Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Madrids sista veckor
Av Karl Bondeson
I.
Garcia Pradas bok ”Ryssland förrådde, oss”,
är ett historiskt dokument av största
värde för bedömandet av de sista tragiska
veckorna i den spanska republikens tillvaro.
Garcia Pradas befann sig i Spaniens
”Centrum” ända till de sista dagarna av
inbördeskriget, han bevittnade händelserna med egna
ögon och var därtill placerad i knutpunkten
av de politiska och militära händelserna.
Stalinisternas paroller under kriget
illustrerar Pradas med följande prov: ”Vårt krig är
ingen klasskamp utan en strid på liv och död
för vårt fäderneslands frihet och
oavhängighet”. — ”Småborgarnas intressen måste
respekteras”. — ”Vi måste följa samma bana
som de västerländska demokratierna”. — ”Vi
kämpa inte för den sociala revolutionen, utan
för den borgerliga demokratin av ny typ”.
Men kampen för socialismen var det proletära
Spaniens livsmotiv, och utan detta ingen
hänförelse, ingen offervilja, ingen seger. Den
stalinistiska inställningen var därför
kontrarevolutionär. Pradas sammanfattar den i
formeln: ”Hellre förlora kriget än tolerera
revolutionen”. Till följd därav blev också det
kommunistiska partiet i Spanien ett parti för
småborgare och gav medlemsbok åt alla
möjliga tvetydiga element, liksom partiet
systematiskt lät fängsla många republikaner,
socialdemokrater, syndikalister och anarkister.
Negrin, som var stalinismens politiska
redskap, lät, för att slå sönder den industriella
kollektiviseringen, mobilisera företagens
arbetare i en sådan utsträckning, att det icke
fanns gevär eller andra vapen till mer än
högst 50 % av dem. De, som icke hade
vapen, användes icke ens för byggande av
fortifikationer. Men produktionen, grundvalen för
försvaret och landets ekonomiska liv, ruinerades.
När Franco satte in sin slutliga offensiv
mot den katalanska fronten, fanns där ett
stort antal kommunister i högsta
befälsställ-ning: Modesto, Lister, Taguena, Etelvino Vega
etc. Etelvino Vegas armékår störtade först
samman. Omedelbart följde Modestos
omfattande reträtt. De voro de bäst utrustade.
Man slogs icke, man bara drog sig tillbaka.
Allt bröt samman på den kommunistiska
fronten. Negrin och Alvarez del Vayo ropade:
”Fascismen skall aldrig intaga Barcelona”.
Samtidigt gjorde de allt i ordning för egen
flykt. Do överlämnade Barcelona åt
faseis-terna utan försvar.
Under tiden för det kommunistiska
sammanbrottet på den katalanska fronten satte
centrumarmén i gång med en framgångsrik
offensiv i Extremadura. Den fascistiska
fronten bröt samman vid första angreppet. Under
två dagar erövrades några hundra
kvadratkilometer terräng, men mitt i segerloppet kom
order om inställandet av operationerna.
Varför?
Pradas kallar Negrin rent ut ”en förrädare,
en feg stackare och en utstuderad
bedragare”. Det synes finnas fog för de hårda
orden. Intet försvar av Barcelona och ingen
organiserad evakuering. Bara kaos. Fronten
var helt uppriven utom vid Segre och Tremp,
där anarkosyndikalisterna kämpade under
Ricardo Sanz. Negrin lovade i ett manifest från
Gerona organisera försvaret där. Han
meddelade, att man nu i Frankrike på gränsen
till Spanien hade mera krigsmateriel än man
någonsin haft. Här avsågs bland mmat 500
flygplan, som för länge sedan köpts och
betalats i Sovjetryssland, ett par tusen
maskingevär, ett stort antal kanoner och tanks.
Sovjet hade av okända skäl försenat avsändandet
och nu låg det kvar i Frankrike. Några
timmar efter att Negrin högtidligt lovat
organisera försvaret vid Gerona, flydde han
tillsamman med kommunisterna del Vayo och
Uribe till Figueras. Här sysselsatte han sig
med att organisera utförandet av konstskatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>