Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taget var och en av dessa ”förtroendemän” —
att inom den ekonomiska
arbetarorganisationen underlåta varje verksamhet till förmän för
något politiskt parti, att icke ntföra något som
helst fraktionsarbete och att icke vara medlem
av någon politisk instans, som utövar eller vill
utöva inflytande på det fackliga arbetet. Även
vid denna uppfattning av den revolutionära
kampen rör det sig’ alltså om ett rådssystem på
”faeklig” grundval.
IV.
I sammanfattning kan sägas: rådsidén är inte
bara en väsentlig beståndsdel av den gamla
Internationalens frihetliga socialistiska
uppfattning, utan den var också det revolutionära
innehållet i alla ur det förra världskriget
framgångna revolutioner. Även om den inte absolut
i varje fall uppfattades klart och konsekvent
och ofta uppträdde förknippad med
stats-socialistiska diktaturuppfattningar, så utgör
den likväl för hela Central- och Östeuropa
arbetarrörelsens stora revolutionära tradition.
Under det att arbetarklassen i de
demokratiska länderna ännu upprätthåller sin
partipolitiska skenapparat med dess spegelfäkteri,
utan att någon människa till den knyter de
ringaste socialistiska förhoppningar eller ens
ställer några som helst förväntningar på dess
förmåga att resa motstånd mot fascismen, ha
arbetarna i diktaturländerna nödvändigtvis
förlorat allt partiväsen och för de bästa av dem
■— ett revolutionärt avantgarde — börjar också
själva partiets idé förefalla tvivelaktig.
Under tiden har den stora spanska
försvarskampen mot fascismen utkämpats, —
uppburen av den sociala andan och kampviljan hos
en stor arbetarrörelse, som var
antiparlamen-tariskt inställd. Denna erfarenhet, som det
gäller sprida kännedom om, bidrager å sin sida
att uppluckra partitron. Den revolutionära
syndikalismen, som är levande i Spanien och
som utan tvivel innesluter rådssystemet, utgör
redan ett högre trappsteg än den numera till
allmänt slagord blivna rådsförfattningen.
Syndikalismen är en mångsidig, efter det moderna
näringslivet anpassad, ekonomisk organisation
med vittgående konstruktiva tendenser. Men
den revolutionära syndikalismen kan icke i
varje land genast bli någon massrörelse. I
Spanien, Portugal och Frankrike — ja. Men
i dc flesta andra europeiska länder är
fackföreningstanken nästan olösligt förbunden med
reformism och byråkrati.
Men rådsidén är ett stort revolutionärt
minne, den utgör ett stort revolutionärt hopp.
De frihetliga socialisterna måste inrikta sig på
rådsidén. I många länder kan den
revolutionära syndikalismen icke nå längre än till en
numerärt. obetydlig oppositionsgrupp. Men i
revolutionära situationer, som i Centraleuropa
icke utebli och vilkas vågsvall också kommer
att- skölja över alla grannländerna, kan
råds-idén åstadkomma en mobilisering av de breda
massorna, vari den revolutionära
syndikalismen och anarkismen kunna infogas som
aktivaste faktorer, då rådsidén innebär ett steg i
riktning mot den frihetliga socialismen.
Naturligtvis är det ännu icke det klasslösa samhället.
”Anarkin” — den fullständiga friheten — är
ett. socialt tillstånd, varunder det ieke längre
finns ens något majoritetsvälde över en
minoritet och varunder en långt framåtskriden
socialistisk utveckling kan låta många slags olika
livsformer existera bredvid varandra. Men
detta är målet, ieke vägen. Vägen är de
arbetande massornas övertagande och förvaltning
av produktionsmedlen, varvid största möjliga
flertal av arbetarna deltaga i detta verk och
därtill måste vara på sin vakt mot den nya
regimens fiender. Det socialistiska
uppbyggandet kommer under alla omständigheter alltid
att ha något av krigstillstånd i sig. Därför är
det ieke möjligt att omedelbart avskaffa makt
och välde, utan man kan endast sträva att
åstadkomma den bredast lagda
självförvaltning av massan. Revolutionär socialistisk
ar-betardemokrati — så löd de spanska
anarko-syndikalisternas krav; arbetarmajoritetens
bestämmande över den nya regimens form, om
möjligt under iakttagande av regional
självförvaltning.
Varför förblev den spanska arbetarrörelsen
i sin dynamiska del trots alla dagsstrider
under så många decennier fri från korruption?
Därför att den var antipartipolitisk, baserad
på med rådssystemet besläktad
organisationsform — syndikalismen. Den spanska
antifascismens revolutionära paroll var kollektivismen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
