Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång. Allt beror, på de. givna historiska
förhållandena. I varje fall, säger man oss,
fullföljde staten och är fortfarande i stånd att
fullfölja en konstruktiv roll: den att
organisera det sociala livet och att lägga grunden
till ett bättre samhälle.
Denna åskådning är betingad av den
marxistiska samhällsuppfattningen om
samhällsorganisation och samhälleligt framåtskridande —
en till viss grad ’’mekanisk” åskådning. En
sådan åskådning tar icke hänsyn till de
skapande krafter som potentiellt finnas hos varje
mänsklig varelse, samhällsmedlemmarna — d.
v. s. individerna —• som äro den skapande
energins drivkraft. Det är dessa krafter som
åstadkomma och säkerställa det mänskliga
framåtskridandet.
Icke hållande räkning med detta,
uppfattande liv och verksamhet på ett mekaniskt sätt,
kunna socialdemokraterna icke fatta mänsklig
organisation, ordning, utveckling och
framåtskridande annat än som ingripande och
ständig aktivitet från en maktfull mekanisk
faktor »»• staten.
Den anarkistiska åskådningen är baserad just
på andan och kraften hos den skapande
process som anarkisterna tro ligger inom
räckhåll för varje mänsklig varelse och varje
kollektiv grupp. Denna åskådning förnekar den
mekaniska faktorn, anser den vara värdelös,
utan nytta under något historiskt moment i det
förgångna, det närvarande eller framtida.
Därav följer den helt olikartade anarkistiska
uppfattningen om statens historiska roll.
1) Aldrig fullföljde staten någon progressiv,
konstruktiv roll. Det mänskliga samhället, som
började i form av fria kommuner, hade före
staten den klara inriktningen av fritt skapande
utveckling. Denna utveckling skulle
säkerligen ha blivit oändligt mycket rikare, mera
glänsande och snabb om icke dess normala
utveckling blivit hejdad och snedvriden genom statens
uppkomst. De skapande krafternas fria
verksamhet skulle ha lett till en
samhällsorganisation ojämförligt mycket bättre och mera
harmonisk än den som staten bringat oss. Den
allmänna inriktningen av det normala
framåtskridandet hade redan antagit en definitiv form,
när vissa naturliga orsaker, vilka nu icke längre
existera, framkallade krig, herravälde från mi-
litär auktoritet, upprättandet av privat
egendom, statens historiska roll.
Uppkomsten av den senare var därför
ingenting annat än ett steg tillbaka. Staten var en
del av ett komplex av urartande faktorer, av
monopol och social regression.
2) En gång upprättad började staten hävda
sig genom en serie segerrika strider mot de fria
kommunerna. Och sedan dess har staten
genomfört och fördjupat sin destruktiva roll. Det
var staten som bringade mänskligheten till
nuvarande bestialiska existens. Det var staten
som mekaniserade allt mänskligt liv,
förfalskade framåtskridandet, blockerade vägen för
utvecklingen, förkvävde den skapande tillväxten.
Och det är denna institution med vars hjälp
Lenin och hans följeslagare tänkte sig att
återuppbygga det mänskliga samhället på nya
grundvalar.
Men förutom de ovan nämnda
anmärkningarna måste vi komma ihåg den sanning,
som påpekats av Krapotkin och många andra
framstående historiker, vilka givit belägg för,
att de verkliga framstegen i mänsklighetens
utveckling sammanfallit med de epoker under
vilka statens makt var reducerad till ett
minimum. Medan däremot perioder med statens
expansion voro sådana under vilka det mänskliga
samhällets skapande framåtskridande höll på
att försvinna.
Alla ovan anförda resonemang leda till
formulerandet av vissa avgörande anarkistiska
meningar om staten.
Staten är en övergående form av det
mänskliga samhället, vilken förr eller senare kommer
att försvinna.
Andra former av social organisation fria
från varje exploaterande element måste komma
att ersätta den.
Staten kommer aldrig att försvinna på
evolutionens väg. Den måste avlägsnas genom en
revolution på samma sätt som kapitalismen.
Kampmedlen mot staten äro desamma som
mot kapitalismen.
Avskaffandet av kapitalismen allena och den
borgerliga statens ersättande med den
”proletära staten” är en utopi — en absurditet.
Staten kan aldrig till sin natur bli annat än
borgerlig och exploaterande. Den är till ingen
nytta i den verkliga striden för frigörelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
