Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till statsenväldet. Det är slut med liberalism,
med marxism, med socialism, med syndikalism,
med anarkism. Man producerar statuter en
masse. I statut efter statut byggs den gamla
franska auktoritetsstaten upp. Statut för
familjen, statut för ungdomen, statut för kvinnan,
statut för sportsmannen, ingenting blir glömt
av den nya mursleven. Skolan sättes under
poliskontroll. Skolan har varit härden för
radikalism, socialism oeh individualism. Den skall
reformeras. Kyrkan skall få det största
inflytande. Lärarkårens ”makt oeh tyranni”
skall brytas ned. Prefekten får överuppsyn.
När tyskarna besatte Paris hade
faekför-eningsbyråkratin räddat arkiven och
papperen och flytt till Toulouse. Här beslutas det
att Jouhaux måste avgå. Honom kastar man
överbord som obekväm. Man kastar överbord
klasskampen. Man vill rädda vad, som räddas
kan. Man vill anpassa sig. Det förefaller, som
om man liksom på sin tid en del tyska
fackföreningsledare erbjudit diktaturregeringen sina
tjänster, men förgäves. Pétain vänder sig till
andre sekreteraren i CGT, René Belin,
Jouhaux högra hand, och erbjuder honom posten
som arbetsminister i den fascistiska regeringen.
Belin accepterade. Med några penndrag
avskaffade han allt, vad strejker och lockouter
heter. (Detsamma ha socialdemokraterna i
Danmark varit med om att göra, och man kommer
i sinom tid att försöka göra det i Sverge.) CGT
skall upphöra att existera. Naturligtvis skall
också CGTSR upphöra. Alla fackförbund skola
upplösas. Alla yrkes- eller industriella
organisationer skola upphöra, vare sig de bestå
av-arbetare eller arbetsköpare. ”Belin-lagen”, som
lagen om den provisoriska organisationen av
den industriella produktionen kallats, gör
Belin till generalkommissarie över arbetarnas och
arbetsköparnas organisationer. Den, som
härut-innan står emot staten, kommer att tuktas av
statens starka hand. Statens kommittéer skola
hädanefter ”dirigera den franska produktionen,
ministern som statsnyttans representant blir
domare och diktator”.
I en artikel den 17 sept. förklarar tidningen
Social-Demokraten Belins övergång till
fascismen på följande sätt:
”A t lian ingått i Pétain-regeringen som
arbetsminister anses bero på, att han tror sig
kunna lätta trycket på fackföreningarna genom
att själv göra en insats i en regering, som
arbetarklassen säkert hyser mycken misstro mot.
Belin har tidigare visat sig ’besitta stort mod.
Detta anses han nu vilja ha mobiliserat och
tagit risken av att bli betraktad som fanflykting
för att om möjligt kunna göra något för
arbetarklassen. I den internationella
fackföreningsrörelsen liar lian varit anhängare av den
skandinaviska linjen. Som motvikt mot den
kommunistiska veckotidningen inom
fackföreningsrörelsen startade han och ledde en
socialdemokratisk facklig veckotidning.”
Social-Demokraten är kanske i god tro, när
den skriver detta, men man lättar icke
trycket på fackföreningarna genom att
kriminalisera dem. Hans ”fanflykt” är uppenbar.
Män den är icke orsakad av motivet att vilja
rädda vad, som kan räddas, den är orsakad av
och är en logisk följd av hans ”skandinaviska”
inställning. Denna skandinaviska inställning,
som nyligen tagit sig uttryck i
kriminaliseringen av strejker, lockouter, bojkotter och
blockader i Danmark med den socialdemokratiska
fackföreningslediiingens och de
socialdemokratiska politikernas medverkan och på deras
initiativ. Detta de danska arbetarnas berövande
av strejkrätten är ett stycke förverkligad
fascism. Det svarar till den uppfattning om ”den
nya verkligheten”, som förkunnats av
”Fackföreningsrörelsen” oeh den tendens till
stats-totalism, som tid efter annan kommer till
uttryck i den socialdemokratiska pressen. Belins
UH umjiaApoui sueq ipo uouispsnj jjij Sub&oao
den franska fackföreningsrörelsens
undertryckande är en logisk följd av, att ”lian varit
anhängare av den skandinaviska linjen”. Det är
en linje, som leder till det konsekventa
förstörandet av iden fria arbetarrörelsen,
fackföreningsrörelsen såväl som annan rörelse.
Språnget från denna principiella inställning över till
fascismen är icke alltför stort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
