Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ring skulle komma privategendom, även den
allra ringaste, att upphöra. Men de som tänka
på en sådan våldsam expropriering av även
småföretagarnas egendom, begå både ett
ideologiskt och taktiskt fel. Ty anarkosyndikalism
betyder inte våld och tvång över den arbetande
individen. I de små samhällena kunna
exempelvis småhandlarna vara av en viss betydelse.
Organisationen av näringslivet i storstäderna
medför dock så småningom att småhandeln
försvinner.”
En taktisk nödvändighet att inte omedelbart
framtvinga en fullständig kollektivisering låg
säkerligen bakom detta uttalande.
Första stegen på det ekonomiska
uppbyggandets väg voro ganska sporadiska och
famlande. Någon på förhand uppgjord plan
förelåg inte. Rent spontant togo arbetarna hand
om sina arbetsplatser, i enlighet med
syndikalismens ideologi, satte igång produktionen i
egen regi samt sökte göra sitt bästa för att
bemästra situationen. Något större planmässigt
samarbete mellan de olika kollektiviserade
företagen förekom knappast under denna första
tid.
Eör arbetets ledning tillsattes driftsnämnder
inom företagen, vilka driftsnämnder till att
börja med genomdiskuterade och beslöto i alla
frågor för vederbörande företag, även i detalj
-spörsmål. De tvingades därigenom att använda
hela sin tid för detta sitt arbete. Man fann
dock snart, att detta skulle bli inledningen till
en ny, tungrodd byråkrati. Parollen blev
därför lite varstädes, att driftsnämndernas
medlemmar åter skulle in i det produktiva arbetet,
medan själva ledningen av arbetet överlämnades
till någon duglig kamrat. Denne fick en ganska
stor rörelsefrihet, vad det gällde skötseln av
det hela, men med rapportskyldighet till och
under kontroll av driftsnämnden och arbetarna
själva. Detta var ett av arbetsplatsernas många
problem, arbetsledningens problem.
Nästa steg var koncentrering och samarbete
med närstående produktionsföretag. På de
lokala platserna blevo så småningom
industri-syndikaten de samlande organen för de
kollektiviserade företagen inom respektive industrier.
Först som agiterande institutioner för att
förmå respektive arbetargrupper att expropriera
företagen och sedan som organ i själva
produktionslivet och samfärdseln.
Dessa kollektiviserade företag kunde
knappast under denna första period betecknas som
organ i ett socialistiskt produktionssystem.
Visserligen voro företagen kollektiviserade av
arbetarna, vilka erhöllo resultaten av sitt
arbete, men själva äganderättsprineipen var ännu
i en viss utsträckning bevarad. Det var
visserligen inte längre ett litet fåtal, som ägde
företagen utan arbetargrupper, men det ändrade ej
själva äganderättsprineipen. Det var något
slags gruppegendom, inte någon gemensam
samhällelig egendom. Detta förhållande
utgjorde dock en ofrånkomlig länk i
utvecklingskedjan, fram till ett socialistiskt
produktionssystem.
Då alla kollektiva företag ej voro lika
bärkraftiga och givande, måste detta system
framkalla stora ekonomiska olikheter för de
anställda. En samverkan i större skala
framstod därför allt klarare som en tvingande
nödvändighet. Utöver samverkan lokalt var det
nödvändigt att utsträcka denna till att omfatta
hela den del av Spanien som var befriad från
fascismen.
Den samverkan i produktionsprocessen, som
så småningom kom till stånd mellan arbetare
på skilda platser i landet, följde i första hand
industriella linjer. För denna industriella
socialisering uppdrog ONT följande riktlinjer:
”Vid socialiseringen av en industri, måste
man sörja för, att alla krafter, av vilka grenen
sammansättes, underordnas en allmän och
organisk plan. Så undviker man stridigheter
och svårigheter av facklig art, vilka bara skulle
försvåra den socialiserade industrins goda
organisation. Man måste så förbinda
produktionens och distributionens organismer, att
främmande elements spekulationer undvikas.
Organisationsschema för den socialiserade
industrin:
Fabriksråd — sektionsråd -— industriråd.
Fabriksrådet måste vara sammansatt av en
teknisk arbetare, en anställd och dessutom av en
representant för varje sektion inom fabriken.
Detta råd är ansvarigt för arbetsfördelningen
och förvaltningen i samklang med de av
sektionsrådet givna anvisningarna. Fabriksrådet
väljes på ett möte med företagets alla arbetare.
Sektionsrådet har att kontrollera de enskilda
fabrikernas förvaltning. Det fördelar
beställningar och fabrikationsmaterial i
överensstämmelse med de allmänna fordringarna. Det
studerar möjligheten till fabrikation av nya artik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
