Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lyckligtvis kom någon på den idén, att man
skulle förmå honom att konsultera en
framstående hjärnspeeialist, något som han oekså
gick med på att göra. Han hade väl på känn,
att hans ”spiritualitet” icke var av det
alldeles rätta slaget. Yid undersökningen visade
det sig, att patienten fått en svulst på
hjärnan, och för läkaren stod det utan vidare klart
att det måste vara denna tumör som
förorsakat den ovälkomna förändringen i prästens
karaktär. Diagnosen visade sig också vara
riktig: sedan tumören opererats bort — ett svårt
företag som dock lyckades tack vare läkarens
stora skicklighet — var frivoliteten också
borta, ”som genom ett trollslag” som det
brukar heta. Prästen var åter densamme, som
lian varit före den mystiska förändringen: en
stillsam, försynt och strängt korrekt
människa, som det ju anstår en äldre kyrkans
tjänare att vara.
Fallet kan som sagt synas kuriöst, men det
är någonting långt mer än en kuriositet. (Det
är förresten icke unikt; flera liknande fall ha
förekommit, om också de yttre
omständigheterna växlat något.) Det utgör ett drastiskt
exempel på, hur intimt det andliga hänger
samman med det materiella, på själens
beroende av sin bostad kroppen. Att det var en
präst, som spelade huvudrollen i stycket, gör
det knappast mindre märkligt. Och man blir
underlig till mods, då man tänker sig in i, hur
historien skulle ha utvecklats för bara några
tiotal år sedan eller, om vår läkarvetenskap
icke stått på den höga nivå, där den nu står.
Förmodligen hade den sjuke förr eller senare
blivit avsatt, ja, kanske hade han t. o. m.
hamnat i fängelse för någon mer eller mindre
otrevlig förseelse och fått sluta sina dagar som
en urspårad och av den stora allmänheten
föraktad, skymfad och beledd människa.
Tumören hade spolierat både hans timliga och —
enligt gängse uppfattning — eviga välfärd.
Men det finns, som redan sagts, relativt gott
om exempel på, att störningar i de
fysiska förloppen förorsakat rubbningar även i
själslivet, icke minst vad do moraliska
funktionerna beträffar. Och samma effekt kan
yttre åverkan ibland få. En historia av det
senare slaget handlar om en ung, väluppfostrad
och välartad man i San Franeiseo. Denne blev
en dag överfallen och slagen i huvudet så, att
han förlorade medvetandet, och från det
ögonblicket var han helt oeli hållet förändrad. Han
blev inom kort en fruktad gangster, och som
sådan levde han flera år i den undre världen
men hamnade omsider i ett fängelse. Efter
uttjänt straff blev han emellertid intagen på
en nervkuranstalt, där han efter en långvarig
behandling slutligen blev återställd även i
moraliskt hänseende. Fall av detta slag synas
rätt så vanliga: ett par newyork-läkare
(Abc-les och Schilder) påstå, att de känna till ej
mindre än ett 60-tal från sin praktik.
Det händer också, att en dylik åverkan kan
få gynnsamma följder på själslivet, ehuru
detta dessvärre synes vara tämligen sällsynt. Den
kände norske biskopen Eivind Berggrav
berättar i sin bok ”Kropp och själ i karaktärsliv
och gudsliv” om en person, som råkade få en
järnbult i huvudet, då han gick på gatan —
med den lyckliga påföljden, att ”han gick
hem och tänkte djupare över tingen”. Tyvärr
förefaller denna metod att skapa djuptänkta
människor en smula vansklig •— men den kan
kanske utvecklas och förbättras.
Att en svår sjukdom ibland förändrar en
persons karaktär i den ena eller andra
riktningen är ett ganska vanligt fenomen, fast
man hittills väl i regel bokfört denna
förändring på ångerns och besinningens konto.
Detta kan också vara riktigt i somliga fall,
men det är troligt, att det är oriktigt i andra.
Vad som tas för en följd av ånger kan helt
enkelt bero på en förändring i den inre
sekretionen. Det kan i detta sammanhang vara
befogat att nämna, att det finns de som
härleda general Ludcndorffs på äldre dar lika
hastigt påkomna som patologiskt våldsamma
judehat ur en svårartad sköldkörteloperation,
som förorsakade ett påtagligt ”tankedunkel”
hos den gamle krigaren. Förklaringen låter
plausibel, om den också av begripliga skäl icke
kan vare sig bevisas eller vederläggas. Sedan
blir det en annan fråga, hur många fall av
antisemitism som kunna förklaras på ungefär
liknande sätt. I varje fall synes
”tankedunklet” vara ett gemensamt drag för flertalet
antisemiter (frånsett de som spekulera i
denna groteska villfarelse).
På tal om sköldkörteln kan det vara skäl
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
