- Project Runeberg -  Syndikalismen / 1940 /
147

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Socialismen som
fördelningsproblem

Av Ivar Bergegren

Iden revolutionära syndikalismens
propaganda sysselsätta vi oss med tvenne
huvudsynpunkter: arbetarnas dagskamp och det

socialistiska målet.

Men vad mena vi med socialism?
Begreppets mest omfattande definition skulle kunna
lyda: samhällshushållning. Socialismen ställer
produktionen till tjänst för fyllandet av
människans behov. Privathushållningen leder till
periodiska katastrofer och lämnar ingen garanti
för ett rationellt utnyttjande av de materiella
medlen till allas nytta.

Dessa formuleringar äro helt allmänna. De
berätta dock icke mycket beträffande den
eftersträvade samhällshushållningens former.
Längre föra oss de båda begreppen, vilka vi ställa
i centrum för vår propaganda, när vi tala om
arbetarrörelsens mål: statssocialism eller
fri-hellig socialism. Stat kalla vi den kapitalistiska
oordningens undertryckningsmaskineri, som
numera tillägnat sig nästan alla samhällets
administrativa, sociala och många kulturella
funktioner och centraliserat dem.
Statssocialismen vill göra staten ännu mäktigare än vad
den nu är: staten skall besitta allt, även de
ekonomiska initiativ, sorå under kapitalismen
ligga mer eller mindre ”fria” i händerna på
monopolisterna eller deras sammanslutningar.

Just de erfarenheter, statstotalismen gett oss,
visa, varthän denna utvidgning av
statsmakten för: till en tukthusordning, under vilken
massorna bli ännu värre förslavade än under
privatkapitalismen. Dessutom dödar den kul-

turen, vilken icke uppstått på kommando utan
fötts av frihet och differentiering, av
individualisering.

Man skall i dag bättre förstå oss än
någonsin, när vi säga, att socialism och frihet äro
odelbara begrepp. Bland tänkande människor
växer insikten härom. Trots detta kunna vi, om
vi vilja vara ärliga, icke säga, att denna
växande förståelse skulle leda till ett stärkande av
den frihetligt-socialistiska rörelsen. För detta
finns det en hel del förklaringar,
huvudsakligen det faktum, att politiska idéer i dag stå
i intressenas brännpunkt. Kommer fascismen
att besegra världen eller själv gå under? Det
är den stora fråga, som i dag sysselsätter
miljoner människor.

Denna fråga är begriplig. Det är riktigt, när
frågan om fascismens tillintetgörande ställes i
förgrunden. Men fascismens tillintetgörande är
blott delvis en fråga om politik och kamp,
delvis är den en konstruktiv fråga. Fascismen
försöker på sitt sätt att genomföra en brutal,
våldsmässig, imperialistisk lösning av det
kapitalistiska världsproblemet. Vilja vi emellertid
ieke denna tingens ”ordning”, så måste vi
försöka att däremot sätta en bättre och
genomföra den genom propaganda och kamp. Ty
svagheten i konstruktivt avseende hos de
krafter, som kalla sig ”antifascistiska”, är
diktaturernas styrka.

Här måste jag anmärka: även den frihetliga
socialismen har sina svagheter trots sin
obestridligt djupa kulturella och etiska
fonde-ring. Vårt frihetsideal förstår var och en.
Däremot förstå icke alla den väg, vi ha föreslagit.
Beträffande den socialistiska hushållningens
funktioner nöja vi oss med vissa allmänna
framställningar om vad, som borde vara eller
skall komma, mer eller mindre automatiskt, när
de ekonomiska monopolisterna exproprierats.
Men många se i dessa föreställningar ingen
tillräcklig garanti för ett verkligt
upprätthållande av massornas behovstäckning, som i dag
är så komplicerad, och därför föredraga de
ständigt vissa idéer om reformering av
liberal-kapitalismen. Gent emot dem ha vi till uppgift
att precisera vårt mål. Endast därigenom
kunna vi vinna medkämpar.

Att socialismen är gemensamt besittande av
produktionsmedlen äro alla frihetliga teore-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/syndikal/1940/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free