Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och värdeföremål, en värdig uppgift för en
flyende nederlagsorganisator. Man anordnade
ett slags parlamentsmöte. Ingen
parlamentsledamot ville fortsätta kriget. Därefter foro
politikerna till Frankrike. För dem var
kriget slut.
Centrum ocli Madrid var nu inringat av
fascisterna, isolerat och övergivet. Åtta
miljoner spanjorer utan mat, utan skor, utan
transportmedel, utan ammunition och flyg,
utan nödvändiga vapen för försvaret, utan
krigsindustri. Alla fascistiska krafter kunde
nu vältras över Centrum.
Presidenten, parlamentet, regeringen hade
flytt ur landet. Efter någon tid komma
Negrin och ministrarna tillbaka.
Folkfronten i Centrum ställer krav: slut med
rege-ringsdiktaturen, folkfrontens högsta råd måste
få del av de beslut, som skola fattas. Negrin
avvisar. Han beger sig till Madrid. Han
ger order att förflytta kommunisterna Lister,
Taguena, Etelvino Vega, Galan m. fl. till
Centrum, alla dessa som visat sin oduglighet
i Katalonien, som förrått Barcelona, som
organiserat nederlaget. Det var tydligt att Negrin
syftade till diktatur genom statskupp.
Regeringen vågade icke stanna i Madrid,
men ingen visste, var den höll till. Segundo
Blanco, CNT—FAI:s representant i
regeringen, kom till Madrid. Han kände icke
Neg-rins närmare planer, men sade: ”Jag skall
anförtro er en statshemlighet. Sedan flera
månader söker regeringen träda i förbindelse
med fascisterna för att ernå ett fredsslut. Men
fascisterna vilja inte .. . Tills nu ha vi
kunnat svara med motstånd, men efter förlusten
av Katalonien är allting i likvidation. Inte
ens Ryssland vill ge oss ett enda gevär mer .. .
När man alltså såg sig i denna situation,
vände regeringen sig till sin ambassadör i
England med uppmaning, att denne skulle göra
allt för att förmå Foreign Office till att göra
auktoriserade förslag hos Franco ..
Negrin utkastade parollen: ”Antingen
rädda vi oss alla, eller gå under”. Några dagar
senare gav han minister Gomez i-uppdrag att
beställa tiotusentals pass. Tiotusentals?
frågade Gomez. ”Ja”, svarade Negrin, ”ja,
tiotusentals. Det blir naturligtvis ytterst få som
kunna lämna Spanien, men om vi ge pass åt
en del och neka de övriga, då göra själva
stenarna revolt. Vi måste ge pass åt vem, som
begär ett sådant, för att bevara lugnet. Men
— bara de som viseras av mig gälla ...” Och
så lät man trycka 60,000 pass. Man
förberedde flykten.
Kommunisterna började sprida ett manifest
i Madrid med anklagelser mot syndikalister
och anarkister, mot Caballeros anhängare och
andra riktningar. Atmosfären skulle
förberedas för en kupp.
Negrin talade om att fortsätta kriget.
Varmed? Man hade en massa kanoner och
annan krigsmateriel, femhundra flygplan och
massor av mörsare. Mera frågar: ”Och all
denna materiel, hr president, som vi kunna
vinna kriget med, var ha vi den någonstans?”
Negrin: ”Den har jag i Frankrike”. Mera:
”Ja, det anade mig. Men vi befinna oss här”.
Och spanska Centrum var isolerat från
Frankrike.
Ett möte med de militära ledarna
sammankallades. Chefen för generalstaben,
Mantel-lana, förklarade, att det fanns några
hundratal kanoner, de flesta omöjliga att reparera
i en hast, knappt femtio flygplan, de flesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
