Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen handfallen. När den direkta aktionen
till-greps i form av generalstrejk, saboterades den
av ledningen genom att begränsas till en
meningslös demonstration, som lät regeringen få
övertaget.
Fruktan för fascismen lamslår
klasskampen.
Den andra faktorn, och utan tvivel den
tyngst vägande, som låtit reaktionen komma
till makten, det är den internationella politiska
stämningen. Man kan väsentligen precisera
den som skräcken för fascismen.
Fascismen har dragit segrande fram över
Europa. Dess senaste framfärd har gjort den
till en fara överallt. Den har blivit en växande
hotelse icke minst mot Frankrike. Utsikten till
fascistiskt överfallskrig dämpar arbetarnas
lust till kamp för egna intressen.
Borgfreds-tanken får luft under vingarna. Känslan av att
man måste hålla samman mot utlandet, öka
möjligheterna till det nationella försvaret,
bringa alla offer mot fascismen, gör
arbetarklassen timid mot sina egna utsugare, vilka i
stort sett äro ett med den utländska fascismen.
Man finner sig i att arbeta 60 timmar för
försvaret. Man finner sig i reducerade löner.
Man finner sig i så många reaktionära
åtgärder, när det gäller att hålla samman mot den
utländska fascismen. Fruktan för fascismen
ger profitkapitalet goda tider. Kapitalet
vänder åter från fanflykten för att exploatera
den nu billiga, villiga och timida arbetskraften.
Den franska kapitalismen har — liksom den
engelska — sin andel i finansieringen av den
utländska fascismen, som nu är en skräck för
Frankrike. Icke minst gäller detta
finansieringen av fascismens seger i Spanien. På detta
sätt blir den franska kapitalismens (den
internationella kapitalismens över huvud taget)
kapitalplacering i fascismens finansiering i
utlandet en källa till ökade profitmöjligheter i
hemlandet.
Arbetarrörelsen har på detta sätt råkat in i
en återvändsgränd, ur vilken den inte kan
komma, förrän arbetarna i de fascistiska
länderna kunna besegra eller åtminstone kasta sig
i kamp mot sina egna tyranner. Icke förrän
arbetarna i Tyskland och Italien göra upp med
diktaturen, kunna arbetarna i andra länder be-
frias från faran av angreppskrig utifrån eller
intervention utifrån i förening med fascistiska
resningar i det egna landet, en fara som tvingar
dem att frivilligt underkasta sig den inhemska
reaktionen i viss utsträckning.
Men hur skall denna resning av arbetarna
själva i Italien och Tyskland kunna komma till
stånd? Kommer över huvud taget de tyska och
italienska arbetarna att bjudas annan
möjlighet till uppgörelse. än den, som ett krig
bringar? De fascistiska regimerna ha en
omfattande partiorganisation och speciella arméer
för det inre kriget och dessa kunna endast
besegras av ett folk i vapen. Men hur skall folket
få vapen? Kan folket få vapen på annat sätt
än genom kriget?
Arbetarrörelsen utrotad, kuvad eller
lamslagen.
Vi ha kommit in i en situation, som måhända
skulle kunna betecknas som en ny epok, under
alla omständigheter som en ny fas i
klasskampen. Denna markeras framförallt av att den
legala arbetarrörelsen är utrotad i
diktaturländerna (att det existerar tvångsorganisationer
för arbetarna konstituerar ingen
”arbetarrörelse”), kuvad i halvdiktaturerna och lamslagen
i demokratierna genom hot om fascistiska
överfallskrig. Genom fascismen behärskar
kapitalet arbetarna och deras organisationer även
i demokratierna. Formerna skifta från land till
land, men äro lika mycket verklighet för det.
Kapitalet finansierade Mussolini och
kapitalet finansierade Hitler. Må dessa herrar
kanske i vissa avseenden ha berett sina
uppdragsgivare missräkningar och i andra avseenden
vara dem till besvär — i stort sett har
kapitalismens internationella och fallfärdiga regim
konsoliderats genom de fascistiska regimerna.
Kapitalismen sitter säkert i såväl Italien som
Tyskland liksom också i halvdiktaturerna.
Arbetarrörelsen i demokratierna konstituerar den
fara som skall övervinnas. Hotet om fascistiskt
överfallskrig har härtill blivit ett medel. Med
dess hjälp har man skapat en skräckpsykos.
När den franska fackföreningsledningen
saboterade generalstrejksaktionen 30 nov. 1938, så
var det till stor del därför att den fruktade
att försvaga Frankrikes forsvarskraft gent
emot Italien—Tyskland. När arbetarna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
