Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetarrörelsen har allt för mycket fattats
som bara en produeentrörelse. De fackliga
organisationerna ha endast övertagit de
medeltida skråorganisationerna — de representera
yrkes- och i bästa fall industriintressen. Men
detta kan i kapitalismen endast åstadkomma
ensidighet och befrämjar alls icke utvecklandet
av allmän socialistisk solidaritet hos alla
arbetande. Nödvändig är en sådan förståelse av
den sociala hampen, som starkare framhäver
de allmänna intressena. Detta kan blott
åstadkommas av en ekonomisk rörelse, som icke blott
har strejken som ett medel, utan som
mobiliserar producenter och konsumenter. Dessutom
få de icke endast vara inriktade till försvar
mot kapitalismen, utan måste ”organiskt driva
sin utveckling framåt” (Foerster), det vill
säga: skapa socialistiska förhållanden och
gemensamt intressera alla kategorier av arbetare
för deras gemensamma välfärd, vilket måste
komma till uttryck i praktisk organisation.
En framstöt mot en sådan fördjupad
uppfattning av den ekonomisk-sociala kampens
miljö gjorde Max Nettlau i ett föredrag i
”Freedom-Discussion-Group” i London i
november 1899. Detta föredrag utkom sedan på
sex olika språk men förblev obeaktat.
Nettlaus teser voro dessa: Man har gjort
försök att utöver de rena strejkrör eiser na
använda producenternas och konsumenternas
organiserade arbete för den direkta ekonomiska
aktionen även i samverkan mellan
fackorganisationer och konsumtionsföreningar,
kooperativa jordbruksföretag med direkt
produk-tionsutbyte o. s. v. Denna linje föreföll
honom viktig. Den rena strejkframgången blir,
som bekant, övervältrad på konsumenterna.
Därför måste ”offentligheten”, d. v. s. massan
av de konsumerande arbetarna, även vara
intresserad i strejkerna och träda i aktion och
detta med hjälp av bojkottvapnet. Dessutom
måste den fackliga organisationen bibringa
sina medlemmar känslan av ansvar för sitt
arbete. Kapitalisten anpassar sig efter
konkurrensekonomiens lagar och framställer
produkter av olika kvalitet (de dåliga för
arbetarna själva). Här är en punkt, där
konsument- och producentintressena mötas och även
gemensamt kunna gå till aktion. Så långt
Nettlau.
Isamma riktning ha nyligen uttalanden gjorts
utanför de egentliga syndikalistiska
kretsarna. Framför mig ligger ett nummer av
tidskriften ”Liberation” av den 23 mars 1939.
Där rekommenderas "konsumenternas
syndika-lim”. Tidskriften säger:
”Målet för konsumenternas syndikalism” är
att gruppera konsumenterna för deras
effektiva medverkan för tillfredsställandet av alla
deias materiella, andliga och sociala behov.
Konsumenternas syndikalism vill antingen
direkt eller i förbindelse med kooperativa
sammanslutningar, företag, köpmän, förvaltningar
och kvalificerade yrkesarbetare, tekniker och
konstnärer:
1) kvalitetskontroll; 2) övervakning av
priserna; 3) rationell fördelning av produkterna;
4) bostadskomfort; 5) de offentliga
tjänsternas anpassning till de allmänna intressena;
6) förnuftig och i det gemensammas intresse
liggande organisering av semester; 7) fri
utveckling av kulturella grupper; 8) samarbete
mellan allmänheten ocb konstnärerna.
Jag vet icke, vilka sociala totaluppfattningar
författarna av detta program representera,
och det är också likgiltigt. Av den här citerade
framställningen av en konsumenternas
socialism framgår en vision av en ekonomiskt
grundad, skapande frihetlig socialism. För
övrigt ha liknande idéer dykt upp vid tuseuden
av tillfällen i syndikalismens praktiska
dags-arbete i olika länder men sällan blivit-
systematiserade.
I allmänhet har man allt för mycket blivit
stående vid den blotta
produeentsyndikalis-mon oeh strejkförhärligandet. Den enda mera
allmänt kända formen av bojkott, nämligen
blockaden mot vissa företagare för arbetskraft,
är naturligtvis bara en (om också mycket
viktig) beståndsdel av producenternas kamp, men
ieke den här företrädda uppfattningen av en
mobilisering av konsumenter och producenter
för allmänna sociala intressen. Bojkottrörelser
av andra slag ha blott sällan förekommit. De
ha framförallt kommit till användning i
strävan efter nationell befrielse (Indiens kamp i
Gandhis sinne, den kinesiska bojkotten mot
japanska varor etc.) I arbetarnas sociala
strider har bojkotten i stor stil mera sällan kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
