Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tration och kommando, och naturligtvis sluta
de sitt fåniga nonsens med, att det är de ”fina”
hjärncellerna som ha kommandot. Dessa ”fina”
hjärnceller förkroppsliga i dialogerna alltid den
fördärvade pöbeln, som genom alla möjliga
gemena medel banat sig väg till kapitalismens
högsta makttopp. Resten av den mänskliga
gemenskapen, är för dem endast arbetsdjur och
skatteerläggare, som utan de. stora snyltarnas
”kloka” regim äro tvungna omkomma i elände!
Vetenskapen har för länge sedan fastslagit
alla dessa försök att överföra bilden av statens
slavanstalt till den sunda organismens
gemenskap som sjuka lögner.
I den sunda gemenskapen är ingen utrustad
med överförstånd eller auktoritärt kommando.
Gemenskapen vilar här naturligt och orörligt i
sig själv, på den oskrivna men livs-starka
grundlagen, att varje individ ger efter förmåga
och tar efter behov!
Så starkt lever denna grundlag, att
gemenskapen hotas av undergång, såframt det
uppstår disharmoni i cellernas avbalanserade
livsfunktioner. Just vid de tillfällen, då några
celler — liksom i det moderna
människosamfun-det — ta oproportionerligt mycken näring till
sig, på så sätt att de växa starkt och därvid
kväva de omliggande cellerna, uppstår kräfta
och kroppen hotas med undergång.
Kroppens funktion är cellernas funktion
intill den minsta detalj, från den brutalaste
rörelse till den finaste känselnyans.
Gemenskapen är ramen, individerna äro livet — själva
det levande livselementet.
Ingen kropp kan kommenderas med eller
likrikta sina celler. Kroppen är beroende av, att
cellerna bevara sin individualitet, sin
individualiserade funktion i den specialiserade
arbetsfördelningen. På bevarandet av denna särpräglade
individualism hos cellerna och deras funktioner,
beror icke blott gemenskapens samlade
funktioner, utan även dess bestånd!
Endast en dåre kunde finna på att vilja
likrikta den levande organismens celler!
Just detta vanvett representerar
kapitalismens moderna nationalstat!
Individualismen i arbetets stora värld.
I människans kamp för tillvaron, från den
primitive nomadiserande jägaren till det mo-
derna industrisamfundet, representerar
grundlinjen en mer och mer individualiserad
arbetsdelning i framställningen av mänsklighetens
behov.
På denna individualiserade arbetsdelning
vilar det moderna samhället. Om vi blott ginge
tillbaka till medeltidens lantbruk och
självförsörjning, måste mera än hälften av Europas
människor gå under och resten sjunka ned i
halvsvältens elände.
Just denna individualiserade, specialiserade
arbetsprocess är grunden för det moderna
samhället och betingar i sin fortsatta utveckling
människans fortsatta kulturframsteg.
Varje försök att likrikta individernas
arbetsfunktion är ett reaktionärt anslag mot
människan och kulturen!
Med den fria individualismen växer
gemenskapens mäktiga skaparkraft!
Genom den individualiserade arbetsdelningen
bygges en strålande värld av skaparkraft, som
en gången tid icke ens vågade drömma om. Och
denna skaparkraft har icke kommit till på
kommando av någon diktator eller
regeringsmakt. Utan någon disciplin har den växt av
miljoner namnlösa individers sökande
verksamhetsdrift. Från vetenskapens experimentella
verksamhet, uppfinnarnas verkstäder och
laboratorier, kroppsarbetarnas praktiska
erfarenheter och gradvis genomförda förbättringar,
har produktionsteknikens segertåg skapats på
alla områden i arbetets mäktiga värld!
Och överallt, där individerna bevara friheten
att nedlägga sin förmåga och ande i arbetet,
växer arbets- och skaparglädjen i människans
sinne och tankar! Endast individens frihet
skänker mänsklig lycka!
Med den nyskapande individualismen växte
gemenskapen fram som en naturlig frukt, där
arbetsprodukten gick från arbetshand till
arbetshand pä vandring till fullkomnande av
människans behov.
Och denna arbetsgemenskap har aldrig haft
behov av en kommenderande centralmakt. På
sin vandring från råämne i jordens sköte till
färdig vara, går materialet över hav och land,
från miljoner händer till miljoner händer, utan
att dessa händer känna varandra eller lystra
till någon central makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
