Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Järnproduktionen ......... 82,10 %
Kolproduktionen .......... 81,80 %
Oljeproduktionen ......... 82,33 %
Gummiproduktionen ........ 91,70 %
Bomullsproduktionen ...... 97,70 %
Denna överlägsenhet i ägandet av
krigsrå-ämnen är så mycket mera överväldigande gent
emot fasciststaterna, när man betäniker, att
världens övriga nationer också ha andel i de
resterande 2 till 18 % av dessa råämnen.
De här återgivna uppgifterna äro hämtade
från den officiella franska, engelska och
amerikanska statistiken och fackskrifterna. Do
äro kontrollerade och sammanställda i den
tvske nationalekonomen Wahlter Palils
erkända arbete: ”Weltkampf um Rolistoffe”.
Siffror och upplysningar stamma således från
båda sidor och torde därför vara korrekta.
II.
Som vi påpekat, är det de demokratiska
imperierna, som äga de för krigen nödvändiga
råämnena, men det är de på råämnen fattiga
fascistiska staterna, som igångsatt en så
kraftig upprustning, att de kunnat försätta två
världsdelar — Europa och Asien — i krig.
Detta förhållande blir ännu märkligare, när
man betänker, att dessa på råämnen fattiga
stater också äro kapitalfattiga stater.
Hur är det möjligt, att dessa stater kunnat
upprusta, när de inte ha råämnen och inte äga
kapital att köpa råämnen för? Hitlers tyska
upprustning har han själv angivit till en
kostnad av 90 miljarder mark.
En del av denna väldiga summa har
tillkommit genom ökad utsugning av arbetet,
skatte-plundring av medelklassen, stöld av judarnas
egendom, dyra inländska lån hos Tysklands
finansfurstar och tunga industri, konfiskation
av miljonfönnögenheter inom handel och
industri etc. Men mer än en tredjedel av
summan stammar direkt från utlandet. Engelsk
och amerikansk finans har under de sista sex
åren placerat mellan 32 och 36 miljarder mark
som kreditförsträckning till tysk industri oöh
handel, försträckningar som direkt avsatts till
upprustningar. De första 12 miljarderna av
dessa utländska lån hjälpte den tyska industrin
och handeln så långt upp ur krisen, att den
orkade börja upprustningen oeh voro på så
sätt själva förutsättningen för upprustningen.
Det förhåller sig på samma sätt med den
italienska upprustningen.
När nu det stora kriget är över världen, så
får man inte se bort från det faktum, att det
är de stora demokratiska imperierna, som icke
bara levererat råmaterial utan även investerat
kapital som möjliggjort angreppsstaternas
krig. Materialet till de granater, som regna
över de franska och engelska soldaterna,
materialet till de torpeder, som sänka de
allierades och neutrala fartyg, ha sitt ursprung i
demokratiernas råvaruleveranser och
kapital-förs träek ni n gar.
Vi måste finna en förklaring till detta
förhållande.
De stora demokratiska imperiernas kapital
suger var dag till sig enorma profiter från
jordens alla vrår, från vita och färgade
folkslag, från råämneskällorna, från jordbruket,
från handelsflottorna och all världens
handelsutbyte.
Genom maskinteknikens utveckling och
rationalisering av arbetsprocessen ha profiterna
ständigt ökat under de senare åren. Arbetare
och bönder tillfalla kanske icke mer än en
tiondedel av de värden de frambringa. De
kunna därför endast återköpa en tionde-del av
de varor de frambringa.
Detta förhållande, som man kallat
sammanstötningen mellan produktionskrafterna och
den kapitalistiska tillägnelsen, framkallar den
moderna krisen och miljonarméer av
arbetslösa över hela världen.
Denna kris är utpräglat kapitalistisk. Den
gör icke bara arbetarna utan också kapitalet
arbetslöst. Arbetslöst kapital är ungefär
värdelöst. Det ger ingen profit. Imperiernas
mäktiga kapital drabbas av ett överhängande
hot.
Redan före den sista krisen, 1929—1932,
hade engelskt och amerikanskt kapital placerats
på den internationella marknaden. 1932 hade
denna investering uppnått den väldiga
summan av 100 miljarder mark. Då krisen kom
stagnerade möjligheterna för denna
kapitalplacering. Samtidigt hotade krisen nya kapital
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
