Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bildade en väsentlig beståndsdel av dåvarande
organisationsuppfattningar. Också den
spanska organisationen använde begreppet ”Juntas
y Consejos de Trabajo” (arbetarkommissioner
och arbetarråd).
Rådsidén var den ryska revolutionens
tändande gnista ocli konstruktiva innehåll.
Sovjetismen utbredde sig över Ryssland ända till
Centraleuropa och befruktade där alla försök
att gå utöver den socialdemokratiska
republiken och socialt utveckla revolutionen framåt.
På grund av den totala bristen på revolutionär
skolning bland massorna och frånvaron av alla
konstruktiva socialistiska uppfattningar även
bland de radikaliserade delarna av de
centraleuropeiska massorna misslyckades rådsrörelsen.
Trots detta hade den sin betydelse och utgör i
dag för de av hitlerfascismen behärskade och
hotade länderna över huvud taget den enda
revolutionära traditionen, till vilken mycket kan
anknytas. De mest oavhängiga andarna inom
den tyska arbetarrörelsen inträdde i denna
rådsrörelse och offrade sig för den: Karl
Lieb-kneeht, den radikale socialisten, som gick ända
till ett kritiskt bedömande av hela marxismen
och i dess ställe krävde ”en mera konstruktiv,
mera konstitutiv uppfattning av socialismen”
samt anarkisterna Gustav Landauer och Erich
Miihsam.
Det, som i dag kallas Sovjetryssland, har
lika litet med rådssystemet att göra, som det
hitlernazistiska Tyskland har att skaffa med
socialismen. Den ryska rådsrevolutionen gick
under i Kronstadt 1921 och dränktes i blod av
Trotskij. Det historiska radiobudskapet från
Kronstadt den 6 mars 1921 säger:
”Vår sak är rättvis; vi gå in för sovjeternas
makt, icke för partiernas. Vi gå in för de
arbetande massornas fritt valda representanter.
Det kommunistiska partiets surrogatso v jeter
förbli alltid döva för våra krav och behov; det
enda svar som vi fått var skott... Leve det
revolutionära proletariatet och bondeklassen!
Leve de fritt valda sovjeternas makt!”
Kronstadtrevolten slogs ned av ”den
kommunistiska autokratins polisbatonger”.
Bol-sjevikema läto endast själva namnet vara
kvar av sovjeterna. Det vore för övrigt
alldeles fel att tro, att de ryska kommunisterna
•någonsin varit anhängare av råds-makten. Så
var aldrig fallet.
Beviset därpå lämnar Lenin själv. Han
strävade alltid bara efter partiets diktatur och
betecknade socialismen som ’”statskapitalistiskt
monopol” under ”övergångsperioden”. Lenin
var inställd på partimakt och såg i råden bara
ett medel att spela makten över i partiets
händer. I sitt tal på bosjevikernas
petrogradkonferens den 14 april 1917 förklarade Lenin helt
öppet: ”Så länge råden icke erövrat makten,
komma vi icke att övertaga den”. Dessa ord
visa tydligt, att Lenin i rådstanken bara såg
revolutionens motor, men, för den händelse
programmet segrade, uppställde han som mål,
att råden omedelbart fråntagas sin makt —
vilket han i fortsättningen också höll fast vid.
Rådsidén återupptogs senare av de frihetliga
kretsarna. Rudolf Rocker bekände sig till
rådsidén i en glänsande skrift om ”den ryska
statskommunismens bankrutt” 1921, vari han
väl för första gången över huvud taget mera
omfattande behandlade den ryska
revolutionens förfall. ”Rådsidén är det bestämmande
uttrycket för vad vi förstå med en socialistisk
revolution och omfattar hela socialismens
konstruktiva sida ... Sovjetism — icke bolsjevism;
frihet -— ieke diktatur, socialism — ieke
statskapitalism! Allt genom råden, ingen makt
utanför råden! Det är vårt valspråk, som på
samma gång kommer att vara den sociala
revolutionens valspråk”.
Återvänd till den tyska arbetarrörelsen efter
avtjänat tukthusstraff, försökte också Erich
Muhsam återupptaga och utbygga rådsidén.
Han definierade den sålunda:
”Rådssystemet skapar ingen
ämbetsmanna-klass om det tillämpas oförfalskat; det skapar
inga privata maktanspråk och förutsätter ingen
omfattande maktfullkommenhet. Ty ett av
gemenskapen råden tilldelat uppdrag ändrar icke
på något sätt det likvärdiga förhållandet
mellan uppdragsgivaren och dem, som skola
utföra uppdragen. Rådsorganisationen är den
federativa sammanslutningen av alla arbetande
och konsumerande krafter från intressenternas
intimaste kretsar och upp till de vidaste
ekonomiska förbindelserna. I rådsorganisationen är
varje enskild personlighet indragen och
utsändandet av den eller den kamraten att utföta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
