Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kriget som kommer
Av Karl Bondeson
Allt skarpare uppdelas världen i tvenne
maktblock, som kristalliseras kring å ena
sidan ”axelstaterna” Tyskland—Italien och å
andra sidan England—Frankrike.
Vilka äro nu de egentliga orsakerna till
fiendskapen mellan dessa maktblock?
Ideologierna? Fascism å ena sidan, demokrati å
andra sidan? Nonsens! Låt oss bara erinra om,
att de imperialistiska ”demokratierna”
England—Frankrike allierade sig med de fascistiska
axelmakterna Tyskland—Italien för att med en
gemensam vapenblockad krossa den spanska
demokratin och arbetarrörelsen, därför att
kapitalismen var stadd i fara i Spanien. Detta
säger tillräckligt om ideologiernas betydelse
för den pågående maktgrupperingen och deras
betydelse i det kommande kriget.
Alltsedan industrialismens genombrott på
sjuttonhundratalet och den moderna
kapitalismens framväxande har världen tid efter
annan härjats av kapitalistiska krig för
erövrandet av avsättningsmarknader, kolonier och
råvarukällor. Krigen om världsherraväldet
mellan England och Frankrike bottnade i detta
dikalistiska linjer på frihetlig och federativ
grundval.
Detta är den förvissning den spanska
arbetarklassen skänkt världens proletariat. Spanien
har bevisat, att syndikalismen ieke är en
verklighetsfrämmande teori, men att den står i
intimaste samklang med verkligheten. Spanien
har visat, att framtiden tillhör syndikalismen.
Det är detta vi skola bygga på. Det är detta
vi skola framhålla, i vår propaganda.
Syndikalismen skall segra.
sakförhållande. Det fransk-tyska kriget 1870—
71 var ingenting annat än ett utslag av den
senfödda tyska industrialismens krav på
kolonier och avsättningsmarknader för sin handel
och sina industriprodukter. Och världskriget
1914—1918 var heller ingenting annat än en
kraftmätning mellan de imperialistiska
storstaterna om kolonier, marknader och
råvarukällor. Det kommande kriget har samma
grundväsentligt kapitalistiska ursprung. Att
kriget sannolikt kommer att börjas av de
fascistiska makterna är av sekundär betydelse.
Demokratierna behärska den internationella
handeln, de äro i besittning av 80 till 90
procent av de förnämligaste råmaterialen som kol,
olja, malm, järn, bomull o. s. v. Genom sin
ekonomiska makt behärska de världen. De
spärra vägen för andra länders kapitalistiska
expansion. De ha lagt under sig kolonierna. De
äro rika och ”mätta”. De fascistiska
diktaturerna sakna däremot kolonier (Tyskland har
inga), de äro ”hungriga” och otillfredsställda.
De äro också maktsjuka och bereda sig att gå
på rov efter de. andras besittningar och äro
beslutna att därvid bruka våld. Men detta är
inte något specifikt fascistiskt, det är däremot
specifikt kapitalistiskt. De imperialistiska
demokratierna ha roffat till sig världsområden,
och de fascistiska axelstaterna söka att
komma i besittning av dem genom ett nytt rofferi.
Men det är precis detsamma som varit
motivet till alla stora krig under de senare
århundradena. Det kommande kriget blir som de
föregående ett krig om kapitalistiska värden,
om marknader, råvarukällor och kolonier.
Detta är det väsentliga och avgörande.
När vi betona detta förhållande och så
långt ansluta oss till tesen om de
ekonomiska krafternas avgörande betydelse för det
historiska skeendet, utesluta vi ingalunda
ideologiska faktorers medbestämmande inflytande.
Man framhåller gärna, att fascismen som
sådan är en avgörande faktor för nuets
internationella politik och att den i väsentlig grad
bär skulden till det kommande kriget. Och
varför? Därför att den är en öppen predikan
om maktens och våldets rätt, därför att den
drivit nationalismen till dess spets, därför att
den förespeglar sina egna folk, att de äro
utsedda till världens härskarfolk, därför att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
