Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upprätta en ”proletariatets diktatur”, vilken
man tvärtom på det bestämdaste motsatte sig.
Lyckliga omständigheter favoriserade det
anarkosyndikalistiska nyskapandet i den
sociala omvandlingen. Man hade att göra med
en stat och en regering, som blivit berövad
sina väsentliga maktmedel. Ingen statsarmo
och bara små rester av ett polisväsen, som
kunde disponeras av regeringen, men som inte
kunde vara något hot mot revolutionen.
Staten skulle övervinnas, besegras och raseras.
Den skulle försvinna, och här hade man att
göra med en stat utan makt. ”Faktiskt
försvann staten vid angreppet på den. .
heter det i början av det aktstycke, som
utsändes i mars i år av
Nationalkom-kommittén för CNT—FAI—FIJL. Den-
na formulering innebär visserligen en överdrift,
ty nog fanns det ännu rester av staten, men
dessa rester hade ieke varit i stånd att Tesa
motstånd mot revolutionen, om förhållandena
kunnat utvecklas en smula ”normalt”. Få
tillfällen bjuda sig i historien av så gynnsam art
som under det första skedet av det spanska
kriget till genomförandet av en social
revolution, som tar sikte på statens avskaffande.
En revolution, som tar sikte på statens
tillintetgörande, ger sig själv dödsstöten, när den
slår om och accepterar deltagandet i
regeringsmakten. En antistatlig revolution måste
tillvarataga varje tillfälle för statens
försvagande och sorgfälligt undvika varje tillfälle till
statens förstärkande. Under decennier hade
den spanska anarkosyndikalismen undergrävt
regeringssystemets moraliska anseende och hos
massorna skapat medvetande om sin egen
skapande och avgörande kraft. På ett
glänsande sätt hade den spanska arbetarklassen visat
den direkta aktionens överlägsenhet i en
ytterst svår och vansklig situation, där den
politiska apparaten, parlament och regering, icke
visste råd utan uppförde sig som en skrämd
fårskock. Generalernas kontrarevolutionära
attack möttes och besegrades med massornas
direkta aktion och genom den direkta aktionen
bröts det gamla ekonomiska systemet och
byggdes det nya upp. Massorna väntade icke på
order ovanifrån, varken från regering eller
parlament eller ens från sin egen
organisationsledning. Massan var en omedelbart aktivt
kämpande kraft med tusenden egna initiativ
spridd på alla arbetsplatser och på alla
verksamhetsområden. Och dessa initiativ voro icke
bara negativa till krossandet av något utdömt,
de voro framförallt positiva till skapandet av
det nya eftertraktade och drömda.
När därför den spanska
anarkosyndikalis-mens ledning beslöt sig för att bryta sin
egen aktionslinje och sätta in representanter i
en regering, så handlade den rakt i strid med
sin egen doktrin och — förefaller det — mot
sina egna intressen.
Genom sitt inträde i regeringen gav man
staten och regeringen ’den moraliska
upprättelse, man aldrig skulle givit. De antistatliga
representanterna gingo inför massorna i god
icke bara för regeringen utan också för
regeringsinstitutionen. Det moraliska
nedbryt-ningsarbetet, som bedrivits under decennier,
utbyttes i stället mot rehabilitering av stat och
regering. Man gav på hand, att i den svåraste
situationen var det endast staten och
regeringen, som kunde rädda från undergång. Jag tror
inte, jag skall behöva ta tillbaka, när jag
säger, att genom CN"T:s anslutning till
regeringsinstitutionen och staten kontrarevolutionens
väg beträddes.
Genom CNT:s anslutning till regeringen
följde ett åtminstone momentant
erkännande av statens nödvändighet i den givna
situationen. Staten blev högsta auktoritet. CNT
lockades antagligen till sin om också tillfälliga
reträtt av utsikter och falska löften att erhålla
vapen från Ryssland och möjligen av eller över
Frankrike. Man hade sagt, att om CNT anslöt
sig till regeringen, skulle Frankrikes hållning
till den spanska republiken bli en helt annan.
Men genom CNT: s anslutning till staten
måste med logisk nödvändighet följa en
omläggning av milisväsendet. Detta måste ställas under
statens kontroll. Denna förändring
genomfördes också snart. Men därmed blev åter staten
mäktig. Från att ha fört en skuggtillvaro blev
den åter landets högsta makt. Genom att lämna
ifrån sig kontrollen över milisen överlämnade
CNT sig själv i händerna på staten,
återupprättade statens icke bara politiska och juridiska
utan även moraliska makt. Regeringen fick
åter anseende bland massorna. Satt ieke CNT:s
folk i regeringen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
