Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än kompromiss med borgerliga, socialistiska
och stalinistiska politiker. Den enhet som
fordrades förefanns den 19 juli 1936, då
arbetarna uppträdde gemensamt mot fascisterna
och övergingo till att expropriera jorden och
fabrikerna, till frihetlig kommunism och
kollektivisering. Då segrade anarkosyndikalismens
anda i den mening, att icke endast de
syndikalistiskt organiserade arbetarna utan också de
reformistiskt organiserade anslöto sig till
enhetliga aktioner. Då uppstod revolutionens
enhet, som alltid i sitt innersta väsen består i
de förtryckta massornas enhälliga och
självständiga uppträdande. Frågan är då: hade
revolutionen på grund av kampen mot Franco
bort hejdas och hade allt bort sättas på spel
för att i denna kamps intresse förhjälpa den
till seger i hela Spanien?
Upprätthållande av stat och regering, det
därigenom nödvändiga parallellt gående
engagerandet av de politiska partierna innebar
enhetens förintelse. Ty därmed började
ränksmideriet om makten. Revolutionen var
villkoret för enheten, den enda tänkbara enheten,
— nämligen enheten underifrån.
Vi ha hört det argumentet, att revolutionens
genomförande skulle ha betytt ”CNT:s
diktatur”. Kampen i Spanien var knappt slut,
förrän ett annat argument hördes. Det var
t. o. m. anarkister eller f. d. anarkister som
därav drogo den slutsatsen, att också vi endast
hade att eftersträva en dylik diktatur.
Detta argument är ännu oriktigare än det
andra. Vi äro emot diktatur, också emot
CNT :s. Diktaturen är revolutionens död, även
om den skulle utövas av oss, även om CNT
skulle ha fått makten över det spanska folket
i sina händer. Men kan man längre påstå, att
genomförandet av en revolution i Spanien —
d. v. s. expropriering och förvaltning av all
jord och alla företag inom ett helt icke av
Franco ockuperat område, förjagandet av den
gamla regimen, statens förintande, maktens
decentralisering, ett federalistiskt uppbyggande
på grundval av enheternas självständighet och
självstyrelse — skulle ha inneburit en
diktatur? Motsatsen är förhållandet: det hade varit
den enda möjligheten att förebygga diktaturen.
Förutsägelsen i ”De Syndicalist”, att just den
politik, som nu tillämpats, skulle ha lett till
diktaturen, har tyvärr bokstavligen gått i
uppfyllelse. I Katalonien rådde en fascistisk
diktatur, redan innan Franco kunde erövra
landet: stalinisternas diktatur.
Det måste också konstateras: CNT har
avvikit från IAA:s principer, utan att uppnå
målet, som den därvid uppställt för sig.
Praktiken i Spanien har icke gett IAA:s principer
men väl de spanska kamraternas politik orätt.
VI. Fyra konklusioner
Jag drar följande slutsatser av de spanska
händelserna:
1. Anarkosyndikalismen har som
arbetarklassens kamprörelse mot fascismen bevisat sin
obestridliga överlägsenhet över alla politiska
partier.
Jag menar detta icke endast abstrakt
beträffande anarkosyndikalismens teorier och
principer, utan också helt och hållet med avseende
på vår spanska anarkosyndikalistiska rörelse,
så långt den existerade konkret:
Alla stora arbetarrörelser ha under årens
lopp gått under i partipolitiken samt hamnat
hos staten och kapitalismen. De ha lett till
våra nuvarande former för herravälde över
arbetarna. De äro anfrätta av korruption samt
av alla andra kapitalistiska, statliga och
politiska synder. De ha allesammans visat sig ur
stånd att organisera ett motstånd mot
fascismen. De ha icke förintats genom fascismens
kraft utan ha redan långt dessförinnan gått
under invärtes. Deras väsentliga kraft och
värde ha kommit till uttryck genom faseismen.
Med CNT förhöll det sig annorlunda. Som
en stor rörelse har den under de långa åren av
sin existens alltid ofördärvad bevarat sin
karaktär av revolutionär socialistisk
arbetarrörelse.
Då efter de spanska valen i februari 1936
alla politiska partier i och utanför Spanien
uppstämde ett jubelskri över, att fascismen var
utslagen i detta land, begrep CNT och med
den också FAI, att detta var vanvett och att
kampen med vapen icke skulle låta länge vänta
på sig. Modigt och medvetet förberedde sig
CNT till kampen. Man har CNT att taeka för,
att det spanska folket icke kunde överrumplas
av fascismen, utan stod redo till strid som-det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
