Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längre än de andra antifascistiska
organisationerna i Spanien. Medan de övriga ville
begränsa ansträngningarna till kampen mot det
fascistiska upproret, gav CNT—FAI genom
sina insatser kampen även en soeialrevolutionär
karaktär. I CNT:s tidning Solidaridad Obrera
utformades denna inställning med följande ord:
”Krig och revolution! Det är vår
gemensamma sak! Inte föret det ena och sedan det andra.
Båda tillsammans! Krigets rytm fordrar det!
De som stå vid fronten må veta att CNT, det
äkta uttrycket för revolutionär vilja och
praktisk lojalitet, aldrig kommer att skilja det
ekonomiska nyuppbyggandet i en framåtskridande
socialistisk anda ifrån kriget mot reaktionen,
mot fascismen.”
Det var särskilt i detta avseende som
anarko-syndikalisterna kommo i direkt
motsatsförhållande till kommunisterna, vilken senare grupp
på det mest energiska sätt gick emot
revolutionen och arbetarnas ansträngningar i detta
avseende och således uppträdde rent
kontrarevolutionärt. Bekant är exempelvis yttrandet av
den dåvarande spanske jordbruksministern,
kommunisten Uribe, i vilket yttrande han
betecknade jordbruksarbetarnas expropriering av
jorden till förmån för kollektivistisk socialism,
såsom ”stöld från staten”. Redaktör Sven
Backlund, som på ort och ställe studerat dessa
förhållanden, skriver därom följande i
Social-Demokraten för den 27 april 1937:
”Det kommunistiska partiet har i Spanien
med en nästan svindlande snabbhet förvandlat
sig till revolutionens yttersta höger och
därmed blivit den enda återstående refugen för
dem som icke vilja vara med i revolutionen.”
Med klar sikt på målet, det ekonomiska
uppbyggandet, var det dock med en viss
försiktighet CNT fullföljde detsamma, en
försiktighet, som uppkallat en del kritik från
anarko-syndikalistiska kamrater inom andra länder.
Orsaken till denna försiktighet var tydligen den,
att CNT inte ville resa ett för stort motstånd
mot revolutionen under de ytterst svåra
förhållanden, som gjorde sig gällande under det
hårda inbördeskriget.
Till att börja med följde CNT två linjer,
evad det gällde det ekonomiska uppbyggandet.
De flesta stora företagen och industrierna
övertogos av arbetarna och kollektiviserades.
Mindre företag, å vilka ägaren själv deltog i det
produktiva arbetet, kollektiviserades som regel
inte. Dessa småföretag ställdes däremot under
arbetarnas direkta kontroll. Utländska företag
kollektiviserades ej heller i någon större
utsträckning. Även dessa ställdes doek under
arbetarnas omedelbara kontroll. Närmaste
orsaken därtill var, att man inte ville framskapa
internationella förvecklingar genom att
omedelbart beslagtaga de av utlänningarna ägda
företagen. I varje fall inte så länge
inbördeskriget pågick.
Inte endast de produktiva småföretagen i
industricentra, småhandeln, hantverksindustrin
etc. undgick att kollektiviseras, utan detta
förhållande gällde även småböndernas egendom.
Denna blev som regel undantagen
kollektiviseringen. Men även småbruken ställdes under
kontroll, i detta fall av jordbruksarbetarnas
syndikat.
Hänsynen till dessa grupper hänförde sig
huvudsakligast till det förhållandet, att
småföretagarna och småbönderna i en viss
utsträckning voro på samma linje som arbetarna.
De voro i de flesta fall antifascister, och det
var närmast med hänsyn till att inte spränga
den antifascistiska fronten, som en viss
hänsyn togs i detta avseende. Dessa gruppers
ekonomiska linje var dessutom, liksom arbetarnas,
mot storkapitalisterna. Före revolutionen hade
exempelvis bankkapitalismen ett fast grepp
över dessa småföretagare och småbrukare
genom sina penningplaceringar. Särskilt voro
småbönderna i stor utsträckning skuldsatta
över öronen hos bankerna.
Genom revolutionen bröts bankernas makt
över dessa grupper. Skulderna avskrevos.
Småbönderna visste, att om fascismen segrade,
skulle bankernas grepp över dem förnyas. Därför
voro de klart inställda mot fascismen. Och
denna gemensamma inställning ville inte CNT
förinta genom ett för bryskt uppträdande mot
dem. I ett uttalande avgav CNT följande
deklaration i detta avseende:
”Det anarkosyndikalistiska uppbyggandet
vill förverkliga det gemensamma ägandet till
den gemensamma produktionen. Men därmed
vilja vi inte ett ögonblick glömma, att
småbonden och småföretagaren håller fast vid sin
egendom. Dessa element, som kanske inte ens
sympatisera och i varje fall inte aktivt medverka
till uppbyggandet, få vi för den skull inte
göra till våra fiender. En allmän kollektivise-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
