Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
började under CNT :s ledning. Det var den
anarkosyndikalistiska rörelsens i Spanien
förtjänst, att Franeo icke segrade där på samma
sätt som Hitler kunde segra i Tyskland. Vår
spanska rörelse — CNT:s män oeli kvinnor —•
ha också en oförgänglig ära av, att Spanien
var det första och hittills det enda land, där
den internationella fascismen stött på
motstånd, ett motstånd som upprätthölls i nära
tre år och som endast kunde hrytas genom
ut-svältning och vapenblockad och förräderi.
Ingen kritik — icke ens vår egen — kan
beröva den spanska rörelsen denna ära.
2. Den spanska anarkosyndikalismen har
på ett beundransvärt sätt uppfyllt sin
revolutionära uppgift beträffande övertagandet av
företagen och produktionen.
Under de senaste decennierna har det inom
den revolutionära litteraturen upprepade
gånger påpekats, att det ekonomiska livet måste
fortsätta ”dagen efter revolutionen”.
Revolutionen måste ha bröd. Det ryska proletariatet
hade i detta avseende tagit sig vatten över
huvudet... De spanska anarkosyndikalisterna
övertogo omedelbart efter den 19 juli företagen
som något självklart och organiserade
produktionen i enlighet med ögonblickets speciella
krav. Att därvid också begicks fel, är
självklart. Att det ena företaget under
revolutionär kontroll gick längre än det andra, var lika
oundvikligt, i betraktande av respektive
företags förhållanden och arbetarnas insikter. Men
på initiativ av CNT lyckades de spanska
arbetarna på beundransvärt sätt bygga upp ett
federativt organiserat ekonomiskt
produktionssystem, som faktiskt i sin helhet fungerade
utan avbrott, under det många gamla former
av näringslivet förintades. I detta avseende
har den spanska revolutionen skaffat den
revolutionär-socialistiska tanken mera anseende
och har presterat ett bättre arbete än några
föregående revolutioner. Det är konstaterat, att
intet politiskt parti genom stat och diktatur
hade kunnat uträtta det, som de spontant och
självständigt handlande miljoner arbetarna
åstadkommit med sina fackföreningar. I den
mån de icke gingo tillräckligt långt på detta
område — nämligen beträffande det faktum,
att en tillbakagång inträdde efter den första
lovande början ■— måste detta tillskrivas den
omständighet, soin jag skall framlägga i min
tredje slutsats.
3. I politiskt hänseende har den spanska
anarkosyndikalistiska rörelsen icke gått långt
nog. På detta område ligger grundorsaken till
alla begångna fel.
Bevisen för den första delen av denna tes
äro tillräckligt framlagda i det föregående.
Men här framställer sig likväl frågan om, vad
som kan vara orsaken till, att man — såsom
här konstaterats — icke har gått tillräckligt
långt. Varför ha de spanska kamraterna icke
konsekvent genomfört revolutionen? Varför
ha de icke jagat bort regeringen, förintat
staten och bemödat sig om att lägga all makt i
arbetarnas händer?
Det synes mig, som om de djupare liggande
orsakerna äro andra än de, som de spanska
kamraterna själva tro på. Det förefaller, som
om de spanska kamraterna icke kunde bära
ansvaret för den konsekventa revolutionen. Jag
säger icke, att de sakna mod därtill. Ty säkert
saknade de varken revolutionär radikalism eller
individuellt och kollektivt mod.
Men det radikala förintandet av staten och
dess institutioner skulle ställa dem inför
uppgifter och funktioner, som de icke kände sig
vuxna. Det är min tro att de därför ryggade
tillbaka inför dem.
Staten och dess organ fylla ett antal
funktioner, som icke kunna förbli ouppfyllda, som
icke heller kunna fortsättas på det hittills
gängse sättet, men som revolutionen måste
tillfredsställa på ett sätt, som överensstämmer
med dess väsen och syfte. För denna uppgift
voro de spanska kamraterna knappast
förberedda — varken teoretiskt eller praktiskt.
Detta gäller likväl icke enbart de spanska
kamraterna. Hela vår International har föga
sysselsatt sig med frågan.
Kamraterna föredrogo att upprätthålla
staten och taga sin tillflykt till de gamla
makthavarna. Så som jag ser saken, har det andra
uppstått därav. Därigenom måste de, för att
åtminstone få något inflytande, själva inträda
i regeringen, där de emellertid bli fångar i sitt
ministerium, utan att ett enda revolutionärt
initiativ kunde utgå från dem. Allt initiativ
låg hos de forna makthavarna, som förfogade
över tillräcklig rutin. Ur detta läge uppstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
