Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Individualism och
gemenskap
Av Chr. Christensen
I en tid, då individualism och personlig
särpräglad tankegång kastas under likriktningens
ångvält och straffas som förbrytelse, medan
den nationella gemenskapen upphöjes till en
gudoms altare, kan det ha sin nytta, för de
arbetare som ännu förmå att tänka utanför
auktoritära banor, att klarlägga förhållandet
mellan individualism och gemenskap.
Gemenskapen består endast av
individerna.
Om gemenskapen, antingen den är parti- eller
nationalgemenskap, i vår tid görcs till en
orubblig auktoritet, under vilken individerna
— de levande människorna — oreflekterat
skola böja sig oeli underordna sin livsföring,
så kan det icke nog framhållas, att all
gemenskap endast består av individer!
Individerna och deras verksamhet är
grundämnet i all verklig gemenskap!
Gemenskap är i sig själv intet. Endast i
kraft av individerna består gemenskapen som
begrepp och verklighet! Den sanna och sunda
gemenskapen består av individernas samarbete!
Men även denna definition är ofullkomlig.
Den sanna och sunda gemenskapen
representerar icke blott en samling individers samarbete,
utan dessa individers ömsesidiga intressen i att
arbeta i gemenskap!
Samarbetet mellan herrar och slavar är icke
någon gemenskap, utan förtryck och slaveri, där
slavarna genom straff och förföljelse tvingas
till att lämna sin medverkan. Detta förhållande
och den mera komplicerade nationalstaten äro
icke utan beröringspunkter.
Gemenskapens syfte är att tjäna
individerna lika.
När gemenskapen endast kan uttrycka
individerna och deras samverksamhet, då är det
givet, att gemenskapen för att vara sann och
varaktig på ett rättfärdigt sätt, måste tjäna
alla samarbetande individers intressen lika!
Den kan aldrig bestå däri, att några
individer bara ge och andra bara ta. Förr eller
senare måste en sådan gemenskap brista och
falla sönder, som det falsum den är!
En gemenskap kan icke i längden byggas
på några individers lycka och andra individers
uppoffringar, lidande och olycka! Varje sund
och varaktig gemenskap måste bäras av alla
deltagares lika delaktighet i givande och
tagande. Detta förutsätter återigen individernas
absoluta frihet i den mänskliga gemenskapen,
friheten till att bestämma sitt deltagande och
lika rätt i gemenskapens angelägenheter!
En gemenskap där dessa grundkrav icke
uppfyllas är en camouflerad gemenskap, en
sjuk organism, en slavanstalt som förr eller
senare kommer att störta samman i sin egen
upprörande motsägelse.
Den levande organismen som en sund
balanserad gemenskap.
Den barnsliga tid är förbi, då vi uppfattade
den levande organismen, t. ex. en mänsklig
kropp, som en kompakt enhet. Vi veta nu, att
den består av en oändlighet av enheter, celler,
i ett oavbrutet balanserat harmoniskt
samarbete, en gemenskap där alla var för sig
frambringa och dra nytta av gemenskapen i
livsfunktion och livsbehov!
Advokater för kapitalismens och statens
sjuka gemenskap ha ofta försökt överföra dessa
gemenskapers vrångbilder på den levande
organismens värld,. genom att låta magceller,
muskel- och hjärnceller i dialoger diskutera om,
vem av dem som skall ha makten och föra
kommando över de olika organens funktioner. Ty
självfallet kunna dessa fördärvade advokater
icke tänka sig en gemenskap utan maktkoncen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
