Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det eller det uppdraget, diskutera den eller den
planen eller rådgöra om en fråga med avlägset
bosatta rådsrepresentanter, att genomföra
eller övervaka en aktion som gemenskapen
funnit nödvändig eller beslutat, att motivera en
åsikt eller pröva ett projekt från andra sidan
skänker icke den utsände några privilegier
framför dem, som skickat honom, och befriar
icke lieller någon av uppdragsgivarna från
ansvaret för hans verksamhet... Samhällslivets
oerhörda mångfaldighet kräver otaliga
samhälleliga tjänsteåligganden i det minsta såväl
som i det största, så att de samhälleliga
plikternas fördelning ständigt tar alla krafter i
anspråk...”
I ett arbete om marxism och anarkism i den
ryska revolutionen, avtryckt i
”Internationalen” i Berlin 1930, definierar Muller Lehning
råden sålunda: ”Där människor samarbeta och
arbetet skall organiseras eller vissa intressen
företrädas på en bestämd plats och vid en
bestämd tid, där uppstår en sovjet.
Sovjetorganisationen utbreder sig över hela samhällslivet.
Sovjetema känna ingen skilsmässa mellan den
legislativa beslutande och den exekutiva
makten. De bibehålla en direkt kontakt med dem,
som valt dem... Sovjetema, som uppstodo
över hela Ryssland efter revolutionens utbrott,
hade en tendens att icke endast vara resningens
organ utan också organ för att låta det
samhälleliga livet fungera på en ny basis”.
Rådsidén hade synbart gått under i det
bol-sjevikiska Rysslands utveckling.
Arbetarrörelserna i de kapitalistiska länderna voro
behärskade av partierna: oavsett om de voro
demokratiskt eller diktatoriskt orienterade. Men
sedan de största marxistiska partierna i
Europa — i Tyskland — lidit sammanbrott, kunde
man märka en, om också svag men för en
uppmärksam iakttagare fullt skönjbar, tendens till
nyorientering.
Från marxistiskt håll kommer’ en bok söm
Sievers lilla arbete ”Vår kamp mot tredje
riket”. Tendensen i denna bok är ett om också
ännu otydligt uttryck av en riktning bland de
tyska emigranterna, som samla sig kring
tidningen ”Das Freie Deutschland”. Författaren
förkastar märkligt nog partiets idé. Han be-
tecknar partiet som en borgerlig institution:
han kräver i dess ställe för socialismens
uppbyggande en uppdelning av befolkningen efter
stånd och förbund av producenter och
konsumenter. Alltså inget tal om att något bestående
parti eller parti som skall nybildas ensamt
eller i kombination med andra skall överta den
”politiska makten” efter Hitlers fall.
En helt liknande tendens framträder i en av
ett förlag av marxistiska psykologer utgiven
skrift med titeln ”Arbetets naturliga
organisation i den ekonomiska demokratin”.
Författaren nämner som orsak till, att alla
hittillsvarande socialistiska uppbyggnadsförsök
misslyckats, de s. k. ”politikanterna” och kräver,
att fackarbetarna inom alla områden samt
konsumenterna ta de offentliga
angelägenheterna i sin hand och bygga upp en ny
förvaltning.
Det är program för framtiden. Att till
exempel i de tyska arbetarnas illegala kamp
partierna spela ens den ringaste roll, är självklart
alldeles uteslutet. Redan 1935 definierade
förutvarande tyske fackföreningsfunktionären
Aufhäuser betingelserna för den illegala
kampen och arbetarrörelsens omorganisering på
följande sätt:
”Aktionens enhet växer i främsta rummet
fram ur företagen. Inom företaget stöter
regimen ideligen på klassmotsättningar, där äro
allesamman arbetare och anställda, som —
lösgjorda från partibanden — känna sin proletära
gemenskap så mycket starkare.”
Där i Tyskland presteras verkligt illegalt
arbete — vilket naturligtvis endast sker i
anspråkslös omfattning och utan varje
”publicitet”, i stum kamp — är den federalistiska
rådsidén med direkt representation den
organisatoriska grundvalen. En av de proletära kretsar,
som utföra verkligt illegalt arbete, äro de till
den Internationella
transportarbetarefederationen (ITF) anslutna tyska sjömännen, som
skapat sig ett uttrycksorgan i ”Schiffart”.
Deras program för de tyska arbetarna
sammanfattas i ett ord: ”Förtroendemannaorganisa-
tion”. Förtroendemännen äro de revolutionära
driftombuden, vilka utgöra den fria
fackföreningens cell. .1 ”Riktlinjer för ITF:s
aktivgrupper” förpliktas varje militant i
transportarbetarefackföreningarna — alltså praktiskt
!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
