Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den fria, av arbetarna själva kontrollerade
mi-lisarméns omorganisering till statlig armé.
Därmed hade arbetarna berövats sitt värn och
gjorts maktlösa. Och därmed hade regeringen
åter insatts i en regerings makt och härlighet.
Den hade blivit mäktig. Den hade åter blivit
härskande.
Detta är intet förmätet försök att utmäta
ansvar eller skuld, det är ingenting annat än
ett relaterande av historiska fakta. Men vi ha
en mycket bestämd känsla av, att dessa
händelser icke komma att upprepas ännu en gång
i Spanien, att de spanska revolutionärerna lärt,
liksom de historiska erfarenheter de ställt till
det internationella proletariatets förfogande
lära oss alla.
Man klagade på disciplinen i milisen och
dess slagkraft. Men var det nödvändigt att
gå till milisens förstatligande för att
åstadkomma den nödvändiga disciplinen och
slagkraften? Vill man upprätthålla en sådan tes,
så måste denna leda till ett kullstörtande av
varje tanke på en libertär revolution, ty om
en statlig militärapparat skulle vara absolut
nödvändig, innebär detta nödvändigheten av
statlig makt och maktfullkomlighet över
människorna. Då säger man: staten är en
historisk nödvändighet åtminstone under kriget mot
kontrarevolutionen, och då har man hamnat i
bolsjevismen, som mynnar ut i statskapitalism
och statens förevigande. Låt oss då avskriva
anarkismen som omöjlig. Vi äro emellertid
för vår del övertygade om, att den kollektivt
framväxande frivilliga disciplinen inom milisen
skulle kunnat utvecklas på ett fullt
tillfredsställande sätt för kampen. Och vi tro å
andra sidan, att just milisens förstatligande var
en av de väsentligaste orsakerna till det
slutliga nederlaget, till demoralisering och
missmod.
FAI :s Peninsularkommitto utsände den 13 juli
1938 ett mycket intressant dokument till sina
regionalkommittéer, vilket har en hel del att
berätta. Vi anföra ur detta aktstycke följande: 1
1. Kämparnas moral, vilken visat och
fortfarande visar prov på en styrka utan like,
måste naturligtvis sjunka, på grund av de
deprimerande saker som följa av den nuvarande
militärpolitiken, så vida inan inte kan påvisa
något som tvingar fram en ändring i sagda
politik, en ändring i så måtto att alla våra
möjligheter få utnyttjas. Två års strid, utan
annan tillfredsställelse än milisens första
framgångar; måste nödvändigt föra till att andan
bland soldaterna börjar närma sig misstro och
misströstan. Soldaterna äro män som inte gå
med förbundna ögon, de både se, observera och
förstå.
2. Man genomför operationer vilka kosta
tusentals man, utan andra syften än rent
politiska sådana: för att framhäva någon
obetydlig figur, vilken partiintresset önskar se
befordrad ; för att stödja regeringen i dess
anti-folkliga politik, för att i stridens hetta och
larm söka släcka den breda massans
indignation oc-h protestrop.
3. Sedan regeringen Negrin tog hand om
maktens tömmar, ha vi förlorat hela norra
Spanien, ha vi haft nederlag såsom det vid
Brunete, fantastiska sammanbrott såsom det
vid ostfronten (Aragonien), intet av dessa ännu
officiellt förklarade. Vi ha sett det s. k. lojala
Spanien skäras i två delar med stor fara för
förlust av hela Levanten.
4. Det måste anföras som
demoralisationsfaktor bl. a. de ofta upprepade förräderierna,
deserteringar, kommandoställenas oduglighet,
såväl nya som gamla sådana. I alla
bataljoner, brigader och divisioner känna soldaterna
till konkreta fall av dessa slag och det i
förskräckande stort antal. Inför den osäkerhet
som soldaterna måste känna, ja, för att inte
rent ut säga misstro mot dem som skola leda
och instruera dem i och till kampen, ha våra
kämpar tillräckligt med motiv för att förfalla
till skepticism och missnöje.
5. Därtill behandlas soldaterna med en så
stupid rigorösitet, vilken raserar den goda
disciplinen i stället för att förstärka densamma.
Det existerar inte den andliga samhörighet som
uppstår då soldater och befäl känna sig
inspirerade av samma längtan och lust och dela som
bröder de svåra offren och besvärligheterna.
Livsmedelsförsörjningen är otillräcklig och
ännu mera än maten gäller detta om
beväpnin-gen och det är dock denna som ger åt soldaten
säkerhet om sin egen styrka och eget värde. I
oroande grad saknas ammunition,
handgranater, maskingevär etc. även på de mest
framskjutna utpostställningar, medan i etappen
existera jättestora kårer, beväpnade till tänderna
med de mest moderna instrument.
6. T. o. m. de mest kortsynta märka, hur
antalet ”emboscados” — 5:te-kolonnare —
stiger. Hur bröd jägarna omhuldas och få plats
inom etapptjänsten och bland trupperna för
landet bakom fronten. Hur fullkomligt sterila
tjänster upprättas och huru som endast de
som inte ha ‘’beskyddare’’ måste hamna ute vid
fronterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
