiktiga.
Den 7 augusti 1936 publicerade
paristidningen Le Soir en intervju med Juan
Hernan-dez’, kommunistisk deputerad i Cortes och
chef för partiets officiella organ Mundo
Ob-rero. Hernandcz förklarade, att den folkliga
aktiviteten mot rebellerna icke hade någon
social innebörd. ITan betecknade den som
borgerligt demokratisk. Han tillade, att man inte
borde låta sig förvillas av den roll
anarkosyndikalisterna spelade. Sedan man väl segrat
över rebellerna ”skulle man göra upp med
anarkosyndikalisterna”.
Regeringen Negrin inriktade sin politik inom
landet enligt Moskvas anvisningar.
Oupphörliga trakasseringar riktades mot de
revolutionära erövringarna, mot de kollektiviserade
företagen etc. Kommunisterna kommo i besittning
av polisväsendet och ”rättsväsendet” och
utnyttjade sin ställning till genomförandet av
en mot de frihetliga riktningarna inriktad
terror, men som också riktades mot sådana
medlemmar av UGT och socialister som icke i allt
rättade sig efter Moskva. Efter ett
systematiskt intrigerande lyckades man avlägsna
Caballero från ledningen av UGT, och man
förbjöd honom att ta ordet offentligt i tal och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
