Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spanska republikens
uppkomst och
undergång
Av Augustin Souchy
IV. Agrarproblemet.
Den för feodalismen mest adekvata
statsformen är otvivelaktigt den absoluta
monarkin. Den kamp, som borgarna i städerna förde
mot Ludvig XVI:s absoluta monarki, åtföljdes
av de egendomslösa böndernas kamp mot de
adliga storgodsägarna. Med monarkens fall föll
också storgodsägarnas makt ocli den politiska
makten, förut i händerna på en enda individ,
kom i händerna på den nya borgarklassen. På
liknande sätt blev den ekonomiska makten
fördelad, genom uppdelandet av adelns storgods
mellan bönderna.
Detta skedde för 150 år sedan i Frankrike,
vid tiden för den stora revolutionen. Det var
början till en ny epok och i alla länder gjorde
sig denna revolutions verkningar märkbara.
Även i Spanien förekommo förändringar och
revolutioner, men reaktionen segrade alltid över
framsteget. Beträffande jordfördelningen
förblev Spanien ett av de mest efterblivna länder
i Europa. Den politiska demokratin kunde
inte vinna mark utan en grundlig förändring
i landsbygdens egendomsförhållanden. Det
förstod© lantarbetarna själva. Alla demokratiska
partier lovade också uppdelning av gods och
grund.
Spaniens radikalsocialistiska parti, grundat
efter republikens proklamering och snarare
reaktionärt än framstegsvänligt, upptog på sitt
program en punkt om agrarreform. Därmed
tänkte man vinna bönderna. En reform av
egendomsförhållandena på landsbygden var
nödvändig, det hade man t. o. m. insett under
monarkin. Man hade då gått så långt, att man
grundat ”Instituto de Accion Social Agraria”,
vilket skulle finna på utvägar och ställa
medel till förfogande, så att ett antal fattiga
lantarbetare skulle komma i besittning av jord. Då
institutet skulle handla efter grundsatsen att
tvätta storgodsägarnas päls utan att göra den
våt, så blev resultatet lika med noll. Den jord,
som skulle fördelas, beräknade man komma
över genom köp av oräntabla eller
konkursfärdiga lantgods, varpå dessa jord- och
markområden sedan uppdelas till småbruk, som
under gynnsamma kreditvillkor skulle försäljas
till bönderna.
Projektet genomfördes inte och det hade
heller inte varit någon lösning av problemet.
Lantarbetarna voro förslavade under monarkin
och under republiken skulle det inte gå dem så
mycket bättre. De förblevo samhällets parias
och det enda republiken gav dem, var
rösträtten. Då de utgjorde en stor massa, sökte alla
partier att vinna deras gunst. Lockbetet var
alltid i form av olika sorters agrar-program,
ja, även de mest reaktionära partierna höllo
sig med ett sådant program. Naturligtvis
tänkte dessa partier inte på att hjälpa
lantarbetarna, ty det skulle varit att nagga på
storgodsägarnas feta kaka. Men saken
avhjälptes på så sätt, att vad som fattades av
socialt innehåll i deras agrarprogram, ersattes
av prålande och snirklade fraser. De enda,
som uppställde ett verkligt agrarprogram, voro
arbetarorganisationerna, särskilt då do
syndi-kalistiska. Den spanska lantbefolkningen är
nöjd med litet, men den ville i varje fall
uppnå en mänsklig tillvaro. Hadc man givit de
spanska lantarbetarna möjligheter att leva
människovärdigt, så som de franska,
holländska och engelska, då hade det inte förekommit
några bonderevolter i Spanien.
Det radikalsocialistiska partiet förklarade i
sitt valprogram, att lantarbetarna skulle
befrias och utsugningen skulle avskaffas. Många
bönder gåvo för den skull sin röst åt partiet,
men partiledarna förde en politik, som stod i
direkt motsättning till valprogrammet. Det
visas av utvecklingen fram till juli 1936.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
