- Project Runeberg -  Syndikalismen / 1940 /
140

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Historia och revolution
hos Gustav Landauer

Av H. Rodriguez

Den auktoritära socialismen är anti-frihetlig
redan därför, att den endast känner en
lärofader: Marx. Anarkismen har på olika tider
funnit olika personliga utformningar — den
är därför varken proudhonism eller
bakunin-ism eller krapotkinism. Snarare utströmmar
den moderna anarkismen från samtliga dessa
källor och hämtar dessutom ytterligare näring
ur en rad spontana folkrörelser, vilka framgått
ut arbetarnas praktiska vardagliga verksamhet,
resp. ur denna och vissa nationella traditioner,
som exempelvis den franska syndikalismen
och den spanska arbetarefederalismen.

De frihetliga idéernas senaste helt personliga
nygestaltning — den enda i detta århundrade
— ha vi Gustav Landauer att tacka för. Tyvärr
har Landauer icke blivit tillräckligt beaktad,
— ja han är icke ens a.llmänt känd. Landauer
var en enstöring inom sin tids anarkistiska
rörelse. Han sade om sig själv ironiskt, att han
kännetecknades av ”en otidsenlig skärpa, som
verkade frånstötande”, och att man skulle
kunna ”skära ut sex delar av honom”, varvid den
första blev en oppositionell socialdemokrat,
den andra en teosof, den tredje en
kolonisationspraktiker o. s. v. Det var honom icke
beskärt att ”anpassa sig efter förhållandena och
vinna människorna genom att skona dem och
tillmötesgå dem.” Icke endast den polemiska
utan också den vida universella karaktären i
Landauers uppfattning har hållit älskare av
förenklade (”simplistiska”) konceptioner borta
från honom. Men slutligen var Landauere
tänkande och verksamhet präglad av en konstnär-

lig, visionär underton och av en så allmän,
omfattande mänsklighet, att också därför massan
av de materialistiska och i alltför primitiva
klassbegrepp inrotade ’socialisterna av alla
schatteringar vände honom ryggen.

Den kände oavliängige marxisten oeh
Ba-kuninforskaren Fritz Brupbacher yttrade
en gång i ett personligt samtal med mig, att han
alltjämt, mycket intresserade sig för frågan, om
och hur anarkismen skulle kunna bli en
modern folkrörelse. Enligt hans mening är den
allra bästa utgångspunkten för ett sådant
företag att finna hos Gustav Landauer. Det är
också min mening. Jag vill därför i det
följande söka påvisa Landauers tenkar ifråga om
bestämda grundläggande problem.

Landauer vände sig närmast mot den
marxism, som utgav sig vara socialismens definitiva
”vetenskapliga” formulering. Ironiskt
betecknade Landauer den marxistiska
historieuppfattningen som det ”mest dåraktiga högmod,
som någonsin i mänsklighetens historia
framlagts offentligt: allt, som marxisterna fordra
(ty de fordra ju mera än die utföra), är just i
det ögonblicket ett nödvändigt led i
utvecklingen, är bestämt av försynen, är endast ett
framträdande av naturlagarna; allt vad de
andra göra et.t fåfängt försök att hejda det, som
måste ske, de av Karl Marx upptäckta och
säkerställda historietendenserna. Eller också:
marxisterna äro med vad de vilja
utvecklingslagens exekutiva organ; de äro denna lags
upptäckare och till följd därav tillika dess bärans ;
de äro så att säga natur- oeh
samhällsregerin-gens lagstiftande och exekutiva organ, i en
person. De andra hjälpa visserligen till att
genomföra dessa lagar, men mot isin vilja. De
olyckliga vilja alltid göra det, som är galet, men
måste med all sin strävan och verkan bidraga
till den av marxismens vetenskap fastställda
nödvändigheten.” (Upprop till socialismen,
1907.)

För Landauer var den marxistiska läran en
”pappersblomma på kapitalismens älskade
(örnbuske”, den var ”vår tids pest och den
socialistiska rörelsens förbannelse”. ”Det finns
ingen framtidens vetenskap”, sade Landauer
och tillade:

”Vad vi ämna göra av vårt kött och blod,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndikal/1940/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free