Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fördragsamhet, därför ha vi smitt om våra
svärd till plogbilla-r!”
Så talade den första kristna menigheten, vår
tideräknings första kommun. Och nästan 2,000
år senare proklamerade Pariserkommunen: ”Vi
ha bröd till alla hungriga och kärlek till alla
faderlösa!”
Och de strömmar av blod, som flutit för
kommunismens sak, är kommunisternas eget,
givet och offrat i människokärlekens tanke, att
lyfta mänskligheten ut ur den rådande
tvedräkten, ur ur rovdriftens, egoismens,
förtryckets och krigets blodtyngda lidande.
Kristuslegenden, rensad från allt teologiskt
påhäng, bär i sin kärlekslära bud om
kommunismens anda. 1 Böhmens berg blottar
bonden ännu vördnadsfullt huvudet för Johan
Zizkas minnesstod, människan och mannen som
samlade Böhmens bönder kring den stora sköna
tanken: gemensam hetsrätt till
jorden och friheten, för vars försvar
hundrade tusen bönder förgäves offrade livet i den
ojämna kampen mot den katolska kyrkan och
furstarnas angripande legohärar.
Aldrig ha kommunismens anhängare anfallit
eller angripit andra med vapen. Alltid var
deras kamp en försvarskamp för rätten att leva i
fred på gemensamhetens och frihetens grund.
Men deras andliga kamp var ständigt en
an-greppskamp. Trots miljoner blödande offer,
trots alla flammande kättarbål, trädde
århundrade efter århundrade fram modiga talesmän
för kommunismens tankar, män som höllo
avräkning med de makthavande för deras
girighet, deras grymhet och brist på kärlekens
kultur.
Och just därför, att kommunismen hade kraft
att skapa starka andar, starka personligheter,
oförfärade människor, som utan vapen och
yttre makt modigt förde kampen för frihet och
rättfärdighet mot materialismens mäktiga, blev
kommunismen det lönnliga hoppet för alla
förtryckta, för alla lidande, det levande hoppet
för alla förslavade, men också ett dolt hot i de
mäktigas samvete, ett hot om en icke
handgriplig hämnd, som de fruktade och hatade
intill meningslöst raseri.
Och i detta förhållande ligger just
förklaringen till den nedriga besuälingen, som kom-
munismen nu är föremål för från Stalins
brutala bödelsregim.
Karl Marx berättar själv, att han valde
beteckningen ”Det kommunistiska
manifestet”, därför att kommunismen — på den
tiden — var fruktad av de maktägande och
älskad av de undertryckta klasserna i Europa.
Någon annan förbindelse än denna rent
taktiska tillägnelse av beteckningen k o
toto u nism har icke statssocialismens
byråkratiska förtryck och andliga folkslaveri med
kommunismens gemenskap och folkfrihet.
Rysslands brutala bolsjeviker ha i sin
ordning lånat beteckningen ”kommunister” från
Marx, för att därigenom i arbetarnas ögon
skilja sig från socialdemokratin och ge sig sken
av att vara någonting mera radikalt och
revolutionärt. Men beteckningen är helt enkelt
stulen. Bolsjevikerna ha aldrig varit
kommunister. De äro som parti- och statsanhängare
kommunismens inkarnerade fiender.
Lika lögnaktig och falsk är beteckningen
”Sovjetunionen”. Denna beteckning innebär
en rådssocialism, där den avgörande faktorn
är det lokala fabriks- och byrådet
(kommunen). Sovjet är ett uttryck för, att landets
styrelse utövas på basis av fri samverkan.
Sovjetunionen skulle då vara en samverkan av
fria råd, av sovjeterna.
Varje tänkande människa vet, att den
härskande regimen i Ryssland är det rakt
motsatta, att Rysslands nuvarande styrelse utövas
av ett parti, vilket genom innehavandet av
stats- och militärmakten tyranniskt härskar
över arbetar- och bondemassorna.
Det är också betecknande för dessa
bolsjeviker, att de blodigt förföljt och dräpt alla
kommunismens anhängare, vilka de fruktat, att
de fängslat och dräpt alla arbetare och bönder,
som krävt, att sovjeternas rätt och
självständighet skulle respekteras av bolsjevikerna.
Alla kulturmänniskor i hela världen
måste-fördöma denna regim, men framförallt måste
vi kommunismens anhängare stämpla
bolsjevismen som vad deh är: kommunismens
diame-trala motsättning. När stalinisterna tillägnat
sig beteckningen kommunister, så är detta helt
enkelt stöld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
