Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att påminna om den avgörande roll, den inre
sekretionen spelar för en människas själsliv,
enligt vad den moderna forskningen fastslagit.
I detta faktum ha vi förklaringen till, att man
genom rent fysiologiska undersökningar av
sinnesrubbades eller annars andligt defektas
hjärnor så relativt sällan lyckas påvisa några
abnormiteter, som skulle kunna utpekas som
orsaken till den intellektuella eller moraliska
undermåligheten, ett förhållande som ofta
tagits till argument mot en mer ”materialistisk”
syn på sinnessjukdomar och kriminalitet. I
själva verket bevisar det ganska litet,
eftersom hjärnan ingalunda — som den gamla
populära föreställningen gjorde gällande — är
en apparat som fungerar så där tämligen
oberoende av kroppen i övrigt, utan endast en
detalj i det stora ocli invecklade maskineri som
denna, d. v. s. kroppen, utgör. Den är således
i hög grad beroende av, hur de övriga
organen och främst då de inresekretoriska
körtlarna fungera. Om dessa producera för litet eller
för mycket av vissa ämnen, inverkar detta
menligt på hjärnans kapacitet, även om denna
i och för sig är felfri. Härvidlag rör det sig
om försvinnande små mängder. Så t. ex. säger
en engelsk vetenskapsman, prof. Dorsey, att
”2 mg thyroxin i blodet är, vad som skiljer
normal intelligens från idioti”. Men det finns
även andra ämnen, vilkas frånvaro, resp.
överflöd, kan få en lika ödesdiger inverkan på
intelligens och även moral. Bl. a. har prof.
Hermann Zondek påvisat, att bromhalten i
blodet, som är konstant hos alla normala
människor, är avsevärt lägre hos vissa sinnessjuka.
Något liknande kan vara fallet med de
kriminella. Föreståndaren för medicinska kliniken
vid universitetet i Messina, prof. Nicola Pende,
har gjort sambandet mellan brottslighet och
hormoner till specialstudium och har därvid
kommit till den slutsatsen, att vår hormonala
struktur visserligen icke gör oss direkt till
mördare, men i varje fall medverkar, om vi
bli mördare.
Det är för övrigt ieke bara så, att den inre
sekretionen har betydelse för vår
intellektuella utveckling; den spelar en kanske lika
viktig roll för vad vi kalla för känslolivet, för
affekternas labilitetsgrad. Från kriminalitetens
synpunkt sett är den senare rollen säkerligen
den viktigaste, enär brist på stabilitet och
jämvikt i lynnet nog är orsak till brottsliga
handlingar i flera fall än dumheten och den något
metafysiska faktorn ”ondskan”.
Egendomligt nog synes de la Rochefoucauld
ha varit inne på samma tankegång redan på
1600-talet. I en av sina maximer säger han:
”Kroppens vätskor ha sin fastsatta och
regelbundna cirkulation, vilken omärkligt leder och
förändrar vår vilja. De löpa jämsides, utöva
var i sin stad ett dolt välde över oss och ha
sålunda stor andel i våra handlingar, utan att
vi märka det.”
Vidare är det en för alla känd sak, att man
medels vissa preparat eller gifter kan påverka
inte bara en persons lynne utan också hans
sedliga karaktär, åtminstone temporärt. I
detta avseende spela de s. k. njutningsgifterna
den största rollen. Under ett alkohol- eller
kokainrus kan en person med under normala
förhållanden stränga moraliska grundsatser
begå de mest förkastliga handlingar, och samma
förödande effekt få många andra stimulantia.
För övrigt skrevs för några år sedan rätt
mycket om ett nyupptäckt preparat, som
påstods ha den sällsamma egenskapen att göra
den, som fått en injektion av detsamma, totalt
oförmögen att ljuga under de närmaste
timmarna — alltså en effekt i på sätt och vis
positiv riktning. Medlet skulle ha begagnats
både i USA, England och Frankrike med de
mest förbluffande resultat, påstods det.
Kuriöst nog bokför den bekante prof.
Bertrand Russel det mesta av Carlyles misantropi
på hans ■— dyspepsi. ”Sannolikt skulle en
lämplig läkarbehandling ha gett honom en
annan syn på världen”, säger han. Samma
förklaring har en tysk skriftställare, O. A. H.
Schmitz, på Schopenhauers pessimism.
Det är icke heller bara här i det påstått
materialistiska västerlandet, som man kommit
underfund om det kroppsligas inverkan på
själen. Även österlandet har — och långt
tidigare — varit inne på samma tankebanor,
det kan man se bl. a. av de många ”system”
österlänningarna uppfunnit att genom
egendomliga kroppsställningar, andningsövningar,
späkningar etc. uppnå vissa sinnesstämningar
eller själstillstånd. Det torde också — om än
huvudsakligen för kuriositetens skull — vara
tillåtet att nämna, att man i Japan på fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
