- Project Runeberg -  Syndikalismen / 1940 /
100

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ten för individualiteten, som tilläto medeltidens
kommuner att mitt i tidens mörker utveckla
den rika civilisationen, konsterna och
vetenskapen, sådan vi lärt känna den från det
femtonde seklet?

Och senare. Till följd av invasion av
turkar, mongoler och morer och inre
dekadens hos kommunerna, hade den kungliga
militärstaten lyckats att etablera sig i Europa
under loppet av XVI till XVIII seklet. ”Staten,
det är jag!” sade Ludvig XIV. Den
framväxande industriella och intellektuella
bourgeoisien mobiliserade massorna i
genomgripande ekonomiska revolutioner hellre än att
stanna i ett absolut kungaväldes stagnerande
mo-ras. Man nöjde sig icke med att reducera
kungamakten, man raserade den, och adeln och
prästerna fråntogos sina rikedomar, källan till
deras makt. Men bourgeoisien aktade sig att
tillintetgöra staten, den makt med hjälp av
vilken den kunde sätta sig i adelns ocli prästernas
ställe och skapa egna privilegier.

Under den franska revolutionen arbetade
folkliga krafter, ”de på andra sidan Murat”,
utanför staten. De började skissera en ny
politisk ordning, Kommunen, som skulle
ersätta staten. Eftersom denna decentralisation
icke var tillräcklig i de stora städerna, så
fördes den ännu längre, ända till Sektionen.
Som Michelet och Aulard påvisat försiggick en
municipal revolution efter 1789. Här började
feodalismens avskaffande. Det var sedan
kommunerna och sektionerna som genomförde
den av Nationalförsamlingen beslutade
konfiskeringen av prästerskapets gods och
verkställde den ofantliga revolutionära
omplaceringen av förmögenheterna. Folkets
konstruktiva verksamhet utanför staten framträdde
ännu tydligare 1792, när kriget började.
Frankrike blev översvämmat av utlänningar,
som tillkallades av kungamakten. Det blev
sektionerna och kommunerna, som enrollerade
frivilliga, som frambringade kläder, skor,
kulor, krut, bröd till den armé, som jagade bort
inkräktarna från fransk mark. Stormningen
av Bastiljen och Tuilerierna var ett verk av
dessa utomstatliga krafter: för en ny fas av

det sociala livet fordrades det en organism,
som kunde föra denna nya fas till blomstring:
Kommunerna och Sektionerna.

Det statliga, förmynderskapets former ha
blivit utarl>etade av regeringarna för att
föreviga folkets slaveri. För att befria sig måste
folket skapa sina egna, nya, utomstatliga
organ. Det är absurt att utvidga borgarstatens
makt, att utrusta den med ekonomiska
monopol, som läggas till dess gamla politiska
monopol, att ge den monopol på sprit, tobak,
socker etc., kreditmonopol, monopol på
rättsskipning, undervisning etc. Detta leder
endast till utplundringens legalisering,
utplundringens placerande under lagens permanenta
beskydd. Utplundringen blir en del av
konstitutionen, alldeles som livegenskapen var det i
Frankrike intill den stora revolutionen. Till
skyldigheten att låta sig exploateras — dithän
marscherar man med utvidgandet av statens
makt.

Det är falskt att tro, att staten endast är
en hierarkisk organisation av valda
funktionärer med uppgift att administrera samhället,
och att man bara behöver byta personal för att
få det, som man vill ha det. Staten är något
helt annat än ett redskap till ”harmoni’”, som
man påstår vid universiteten. Den är en
organisation, som långsamt skapats och utvecklats
under loppet av trenne sekler för att
vidmakthålla de rättigheter, som erövrats av vissa
klasser, att profitera på den stora arbetande
massans arbete.

Det är alldeles oundgängligt att massorna,
som producera allt utan att tillåtas få
inflytande vid regleringen av konsumeringen av
det de producera, för att kunna genomföra sitt
befrielseverk måste finna medel, som tillåta
dem att utveckla sina skapande krafter och
själva utarbeta de nya formerna för
konsumtion och produktion på basis av jämlikhet.
Det är själva livet hos konsumenterna och
producenterna, deras, intelligens och
organisations-sinne, som måste finna dem och utveckla dem
genom deras anspassning till livets dagliga
behov.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndikal/1940/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free