Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den individualiserade arbetsdelningen, som
representerar den största mänskliga färdighet,
skicklighet oeh arbetsintensitet, har skapat alla
tiders största oeh mest omfattande gemenskap,
så mäktig och så stor, att icke en enda av
jordens miljoner människor skulle behöva sakna
något till de materiella behovens
tillfredsställande.
Men ur detta arbetets mäktiga skaparsköte
har maktsträvandets ödleyngel sugit maktens
näring och söker nu att krossa människans
frihet och döda hennes livslycka!
Kapitalismens parasitism är människans
och kulturens absoluta fiende.
Olyckan för tidens människor är icke, att
arbetet är delat, att det är individualiserat i
specialiteter på grundval av otaliga tekniska
förbättringar av arbetsredskapen, utan det
olyckliga förhållandet, att arbetets stigande
överskott undandrages arbetsgemenskapens kontroll
och avbalanserande decentralisation, den
naturliga fördelningsprocessen. I stället upphopas
de arbetsskapadc värdena på ett fåtal händer
och skapa i samhället den realpolitiska makt,
som i dag hotar både människans och kulturens
existens.
Denna makt är det, som är framme och
snyl-tar i arbetsprocessen, förvandlar denna till
otilltalande lönarbete, berövar flertalet av
människor arbetsglädjen och lägger de största
hinder i vägen för själva arbetet genom nationella
tullskrankor oeh spekulationskriser och driver
därvid de arbetande miljonerna ut i
arbetslöshet, fattigdom och socialt elände.
I förhållande till den stora
arbetsgemenskapens skapande förmåga är kapitalmakten en
enda reaktionär samfundsmässig förbrytelse!
I sitt tyranni över arbetet och i konkurrerande
maktbegär har kapitalismen skapat
nationalstaten för brutalt maktanvändande i krig som
under fred! Vad den stora internationella
mänskligheten genom arbete i tålamod skapar,
det slösar denna parasit på militära
upprustningar och upprörande krig!
För att fortsätta denna brottsliga ödeläggelse
av människornas rättigheter, har kapitalismen,
genom sitt maktorgan nationalstaten öppnat ett
utrotningskrig mot individualismen och där-
med mot människan, hennes frihet och
naturliga rättigheter!
Den generella likriktningen som bara i litet
olika tempo förverkligas både i diktaturer och
demokratier, är massmord på individualitet och
personlighet för att göra massorna till mjuka
offer för utsugning och krigets slakteri!
Därför är denna likriktning det mest nedriga
angrepp, som ännu riktats mot mänskligheten och
kulturen!
Ty som individen är själva det levande livet i
alla gemenskapens former, så är individualismen
det levande grundämnet i alla kulturformer!
System-socialismen och den falska
dogmen om motsättning mellan gemenskap
och individualism!
Bland de socialistiska rörelser arbetarna ha
skapat i kampen mot kapitalismen, är den
socialdemokratiska och den kommunistiska de
mest framträdande.
De äro båda så kallade politiska rörelser,
som icke blott bygga på makt, utan också på
erövringen av den brutala kapitalistiska
statsmakten. Detta betyder logiskt, att de vilja
nedslå kapitalismen med dess eget maktinstrument.
Erfarenheten har för länge sedan visat, hur
omöjligt detta är för ett socialistiskt ändamål!
Kommunisterna ha, i stället för att realisera
socialismen, utvecklat kapitalismen till dess
högsta potens, statskapitalismen i
Sovjet-Ryss-land, där slaveriet, undertryckandet av
människans personliga frihet är mera hårdhänt
genomfört än i privatkapitalismens diktaturstater.
Och socialdemokratin följer i sin statliga
er-övringskamp kommunisterna i hälarna. I denna
sin kamps inre logik måste partiet beständigt
negligera den personliga friheten, det
individuella mänskliga kunnandet till förmån för
statsingrepp och statskontroll.
Målet för socialdemokratin är, som för
kommunisterna, staten som maktförmedlare över
arbetet och fördelningen. Och resultatet blir
detsamma: Undertryckande av individuella
initiativ, dödande av den personliga skaparträngtan
och arbetsglädjen, avrättande av den fria
mänskliga personligheten och den allmänna
lyckokänslan!
I dessa partiers mål betraktas människan ’som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
