Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I denna anda hade Landauer i samband med
den preussiska rösträttsdiskussionen i
”So-zialist” den 15 februari 1010 offentliggjort
”tio teser för politiken”, vilka utan varje
revolutionär fras och negativ antiparlamentarism
skissera ett system för frihetlig nominering. Vi
citera några av dessa teser:
”3. Varje kommun ordnar sina egna
ango-1 ägeraheter sj älvständigt.
4. Den kommunala politikens representanter
äro de permanent sammanträdande
fackförbunden, som understundom sammanträda i sin
helhet till allmänna folkmöten. Dessa
kommunmöten utnämna personer med uppdrag till
självständigt handlande och ersätta dem på
grundval av suveräna beslut med andra.
5. I gemensamma angelägenheter mellan
kommunerna sammanträda de senare till krets-,
provins- och lantdagar.”
Landauer uppmanade alltid do människor,
han vände sig till, att. Laga ibestämda initiativ,
för vilka han framlade förslag. Därvid hade
han en dubbel princip: för det första uppsköt.
han lösningen av en tids- och stridsfråga aldrig
till en senare, hypotetiskt fastställd punkt
av den historiska utvecklingen och för det
andra framlade han icke sina förslag som ett.
trångt organisationsprogram, som en gång för
alla skulle innehålla ett schema för deras
lösning, utan alltid utgående helt enkelt från
stundens villkor samt från frihetens och
rättvisans intressen.
Souehy kallar därför i sin förutnämnda bok
Landauer för en ”sanningssökare av Fausts
typ”, vilken aldrig var bunden utan i sin tids
alla givna folkrörelser och revolutionära
initiativ fann den frihetligt intressanta kärnan för
att anknyta till denna. Han var den förste som
propagerade för kooperationen i Tyskland. Han
var en aktiv medlem av rörelsen, vilket icke
hindrade honom från att senare kritisera de
kooperativa föreningarna ur
frihetlig—socialistisk ståndpunkt. ”Då den ryska revolutionen
slog in på en bolsjevikisk kurs, förkastade icke
Landauer den utan vidare såsom de doktrinära
gamla socialdemokraterna å 1a. Kautsky”,
säger Souehy. Han vädrade revolutionära
folkkrafter, vilka han bekände sig till, så länge det
existerade en verkligt revolutionär rörelse. I
företalet till revolutionsupplagan av sitt
”Upprop”, säger Landauer öppet, att han är för ett
samarbete med revolutionärer av andra
riktningar, som ”höjt sig över sig själva, över sin
marxistiska doktrinarism och praxis”, samt
”hos vilka federation och frihet blivit, herrar
över centralismen och den proletär-militära
kommandoorganisationen” . . . Som ett tyskt
exempel härför nämner Landauer marxisten
Kurt, Eisner, med vilken han som bekant gick
samman ett stycke i den bayerska revolutionen
— en passionerad anarkist tillsammans med
statsministern i ett land, som befann sig i
revolution !
Hit hör också Landauers insats i den tyska
rådsrörelsen — vilken han för visso icke
gjorde sig några illusioner om och som blev
hans undergång. I rådssystemet såg han
möjligheten till en socialistisk demokrati. I den
socialistiska demokratin såg han en utsikt till
anarkistiskt, konstruktivt, frihetligt arbete. I
ett stort tal inför det revolutionära
landsarbe-tarrådet i Bayern 20 december 1918 jämförde
lian råden med den av Krapotkin skildrade sek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
