Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till deras existens. Dagliga bankrutter hotade
med avgrundsdjup katastrof. De låga lönernas
ringa köpkraft förminskad med
massarbetslösheten gjorde, att fredsproduktionen icke kunde
sysselsätta nytt kapital. Men 1933 började det
ljusna.
Nazismens seger i Tyskland innebar
ekonomiskt oeh politiskt, att den härskande
kapitalistklassen erkände, att den stod inför ett
sammanbrott med en hotande social revolution
som följdföreteelse, om den icke mobiliserade
nationens hela kraft, för att med vapen i hand
tillkämpa sig några av imperiernas
råämneskällor och avsättningsmarknader.
Tysklands finansmän oeh storindustriella
finansierade ”nationalsocialismen”.
Förberedelserna till den tyska upprustningen påbörjades.
Upprustning är en produktion utanför
freds-produktionens lagar. I stället för varu- och
värdeomsättning, som är fredsproduktionens
förutsättning, framträder upprustningen som
en produktion för varu- och värdeupphopning.
Här möttes i gemensamma intressen
imperiernas överväldigande råämnes- och
kapitalrikedom samt det nazistiska Tysklands
råämnes-och kapitalhunger till båda parternas tillfälliga
räddning.
Den tyska upprustningen slukade den ena
miljarden efter den andra av det ”arbetslösa”
engelska och amerikanska finanskapitalet, och
samtidigt den ena miljonen efter den andra av
Tysklands arbetslösa. Ju fler arbetslösa, som
fingo sysselsättning genom upprustningen, ju
mera steg köpkraften ocli konsumtionen och
ingöt därmed nytt liv i den stagnerade
freds-produktionen.
Tysklands växande uppköp för
rustnings-ändamål av imperiernas råämnen bringade
växande liv i råvaruproduktionen och
transportverksamheten samt ökad sysselsättning för
kapital och arbete, vilket i sin ordning
återverkade på den allmänna fredsproduktionen.
Men denna tyska upprustning framkallade hos
politikerna farhågor, som omsattes i ökade
rustningar hos imperierna själva. Det blev
internationell kapprustning, i vilken även de
minsta stater deltogo. Upphopningen av
varor och värden genom rustningarna fick
internationell omfattning. Denna gigantiska världs-
upphopning av kapital och arbete satte åter
produktionens hjul i gång. Krisen gled bort.
Den kapitalistiska världen hotades icke längre
av en akut fara för sociala omvälvningar.
De fascistiska ländernas fattigdom på
kapital och råämnen ingick genom den tyska
jätteupprustningen en mycket fruktbar
förbindelse med de demokratiska imperiernas
råämnes- och kapitalrikedom, en förbindelse som
räddade det kapitalistiska systemet i båda
lägren och befriade det från varje socialt hot
mot dess fortsatta existens.
Det kan icke gärna råda tvivel om, att det
var samarbetet mellan det imperialistiska
finanskapitalet och de fascistiska staternas
upprustning och de därur framspringande
verkningarna, som räddade den kapitalistiska
världsekonomien ur den värsta kris, den
någonsin varit utsatt för.
Men man kan icke i det oändliga fortsätta
att hopa värden och arbetsöverskott.
Upprustningarna är affär för finanskapitalet, men
det kommer en dag, då finansherrama icke
lämna flera lån för inbetalning av räntor oc(h
amorteringar av de gamla.
Låt oss antaga, att denna tidpunkt
inträffade för Tysklands vidkommande, när detta
land stod med en rustning på 90 miljarder
mark, utan att det komtnit till krig. Vad
skulle då inträffa? Ja, vad skulle inträffat i
Tyskland, när krigsproduktionen stoppade?
När miljoner arbetare kastades ut ur
krigsproduktionen och ställdes i disposition för en
fredsindustri, som inte hade bruk för dem?
Det skulle betyda köpkraftens
sammankrympning, tusenden av bankrutter, miljoner av
arbetslösa, större och djupare än före nazismens
seger. Den tyska ekonomin skulle bryta
samman under ett berg av skuldbelastning. Man
skulle få bevittna ett socialt kaos, som man
aldrig sett maken till.
Den nazistiska ekonomin är uppbyggd på
upprustningarna. Denna ekonomis inre logik
tvingar nazismen att fortsätta på den inslagna
vägen. Dess naturliga utlösning är kriget för
erövring med vapenmakt av de demokratiska
plutokratiernas handelsm&rknader och
råämneskällor. Kriget är dess logiska slutpunkt.
Fortsatt fred skulle vara den största faran
för den tyska ekonomin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
